Gravida vecka 25

Vi är nu i vecka 25, nu går vi in i den sista tredjedelen. Det mesta är klart utvecklingsmässigt, lilla pyret ligger och växer och mognar. Har börjat att röra på sig mycket av och till. En livlig liten krabat. Vikten ligger nu på runt 800 gram. Alla gravida kvinnor får olika magar. På vår tjejkompis så syns det nu MASSOR!!! Magen putar ut mycket framåt. :-) :-) :-)

En dag kvar till julafton dessutom. Alla julklappar är i stort sett klara till familje och vänner. 62 paket har det blivit så här långt. Något enstaka paket återstår. I år har jag gjort egna etiketter och har rimmat på i stort sett varje paket för första gången. Alla rim är dessutom utprintade på skrivaren i snygg text. Härligt! Några är på engelska då kusinen make är från Belgium. Vår tjejkompis kommer att få tre (förhoppningvis) mycket användbara julklappar. Vi skall i morgon för gemensam julfrukost innan vi firar jul med respektive familj. Mysigt! Frågan är bara vad jag skall ge lilla maken?

Gravida vecka 24

Åter stan. Landade sent i går kväll. Väl hemma fann jag ett stort paket + en julblomma på matsalsbordet från våra tjejkomnpis och lilla pyret. Blev såååå glad. I paketet låg Bostadsspelet som vi skall få spela ihop under julledigheten. Kul.

Nu är vi i vecka 24 - det går framåt! Pyrets vikt bör nu ligga på ca. 700 g. Hörseln är också utvecklad, pyret kan alltså höra ljud och röster. Även balansorganet i örat skall nu vara så utvecklat att pyret kan känna vad som är uppochner. Vår tjejkompis har börjat känna av både rörelser och små sparkar i magen då och då. Fast det går även stunder då hon inte känner något speciellt. Mer skall det bli. Men tänk, vi är redan i vecka 24.

Jag tycker att tiden börjar går riktigt fort nu. Kanske kommer det att kännas det lite annorlunda om ett par veckor. Kanske att det också är den tiden på året då det är mycket på gång. Vår tjejkompis mage blir allt större för varje vecka som går. Tänk å den skall det bli minst dubbelt så stor. Så allt blir bara mer och mer verkligt så att säga. För ett par veckor sedan så tyckte jag att det var lättare att förstå rent intellektuellt att jag skall bli pappa, att vi skall bli föräldrar. Svårare har det varit stundtals att fatta känslomässigt. Jag pendlar mellan lycka och nervositet.

Jag också börjat fundera mer och mer på det här med att verligen vara en bra förälder - vad är det? Hur gör man? Kommer det att bli så? Å andra sidan inget "bara" blir. Jag har även funderat en del på hur det har varit för mina egna föräldrar, hur de har gjort, deras val och vad de inte gjort. Jag drömmer också mycket mera nu om en massa olika saker. Det är mycket som händer i huvudet just nu. Nu när vi var i Barca så var det skönt för vi hade också mycket mera tid att vara tillsammans och prata, bara jag ock min make. Han är helt fantastisk.

D.I.B. - Daddies in Barcelona

Ligger och vilar på hotellet i Barcelona. För en liten stund sedan så knackade det på dörren, in på en bricka kom en flaska champagne och en chokladtårta med hälsning från hotellet- wow. Vilket underbart sätt att fira min födelsedag på. Har även fått ett 20-tal grattis sms hemifrån. Så kul. Tänk att jag idag fyller 38 år!!! Vem kan tro det? - ha ha ha.

Maken och jag flög ner hit i torsdags eftermiddag. Hela resan är min födelsedagspresent från honom. Förra gången jag fyllde år på en lördag var för sex år sedan, ett par månader innan vi träffades och då firade jag min födelsedag här oxå, då tillsammans med två av mina bästa vänner. Så när maken i höstas frågade vad jag önskade mig i år så sa jag att jag önskade att vi två skulle åka hit och fira. Jag älskar Barcelona, stan är i mitt tycke Europas svar på "New York". Sedan -98 så har jag nästa varit här i stan minst en gång per år. Stan har allt!

I torsdags, efter att ha lämnat av väskorna på hotellet, var vi ute och åt ett av stans bästa tapas-ställen: Cuidad Comtal. Mycket gott :-). Vi har säkert varit där minst 10 ggr vid det här laget. I går besökte vi en hel del butiker och fick uppdatera våra garderober med ett par detaljer plus att vi köpt ett par extra julklappar till nära och kära. Jag tycker mycket om att besöka butiker och uppleva produkter/varumärken som inte finns hemma i Stockholm. Att besöka H&M här är ju helt förbjudet - finns ju hemma.

Vi har även passat på att köpa lite babysaker. Måste medge att det är ganska lätt att bli carried away - så vi har måst bromsa oss själva en aningen. I går kväll var vi ute och åt på "Kyvic", en mycket bra gayrestaurang med dragshow under middagen. Både mycket gott och mycket underhållande. Personalen var fantastisk. Måste dock tillägga att ett par lektioner av Christer Lindarw inte kunnat skada, men att de fyra "damerna" på scen verkligen bjöd på sig själva var det inget snack om. Kan verkligen rekommederas! Adressen är Villaroel 88.

I torsdags när vi landade så fick vi ett sms från vår tjejkompis som skrev: "Pyret rumsterade mycket i morse och sparkade och hade sig, tror helt enklet att pyret ville följa med sina pappor". Kanske är det så :-)

Idag efter en skön och lång sovmorgon och ett par gratulationssamtal hemifrån har vi promenerat runt på stan, småshoppat lite och besökt kulturhuset. Pratade med vår tjejkompis för ett par timmar sedan som mår mycket bra. Hon börjar även nästan bli helt klar med sin renovering av sin nya lägenhet vilket är skönt. Naturligtvis så har vi även shoppat en extra schysst julklapp även till henne här :-) Tänk alltså, om knappt 4 månader skall vi tre bli föräldrar!!! Bara det är ju värt att fira en himla massa - hela tiden!

Jag har även skickat iväg ett grattis-sms till vår vän i Norge, han fyller ju oxå år idag! Fick ett trevligt grattis-sms tillbaka. Jag hoppas att de snart lyckas med sina försök att bli gravida. Håller tummarna.

I kväll så skall vi ut och äta på hemlig ställe för mig, maken har fixat och bokat. Först skall jag smaka på lite mera på tårta & sippa på lite mera champagne. Sedan kanske en härligt bad. Skål för oss alla fyra.

Nu är vi i vecka 23

Magen på vår tjejkompis blir allt rundare. Hon ser så himla fin ut. Vi är gravida i vecka 23 nu. Lilla pyret väger nu runt 600 g. och växer på sig alltmer. Helgen var fylld med lite olika saker. Inget stressande dock - då detta inte är bra för någon av oss. Det är mycket som skall hända nu: huden skall bli tjockare med underhudsfett, inre organ som bland annat bukspottkörteln som producerar hormoner och insulin växer nu till sig.

Jag och maken hade tillsammans med två av våra bästa vänner en gemensam glöggbjudning i fredags mellan 17-20.30. Runt 45 vänner och familj kom. Flera barn i åldern 3 månader - 12 år var oxå med. Mycket kul. Vår tjejkompis har varit på en skön weekendresa i Lissabon tillsammans med tre tjejkompisar. Vi träffades i går kväll alla tre och kunde summera en riktigt härlig helg.

Har äntligen fått det mycket lugnare på jobbet, eller skall jag säga jobben. Nu är det knappt lite mer än två veckor kvar till jul. Känns just nu som att vi har allt under full kontroll. Nästan alla julklappar är fixade och klara. Klart man är givmild, med fokus på att giva. Jag hann till och med att julpynta en del i går.

38 + 3 = lilla pyret

Tror du på siffrors betydelse? Sifferologi - heter det så? Kanske är det intressant? Många tror iallefall att det finns ett samband mellan siffror och olika skeden i livet. Efter idag så skulle jag också nästan kunna tro det.

Efter en god lunch tillsammans så var jag och vår tjejkompis hos barnmorskan på nytt ultraljud idag. Inte för att det kanske behövdes, men när vi var där alla tre den 9 nov så fick barnmorskan inte några bra bilder på lille pyrets ansiktet framifrån, då pyret endast ville visa sig i profil. Ganska kul tyckte vi att det var. Vi fick då som förslag att komma tillbaka på en ny tid, något som vi inte tvekade en sekund på utan bokade alltså in dagens tid. Tyvärr så kunde inte maken vara med idag pga av en konferans på sitt jobb, men vi lovade att få med oss både bilder & filmer från ultraljudet.

Wow, wow, wow. Lilla pyret växer och växer. Att få sitta där och se pyret röra sig, svälja, se hjärtat ticka (tick, tick, tick), se ben och armar röra sig är så härligt underbart. Med oss fick vi på en cd-skiva med 3 jpg-bilder och 38 korta avi-filer (filmer på vardera 3 sekunder). Lägger man dessa i en playlist, så att alla spelas upp efter varandra så blir det nästa en 2 minuters film på pyret live från i eftermiddag. Så himla coolt. Har kollat minst 4 ggr redan.

Vad var det då med sifferologin då? Jo jag tänkte så här att självklart fick vi med oss 3 bilder då vi ju är just 3 föräldrar och självklart fick vi med oss 38 små korta filmer då jag nästa vecka just fyller 38 år. Vilken present! Vilket skall firas med maken i Barcelona.

Nog kan man läsa in och tolka nästan vad som helst i livet. Men det var gör min del ganska kul att tänka så här.

Måste bara framhålla att MamaMia Söder & Regnbågsverksamheten är såååååååååå bra. We love it!

Årets stora julmånad

I morgon börjar årets stora julmånad (jag har inte kunnat hålla mig - har redan köpt lite grejer till lilla "pyret").

Men i morgon så är det även en annan dag. Den internationella Aidsdagen. En viktig dag som behövs för att påminna alla oss som inte har HIV om att det finns personer som dagligen lever med HIV och AIDS. Naturligtvis påverkas man mera när man vet att det finsn en person i ens närhet som har smittats. I år anordnar man den 17:e konserten, som i år är i Engelbrektskyrkan. Tiden är kl. 19.00 men man bör nog vara på plats redan vid 18.15-tiden för att få en sittplats. Gratis inträde.

Vecka 22

Nu är vi i vecka 22. Lilla "pyret" väger nu runt 500 g, ögonlocken täcker ögonen, naglarna har vuxit ut och täcker fingertopparna (och på tårna :-) ) och lungorna håller på att utvecklas.

Vår tjejkompis har börjat att äta järntabletter (de smakar visst inte så gott). Hon tar en tablett strax innan läggdags. Illamåendet verkar på ett par dagar ha blivit lite bättre. Vi håller tummarna!

Det känns som att vi är uppe i en sk. "mellanperiod", det går framåt, magen syns mer och mer, vi har berättat för de flesta och vi är mer än halvvägs.

Senare i kväll skall vi ta oss förbi henne och hjälpa till med att flytta lite möbler. Det har blivit dags för golvkillen att göra sitt i veckan - helt nya golv i det nya köket och vardagsrummet. När detta är klar så återstår inte så mycket och hennes lägenhet börjar bli klar.

En aktiv helg går mot sitt slut

I går kväll var vi bjudna på fest hemma hos en mycket god vän till oss för att fira att hans pojkvän nu äntligen flyttat hit från mellanöstern. Pojkvännen som ursprungligen är från Portugal har arbetat utomlands i flera år som lärare. Men nu är det kärleken som har fört honom till sin man här i Sthlm. Allt som allt blev vi runt ett 20-tal gaykillar på drinkar och tilltugg. Vid halv tolv åkte vi sedan vidare ut på stan, först till en fest på Kollingsborg (som jag tycker var sisådär) och sedan åkte några av oss vidare till Zipper. Det märktes tydligt att det återigen var lönehelg, på Zipper var det såååå mycket folk. Det blev iallefall en mycket trevlig kväll med många trevliga samtal med både gamla vänner och bekanta såväl som med nya bekanta. Jag pratade länge med en kille, endast ett par år äldre oss, som berättade att han har en 19-årig dotter. En riktigt stolt gaypappa, som berättade om hur det har varit för dem. Mycket intressant. Under kvällen pratade jag också en hel del med en man i vår ålder som just nu är på väg ur ett förhållande från sin flickvän, som alltså är på väg att komma ut som gay. När ham beskrev sin situation så slogs jag av att det är nog lite svårare att komma ut senare i livet än när man är riktigt ung. Han beskrev det så iallefall. Jag hoppas det går bra för honom och sa att om han någon gång behöver stöd så finns vi här.

Vi träffade även en kille, som jag känner sedan många år, som berättade att han blivit HIV smittad för ett tag sen men att han mår ok nu. Det har varit och är en tuff vardag för honom. Jag blev helt ställd. Vad säger man? Blev riktigt ledsen iallefall. Vi har aldrig riktigt umgåtts men pratat mycket genom året då vi stött på varadra via olika jobba och tillställningar. Har idag varit inne på Noaks Arks hemsida och kollat när årets konsert är på tisdag. Vill verkligen gå. Pratade med en tjejkompis om detta som också vill följa med.

Jag vet att det är långt i från alla männsikor som vill skaffa barn, straighta som homosexuella. Men tänk på de killar eller tjejer som oavsett läggning vill träffa någon, skaffa familj och ha barn, som blir smittade av HIV och känner att allt det andra nu ligger utom räckhåll. Det måste inte bli så, men tänk hur de skall känna. Å alla barn som föds HIV smittade vid födseln för att deras föräldrar är smittade. Vi måste alla göra mer här. Ge mera stöd, resurser och kärlek helt enkelt.

Idag, efter en slö start (då vi var hemma vid 3-tiden först i natt) så har vi fixat hemma och städat. Jag har i stort sett slagit in alla julklappar som vi skall ge till nära och kära, endast ett fåtal paket saknas nu. Maken har lagat mycket mat, för vid 17-tiden fick vi nämligen besök av sju av våra vänner och deras fyra barn, som vi bjudigt in till en riktig härlig höstmiddag. Klockan 17 var oväntat tidigt för att vara oss må jag säga, å andra sidan så gick alla runt 20.30-tiden. Bara för oss att börja vänja sig vid det "nya" livet snart. Ha ha ha. Det var tre av min makes vänner från universitetsåren med respektive partner och barn samt vår tjejkompis som var med. Det är lustigt men i kväll visade det sig nu att förutom oss tre så väntar nu totalt fyra av våra vänner med respektive barn, där vi alla skall få barn under april-maj 2010. Det är ju helt otroligt när vi tänker på det. Dessutom så berättade ett av paren ikväll att de nu väntar sitt andra barn beräknat att komma i augusti 2010. Vår tjejkompis stannade kvar en stund och vi fick pusta ut tillsammans en aningen och fick höra till makens högläsning ur vår lilla bok om graviditetsvecka 21 och 22. I morgon går vi in i vecka 22, lilla pyret utvecklas mer och mer, magen på vår tjejkompis blir allt större och större. Tänk, ja tänk.

Att vara singel och förälder

Startade dagen med frukost hos mormor, på vägen dit släppte jag av maken hos hans mamma då hon ville ha hjälp med ett par saker. Jag julpyntade hemma hos mormor, tog med henne ut på en långpromenad där vi pratade om livets goda och handlade på vägen tillbaka. Jag hämtade därefter upp honom på väg hem och efter lite shopping så satte jag mig ner i soffan ett tag. Efter att ha googlat runt lite på ett par amerikanska bloggar hittade jag med denna korta berättelse från en stolt pappa som jag gärna vill dela med mig av.

Här är hans berättelse som jag översatt till svenska:

"Det finns bara två saker jag alltid velat uppnå i livet, det ena är att gifta mig och det andra är att få bli pappa. Tänk dig nu att se män springa för livet, när jag berättat detta för dem. Att förkorta en mycket lång historia, så bestämde jag mig att försöka bli pappa först då chansen att försöka hitta en make visat sig mycket svårare. Jag började tro att jag skulle ha en bättre chans till att bli pappa. Så efter en period av intervjuer och navigering genom komplicerade rättsliga och emotionella processer som jag fick ett samtal dagen före Thanksgiving 2004, som berättade att det fanns en liten pojke som var två år gammal.

Så här börjar sagan: I ett inledande besök hos min son, fick jag träffa ett barn som var ljust, som log, skrek och stampade med fötterna. Det var inte det att han inte kunde tala, han ville inte prata. Han hade sitt eget språk, skapat i hans sinne för att få sina behov tillgodosedda på grund av dem inte var uppfyllda förut. Jag fick höra att han bara kunde säga 7 ord, allt på spanska. Jag gick till ett hörn i rummet under detta första besök och satt där med en bok och en uppstoppad björn och väntade. Långsamt, närmade han mig, petade på mig och sprang iväg fnissande. Så småningom satt han i mitt knä och tittade på mig en stund, med under mötet var också hans socialarbetare och hans fostermamma. Efter en stund lade han sin hand på mitt ansikte och sa "pappa". Detta var inte ett av de ord som han kände till och det var heller inte på spanska...

... det var så det började.

Adoptionen fastslogs i juli 2005, efter min pappaledighet, då jag lärt honom att tala och vi hanterat potträningen (jag skulle gladeligen avstå att aldrig behöva pottträna igen) där han skulle sitta på toaletten och sjunga och utöva sin ord när han trodde att jag inte fanns inom räckhåll. Jag satt utanför badrummet och grät när jag lyssnade till hans ord, hans fantasi och se denna utvecklas. Nu är han över tre år och talar hela tiden, ställer frågor om allt och vaknar varje morgon med ett "Jag älskar dig pappa" och lägger sig varje kväll med vad vi kallar en "evig" kram, eftersom han vet att jag kommer att vara hans pappa för alltid. Varje kväll väljer min son ut en bok att läsa, nyligen frågade han en bok om en mamma i den. Du är aldrig riktigt beredd att på att svara på vissa frågor och trots mitt allra bästa med att vara så förberedd så är det omöjligt att vara det i alla frågor.

Vi hittade en bok om en mamma och satte oss i hans säng för att läsa denna. Väl i sängen, frågade han mig om han skulle få en mamma (jag fick en klump i halsen och försökte hålla tillbaka tårarna). Jag började berätta att det finns familjer som har mammor, pappor i alla olika kombinationer, men det viktigast av allt är att en familj handlar om människor som älskar dig. Min son började räkna upp alla de människor som finns och betyder något i både hans och mitt liv .... Listan är ganska lång, men jag lät honom gå vidare. Han slutade med att säga "alla människor", "ja, alla människor sade jag,"älskar mig" sade han,"Min familj "sade han. Jag höll min son mot mitt bröst och han gav mig en "evig" kram, jag grät när jag hörde honom säga "jag älskar dig pappa".

Jag är säker på att detta inte är den sista gången som jag kommer att bli tillfrågad denna fråga, men aldrig hade jag trott jag skulle bli tillfrågad detta när han var tre år. Då jag känner min son vet jag att om han inte hade blivit nöjd med mitt svar så hade ha frågat mig vidare om ett bättre svar. Men i hans värld är hans familj alla de människor som älskar honom. Det finns mycket att lära från barn, dagligen lär jag mig och för det är jag tacksam."

Länk: http://www.proudparenting.com/

Klart är ju att ingen förälder någonsin kommer att kunna vara förberedd på alla de frågor som kommer när barn växer upp. Men att när de väl kommer att svara så bra och ärligt som möjligt. Barn är smarta. De känner och anar bra mycket mera än vad vissa vuxna kanske tror.

Påminn mig om typ fem år om ovan, så hoppas jag att jag skall kunna svara att jag alltid försökt göra mitt bästa, för vårt barns bästa.

Nu är vi officiellt gifta

Jag glömde ju att skriva att jag och maken nu är officiellt är gifta oxå. Maj 2007 så ingick vi registrerat partnerskap under en stor cermoni tillsammans med släkt och goda vänner. När nu lagen ändrades i år den 1 maj så skickade vi raskt in våra papper och bad att få vårt partnerskap omvandlat till "gifta" istället. Förra fredagen så damp det ner ett kuvert från skatteverket som bekräftade att ändringen gått igenom och att vi nu är officiellt gifta. Vi slet fram en flaska champagne och skålade. Oss emellan så har vi ju redan varit gifta sedan maj 2007.

Att det sedan tog mer än 6 månader för skatteverket att registrera vår lilla ändring tycker vi ju är anmärkningsvärt. Hur svårt kan det vara att hantera denna formalitet undrar vi?

Present + pappakontakt

Tidigare så skrev jag om att vår tjejkompis träffat en kvinna som oxå valt att skaffa barn med ett annat gaypar. De fick en liten flicka för ett tag sedan, som kikade ut två veckor före utsatt tid. Hon skrev till vår tjejkompis att det var urbra att föda på Danderyd, vilket känns tryggt att veta :-) för oss.

Vi skickade henne en liten present till flickan i början på veckan med hälsning från oss alla tre. På facebook fick vi någon dag senare en härlig hälsning tillbaka.

Jag och maken har nu oxå fått kontaktuppgifterna till pappan som vi skall kontakta och försöka träffa inom kort.

En månad senare - nu är vi halvvägs!

I´m back. Vilken månad, puh! Så otroligt mycket jobb har gjort mig till en mycket trött kille just nu. Har arbetat med lite olika projekt och håller dessutom just nu på att avsluta ett företag som jag är delägare i med blandade känslor. Tiden vill riktigt inte räcka till. Har dessutom varit dålig på att säga: Stopp! när det har blivit för mycket. Mitt mål nu är att börja frigöra tid och sålla bort de moment som ej känns positiva eller nödvändiga. Om mindre än en månad är det ju jul dessutom. Innan dess så skall jag ock maken åka till Barcelona på en skön weekend resa runt lucia. Skall bli så skönt!

Vår tjejkompis mage växer och det syns väl nu. Hon blir fortfarande illamånende då och då :-(. Vi är i vecka 21 nu, om några dagar går vi in i vecka 22. För två veckor sedan så var vi på nytt ultraljud och fick med oss filmer på vårt lilla "pyre". Det var en otrolig känsla. Pyret väger nu över 400 gram och är över 20 cm långt från hjässan till rumpan, lägger man till längden för benen så blir det ännu mera. Oj oj :-)

I förrgår var vi åter hos vår fantastiska barnmorsa på Mama Mia och då fick vi bland annat lyssna i högtalare till "pyrets" lilla hjärta och ljud från navelsträngen. Barnmorskan tror att vår tjejkompis nu behöver mera tillskott av järn, så efter vårt besök tog vi en tur förbi närmaste apotek och köpte detta.

I början på nästa år, efter helgerna så kommer vi att gå börja gå på regnbågsverksamhetens kurser. Looking forward big time. Skall bli kul att få träffa andra samkönade par och ensamstående kvinnor som oxå skall bli föräldrar i vår.

Idag på väg hem efter jobbet så köpte jag Lennarts Nilssons fotobok "Ett barn blir till". Vilka bilder!! Så spännande att både läsa i och titta på bilderna. Längtar verkligen tills lilla pyret kommer ut. Rekommenderar boken varmt.

Kända gaypappor

Hur många kända gaypappor finns det idag? För en tid sedan så skrev jag om Ricky Martin som blivit pappa till två tvillingpojkar. Dock finns inget skrivet om han ska uppfostra pojkarna själv eller om han har en eventuell partner. Oavsett vad är det fantastiskt. Min gamla idol Ricky Martin. Metoden som jag förstår han har användt sig av är med hjälp av en surugatmamma.

Här i Sverige så tyvärr detta inte möjligt ännu. att göra som Ricky i Sverige. Det mest vanliga är nog ändå att två gaykillar helt enkelt planerar ett barn med ett lesbiskt par eller en ensamstående mamma, straight eller gay. Barnet växer sedan upp med delad vårdnad.

En kommentar som jag har fått, både från straighta och gay, är den om vi verkligen skulle vill "dela" ett barn med någon. Det vill vi! Vårt upplägg känns som det bästa, för oss. Och jag kommer att få se mitt eget barn växa upp med tre föräldrar som kan ge kärlek, trygghet och support. Många barn har i bästa fall en förälder som kan ge dem detta.

Ofrvilligt barnlösa gaykillar

En liten undran som jag har är hur många gaykillar i Sverige, som antingen är öppna med at de är homosexuella eller som ej ännu har kommit ut, som vill skaffa barn? Hur vanligt är detta? Jag har en tanke om att känslan av att vilja skaffa barn eller ej nog måste vara lika, oavsett om man som kille är straight eller gay. Varför skulle det vara någon skillnad?

Vi var på en jätte trevlig middag i lördags hemma hos två underbara killar tillsammans med ett annat gaypar. På frågan om att skaffa barn eller ej så svarade den ena killen, som är i 40-års åldern, att han nog kunnat tänka sig att skaffa barn om han träffat en kille som velat detta också. Men att han nu inte saknar detta på något sätt. Han sa det på ett så fint och kärleksfullt sätt. Så nä, jag tror verkligen inte att det är någon skillnad hur man tänker. Skillnaden ligger nog i vad man till slut väljer.

Fast då kommer ju den andra frågan: kan alla välja? Hur många ofrivilligt barnlösa gaykillar finns det i Sverige? Som inte lever i en relation, som känner någon trevlig tjej som de vill skaffa barn med eller som inte helt enkelt vet hur de skall gå till väga? Det skulle jag vilja veta. Jag tror att många fler gaykillar skulle bli fantastiska pappor, bättre än genomsnittet.

Två veckor senare - vi är i vecka 17

Äntligen, äntligen, I´m back! Två veckor har gått sedan jag skrev sist. Vad har hänt? Det har helt enkelt varit lite mycket på gång. Mitt arbete tar just nu otroligt mycket tid och ork, med flera olika projekt. Dels så har jag rest en del t/r Göteborg och så har vi varit lite oroliga.

För cirka 1½ vecka sedan, efter ett kraftigt migränanfall så fick vår tjejkompis en liten, liten blödning som efter att hon och maken kollade upp dagen efter på SÖS (själv satt jag på ett tåg till Gbg - inte alls kul) inte visade sig vara något speciellt. Nog iallefall för att göra oss alla lite nervösa. Ultraljudet visade att lilla pyret mår bra. Skönt. Puh! För en vecka sedan så fick vår tjejkompis ytterliggare ett kraftigt migränanfall. Det är inte alls kul. Hon har varit iväg och träffat en läkare och fått utskrivet ett medel som vi hoppas nu skall funka. Vi håller tummarna. Vi försöker att finnas tillhands och hjälpa till med det som vi kan.

Som jag skrev tidigare så var ju vår tjejkompis iväg och brunchade med den "andra" kvinnan som väntade barn med ett annat gaypar. Två veckor för tidigt fick de för en vecka sedan en liten kille. Super grattis!!!

Sedan så har vi i helgen renoverat klart vårt kök. I våras så tog vi in ett par duktiga killar som byggde om stora delar av vår lägenhet, bland annat så adderade vi till ett extra sovrum :-). Kvar blev en del av köket som vi skulle fixa själva. Tiden har gått och nu kände vi att det var dags. Skönt att ha allt klart nu.

Men nu till det viktigast av allt: lilla pyret. Vi närmar oss med stormsteg det stora ultraljudet som vi skall göra om två veckor. Jippie!!! Pyret växer iallefall med stormsteg just nu. Organen har utvecklats och vuxit, nu börjar pyret även att lägga på sig lite mera fett, för värme och skydd. Förhoppningsvis så bör vår tjejkompis illamående bli lite bättre (även om det går lite upp och ner med den saken fortfarande). Ser så fram emot det stora ultraljudet.

För mig börjar det bli mera verkligt nu att jag skall bli pappa. Tänka sig! Rent känslomässigt känns det som att jag bara vill att tiden skall hoppa fram ett par veckor. Nu har vi nog också berättat för det flesta som vi känner att vi skall ha barn.

Nu är vi i vecka 15

I går så hade vi en lång namndisskution. Än vet vi inte om det blir en liten tjej eller kille, så än så länge är arbetsnamnet fortsatt lilla "pyret". Vi kom iallefall upp med en rad fina flick- och pojknamn :-)

Lilla pyret kan nu suga på fingrarna. Huden har utvecklats men är fortfarande mycket tunn. Pyret börjar lagra kalcium för att utveckla skelettet. Vår tjejkompis har varit på apoteket och fått hjälp med att köpa bra kalciumtabletter som hon äter enligt råd. Pyret har i princip formats färdigt. Även ansiktet är klart nu och är tydligt, men öronen utvecklas fortfarande lite. Lilla pyret kan också hicka.

Jag surfar inte runt så mycket längre bland olika "gravidsajter" och nätforum. Jag fick rådet från min svärmor, som är barnmorska att inte läsa för mycket, det är annars lätt att man börjar läsa även om det som eventuellt skulle kunna gå fel och att man blir orolig i onödan. Nä, det vill jag inte. Vår tjejkompis mår mycket bättre nu, illamåendet har börjat att avta ganska mycket, vilket känns bra även för oss. När hon har mått riktigt illa så har det ibland känts svårt att veta vad vi skall göra för att kunna hjälpa. Vi har insett att det bästa som vi kan göra är att prata om allt, finns tillhands och hjälpa till med det som vi kan. Än återstå dock mer än halva tiden till förlossning och vi skall ta oss igenom en hel del tillsammans. Det är fantastiskt.

En blivande toppen pappa

Jag har fått ett GRATTIS!! mail från vår vän i Norge. Han skrev att han nästan började gråta av lycka när han fick redan på att vi skall bli föräldrar. Tyvärr så blev det ju inte att vi sågs i lördags så jag beslöt mig istället för att slänga iväg ett mail där jag berättade om oss. Han blev så glad för vår skull. Vi skall försöka ses nästa gång han är i stan och snacka vidare.

Han skrev att de fortsätter med sina försök och skall snart göra ett nytt igen. Jag förstår att det naturligtvis är det lite jobbigt att försöken ännu inte lyckats, med alla de känslor och tankar som omger detta. Detta går alla igenom som vill ha barn och försöker att bli gravida. Jag svarade att det kommer att gå bra för dem, helt plötsligt en dag så kommer även de att stå där med ett positivt resultat och ytterliggare ett par månader senare så... Jag tror att 2010 kommer att bli ett riktigt bra år för oss alla!!! :-) Vi håller tummarna!!! Jag är säker på att han kommer att bli en toppen pappa.

I går kom vår tjejkompis över på traditionsenlig söndagsmiddag. Hon berättade om att hon i lördags var iväg och brunchade med en den "andra" straighta höggravida mamman, som hon fått kontakt med via vår barnmorska på MamaMia Södermalm. De hade ett mycket trevligt möte. Vår tanke är nu att jag och maken även skall träffa killarna framöver på en fika. Vi skulle tycka att vore jätte intressant att höra om deras situation, beslut och funderingar. Då de har ca. 3 veckor kvar till förlossningen så får vi se vilken tid som kan bli möjligt för detta framöver.

Min homosexuella rätt till äktenskap & att skaffa barn

Ibland brukar jag tänka att jag vill göra mer av vikt här i livet. En större insats i en viktig fråga. Jag har funderat på att jag kanske borde bidraga med att göra en insats i gayrörelsen. Å andra sidan så gör jag nog dagligen en om än liten insats bara genom att öppet vara den jag är och leva det liv som jag önskar, både privat och i arbetslivet. Att jag har gift mig med min make och vi nu helt öppet, kärleksfullt och ärligt valt att skaffa barn, det är ju en sak. Nä, fast jag borde göra mer för män och kvinnor i vår situation. Blir att fundera lite mera på!

Att världen har förändrats en del under min egen livstid tycker jag är ganska tydligt. Förutom att ta upp det mest uppenbara så tror jag att människan i våran omgivning har börjat förstå att vara mindre fördomsfull och kunna acceptera männikor precis för dem de är. Visst att det finns en del "ruttna ägg" kvar här och där, men istället för att ödsla tid på dåliga exempel tror jag att vi alla mår bättre och tycker att livet är mer fantastiskt genom att istället fokusera på det goda exemplet i alla dess fall; det goda som uttrycks i ord och handling.

I dag har jag funderat lite extra på det här med vårt äktenskap och att vi nu skaffar barn. För inte så många år sedan var det helt omöjligt för två män att gifta sig, då denna institution traditionellt endast var för heterosexuella. Inom psykiatrin sade man först att det var bättre för en homosexuell man att gifta sig med en kvinna för att kunna "släppa" sina oacceptabla begär. När det inte riktigt funkade så gav man istället rådet att de skulle avstå äktenskapet helt, då de endast skulle såra sin fru och sitt/sina barn. Att mannen själv skulle bli sårad gavs inte lika stor vikt, för det var ju ändå han som hade ställt till det. Lyckligtvis har utvecklingen gått framåt. Idag är det inte lika självklart att äktenskapet skall bygga på ekonomisk trygghet eller reproduktion och endast innefatta en man och en kvinna i relation. Men även om vi homosexuella som är gifta idag, delar samma efternamn (det var jag som bytte till min släkts stora fasa), har gemensam ekonomi, sover i samma sovrum och delar alla stora beslut som vi gemensamt tar så tar vi inte varandra för givet på något sätt. För mig är nog vårt äktenskap mera en helt frivillig och önskvärd inramning av vår kärlek, ej på något sätt en boja som håller oss tillbaka oförmögna att flyga själva och tillsammans. Är det inte så det skall vara? Är vi då mera jämlika än våra vänner, de straighta par som vi umgås med. Nä, jag tror faktisk inte det. Det handlar om vilken relation som man väljer att ha med sin partner.

Jag har läst att homosexuella par som har barn i San Francisco-området i sina hushåll oftast har det precis på samma sätt som straighta par med barn. Båda har jobb och arbetar, den ena partnern tjänar mer pengar än den andra men att man delar lika på bestyren hemma och ansvaret för barnet/barnen. Det enda som jag tror att vi kanske kan vara lite olika på, som skiljer oss åt något är kanske det att flera homosexuella föräldrar har en mera öppen relation utåt sett från början, där reaktioner och handlingar inte kan skyllas på vilken könsroll man har utan att man är tydligare med vad man som individ, avsett kön, står för, vad man tycker eller hur man väljer att agerar i en viss fråga eller situation. Detta stämmer naturligtvis inte för alla, straight som gay, men det ligger nog något i det tror jag.

Nu blir det iallefall en låååååååångpromenad till min kära fördomsfria 86-åriga mormor på söder. Fick precis en liten bild på Tom, som nu blivit 1,5 vecka gammal, som vi hoppas kunna få träffa nästa helg. Hans föräldrar firar dessutom 1-årig bröllopsdag idag. Leve äktenskapet (så som vi vill leva det!).

En härlig cermoni

Namngivningscermonin var jättefin. Våra vänner tillsammans med Tasso firade deras lilla dotter och de namn som de har gett barnet. Deras dotter var klädd i en jättesöt rosarutig Burberryklänning. Tasso och föräldrarna höll varsitt jättefint och tal. Tasso namngav flickan och beskrev namnet. Deras dotter heter nu Hulda. Hulda är ett gammalt nordiskt kvinnonamn med betydelsen huld, som står för god och vänlig. Ett väldigt fint namn.

De spelade upp fin musik, alla vi sjöng en sång och de två faddrarna, pappans bor och svägerska sa ett par korta ord. Tasso beskrev kort faddrarnas ansvar för barnet. Cermonin skedde tillsammans med de allra närmaste, familj och vänner. Några inbjudna uteblev pga sjukdom, men allt som allt var vi runt 40-45 personer. Efteråt bjöds det på lite lättare och supergod mat, tillsammans med rosa skumpa, därefter kaffe och tårta.

Som tips kan jag nämna "Den svenska högtidsboken", som är en superbra bok om alternativa, icke-religiösa högtider och ritualer. I den finns flera tips om hur man kan skapa sin egen privata, lite mera personliga och icke-religösa cermoni. Här är i allefall ett litet exempel på en hur en namngivningsfest kan gå till:

1. Välkomsttal: officianten/föräldrarna inleder med att hälsa alla välkomna och håller ett litet tal som beskriver själva cermonin.
2. Sång 1: välj ut en sång som alla kan sjunga alt. spela upp en utvald låt.
3. Barnets namn: officianten/föräldrarna berättar vilka namn de har valt åt barnet, varför de har valt dem och vad de betyder.
4. Dikt/text: välj ut och läs upp något som du/ni tycker beskriver längtan att ha fått ert barn, något som ni önsker ert barn eller något annat som du/ni tycker passar in dagen till ära.
5. Fadder/faddrar: föräldrarna berättar vem/vilka de har valt som fadder/faddrar och vad de förväntar sig av dem. Faddrarna håller i barnet och berättar något om hur de på bästa sätt kan stödja/finnas till hands när barnet växer upp och tänder ett ljus.
6. Tal: officianten/föräldrarna fortsätter med ett tal till barnet om lycka och välgång i livet.
7. Sång 2: välj ut en sång som alla kan sjunga alt. spela upp en utvald låt.
8. Ceremonin avslutas och festen med fika alt. mat kan börja.

Namngivningscermoni

I dag skall vi gå på namngivningscermoni. Två av våra bästa vänner skall namnge sin lilla dotter som nu har blivit fyra månader. Samma vigselförättare, Tasso Stafilides (http://www.tasso.nu/) som vigde oss kommer att utföra och hålla i själva cermonin. Det skall bli jättekul. Cermonin kommer att hållas i närheten av där de bor i vasastan.

Med på namngivningscermonin kommer flera av våra gemensamma vänner att vara, några som vi inte träffat på ett tag och som vi inte hunnit berätta för, men som vi idag skall berätta för. Spännande!

Vår vän i Norge kommer tyvärr inte :-(. Han har kört bil hit i natt och påvägen lyckats bli magsjuk och ligger nu och vilar hemma hos en släkting. Tråkigt! Hade mer än gärna velat få träffa och berätta för honom nu när vi skulle fått ses.

I går kväll var vi över hos två kompisar på söder som hade annordnat en middagsbjudning med tillhörande kändiskock. Kocken heter Jens Linder, som tillsammans med värdparet gjort all mat. Mums så gott det var. Med på middagen var vår tjejkompis som är barndomsvän och bästa kompis med värdinnan. Under denna veckan så har äntligen illamåendet börjat avta och hon har haft en riktigt bra vecka, kanske börjar vi ser slutet av detta tillstånd? Det var iallefall en mycket trevlig kväll.

Vår tjejkompis har under den senaste veckan, sedan vi gjort vårt KUB-test, börjat att berätta för sina vänner, kollegor och släktingar om att vi skall ha barn. Reaktionerna har varit överväldigande positiva och bland några få även "positivt förvånade". Vilket man kan förstå. För en del som vet att hon lever som singel och ingenting har vetat om våra planer så kan nyheten om att vi skall få barn tillsammans naturligtvis komma som en liten överraskning.

Jag vet inte vad det är som gör att jag, trots mina funderingar tidigare om att vi säkert skulle möta på både lite lustiga frågor och kanske få ett par negativa kommentarer, nu känner mig ganska förvånad över all den varma och positiva feedback som vi har fått och får från alla som vi berättar för. Har samhället förändrats så mycket? Tydligen. Iallefall så är detta ett faktum som jag är så lycklig över.

Vår tjejkompis skall idag träffa "den andra mamman" för brunch. Detta är hon, som vår barnmorska tipsat hene om, som är i samma situation som vår tjejkompis. Att hon alltså väntar barn ihop med ett gaypar. De skall träffas på tu man hand och prata. Superspännade. Vi kommer säkert att få höra mer om det i morgon när vi skall ses på vår sedvanliga söndagsmiddag.

Dagens "klädtema" på namngivingscermonin som det står om i inbjudan är "PINK". Så genuskorrekt och sött! :-) Vår klädsel kommer alltså att få ett inslag av rosa. Så nu blir det till att plocka fram stryckbrädan och stryka två rosa skjortor. Bilden visar vår lilla dopgåva. Vi har kollat med våra vänner om vad som de önskat sig som gåva till deras lilla tjej och fått flera förslag, varav "Brioleksaker" var ett av dem. Så nu har vi slagit till rejält. Dock var det med vissa funderingar om att vi kanske tänkte för genusorienterat, som vi ändå slog till och köpte en i rött, och inte en i rosa! :-)

Sökes: kvinna eller par

Jag får en hel del mail från killar i en fast relation med sin pojkvän eller make som också längtar efter att kunna få bli en aktiva pappa eller pappor. Häromdagen så fick jag ett mycket trevligt mail från en kille som bor ute i landet och som beskrev att han och hans sambo har pratat mycket om att skaffa barn men att de nu hamnat i en situation där de helt enkelt inte vet hur de skall gå vidare. De vill försöka hitta en kvinna eller par som de kan tänka sig skaffa barn med och som jag förstod det kan ha delad vårdnad ihop med. Frågan är bara vart de kan hitta henne eller paret?

Efter det att vi gifte oss våren 2007 så började vi på allvar att diskutera det här med att skaffa barn eller inte. Samtidigt så pågick det en flitig debatt i massmedia som rörde möjligheten för oss homosexuella att få adoptera. Ganska snart med tiden så insåg vi att vi ville försöka träffa en kvinna som kunde tänka sig ett aktivt föräldraskap med delad vårdnad om barnet. Å här står vi nu lite mer än två år senare, gravida tillsammans med en helt underbar tjejkompis som vi känner mycket väl sedan tidigare. Att det har varit en process för oss alla tre som har fått växa fram har varit mycket viktigt ur flera perspektiv. En helt undebar lösning för oss då vi är säkra på att hon kommer att bli en fantastisk mamma och vi två fantastiska pappor.

Men åter till mailfrågan: hur hittar man en kvinna, straight eller homosexuell att skaffa barn med? Är det någon som vet eller som kan ge ett tips kommentera detta gärna eller mejla mig så skall jag försöka att vidarebefodra detta till killen som skrev till mig.

Vi är nu i vecka 14

Vi är nu i vecka 14 och lilla pyret skall enligt expertisen kunna både hicka och röra sig. Kroppsdelarna är nu så färdiga och tydliga att man i praktiken skall kunna se vad det är för kön. Även om vi inte kunde se något på vårt ultraljud i torsdags. Fast vill vi verkigen veta i förväg vad det blir för kön? Denna fråga återstår för oss tre att titta närmare på när vi närmar oss ultraljud som skall ske i vecka 18.

När vi träffade vår tjejkompis i går kväll så sa hon att illamåendet nu börjar avta lite grann och att hon börjar nu känna sig lite bättre och piggare. Jag känner att det är viktigt att vi är tydliga med att fråga henne hur hon känner det och att vi finns tillhands helt enkelt vad det än är. Att vi kommer varandra närmare helt enkelt. Men som så mycket annat här i livet handlar det om vad hon, min make och jag känner och att vi kan prata om det. Vilket vi oxå gör :-)

Ett litet beslut som jag har tagit är att jag under de resterande veckorna skall förbättra min egen fysik. Efter att ha tränat mycket och ofta under många år så har jag inte varit så aktiv hittills i år. Men nu skall det bli ändring på detta. S.A.T.S here I come again!

Veckans middag

En gång i veckan på söndagar så ses vi alla tre och äter en god middag ihop. Idag var middagen hos oss. Middagen bestod av en god pastarätt och vatten. Vi pratar och stämmer av lite olika saker varje vecka. Det kan vara allt ifrån hur vår tjejkompis har mått under veckan, hur dagsformen är, vad som väntar i veckan som kommer, något som vi har funderat eller tänkt på som vi vill ta upp osv. Idag kretsade våra samtal runt "vad som är viktigt med föräldrarollen" och "att berätta på jobbet". Då vi alla har både lite olika och lika syn på vad det innebär att skaffa barn och att bli förälder så är det skönt att ses och prata. Vi är alla också väldigt mån om att vara överens i alla större frågor som vi skall ta beslut om. Skulle vi inte vara överens så måste vi prata mera om det tills vi alla är överens. Vi går också igenom graviditeten för den aktuella och följande vecka med hjälp av boken "Graviditet, förlossning och den nya familjen", som vi fick av vår barnmorska. Boken har mer fokus på mamman är på oss som pappor. Men det är helt ok. Vi kör med högläsning och pratar om det som står skrivet. Det som slår mig att det finns så otroligt mycket som jag inte hade koll på när det gäller graviditeter och den förändring som mamman går igenom.

Det är iallefall underbart att leva i ett land som Sverige, att bo i en stad som Stockholm, att få vara öppet gay, gift med en underbar man och att vi har valt att skaffa barn med en nära fantastisk tjejkompis. Att få ha underbara vänner och kollegor som är våra fans och känna ett fantastisk stöd. Att få tillgång till barnmorskor, läkare och sjukhus som alla så här långt bara har visat oss respekt, förståelse och glädje för vårt sätt att skaffa barn.

Omslagspojke

Å vad härligt. Gick in på QX hemsida och såg att vår snygga vän blivit intervjuad av Magda och är dessutom omslagpojke på oktober numret av QX i oktober numret. Inte illa!!! :-) Han är fantastisk och JA han finns på riktigt. Heja heja Ola.

Här är en länk till tidningen: http://www.qx.se/uploads/f7/3052c530781f86d1c910f8629840ec.pdf

Enjoy! :-)

En bra pappa förebild

Vi har den stora turen att ha flera pappor bland våra vänner. Ett tio-tal av våra vänner har de senaste två åren fått sitt första eller andra barn. Det kommer med andra ord finnas många föräldrar runt omkring oss att fråga om råd när vi väl står där med lilla pyret. En person som jag idag vill framhålla lite extra är en kille i Göteborg. Han är en stor förebild för oss båda. Min make arbetade för flera år sedan på samma jobb som han och de blev med tiden goda vänner. Första sommaren när jag och min make var ihop och vi åkte på vår första semester ihop så var han och hans fantastiska flickvän med. Vi trivs mycket i deras sällskap och har kul ihop. I början på förra året så blev de föräldrar till en helt underbar liten flicka. Jag tycker att han är en supercool pappa.

Man brukar ju prata om att barn, flickor och pojkar behöver tydliga förebilder, både manliga och kvinnliga. Detta skriver jag helt under på. Men jag tror även att föräldrar behöver tydliga förbilder, både mamma- och pappaförebilder. Lättast är väl att i första hand se och gå till sina egna föräldrar. Hur tänkte de, hur gjorde de och vilka råd kan man få av dem osv. MEN vad gäller då för alla de som inte har sina föräldrar nära eller i livet då? Alla ser kanske inte heller sina egna föräldrar som några bra föräldraförebilder. Som jag tidigare skrivit så är mina vänner mycket viktiga i mitt liv. Därför så iakttar jag just nu och sedan en tid tillbaka lite extra hur våra manliga vänner är i sin papparoll. Vår vän i Göteborg är ett mycket bra pappaexempel.

Historisk familjebrunch

I dag bjöd vår tjejkompis in oss till en stor familjebrunch. I morse gick vi över till henne vid 10.30-tiden och hjälpte till med att duka och ställa i ordning allt. Sen vid 11-tiden anlände min svärmor, min svägerska och hennes man, vår tjejkompis föräldrar och bror med flickvän. En historisk brunch då detta var första gången som vi alla tio var tillsammans för första gången. Det var både mycket gott och trevligt. Det blev många livliga och trevliga samtal. Vi visade stolt upp våra ultraljudsbilder, berättade om veckan och meddelande alla att det nu är officiellt att berätta vidare till personer utanför vår innersta krets att vi tre skall få barn. Speciellt vår tjejkompis pappa är så glad och stolt att han nu äntligen kan få berätta för sina nära arbetskompisar att han skall få bli morfar.

Vi är alla tre verkligen så lyckliga och glada över alla de positiva rektioner som vi har fått och får från våra vänner och familj här i Stockholm och Göteborg. Tack!!!

Berättat på jobbet

Idag har jag berättat för några av mina kollegor på jobbet om att vi skall bli föräldrar om ett par månader. Vilket gensvar! De blev verkligen så super glada för vår skull. Fick även många nyfikna och positiva frågor tillbaka. En kollega sa: "Två pappor!!! Nä vad orättvist, det skulle jag också vilja ha!" Några kollegor blev så glada att de fick glädjetårar. En annan kollega gav mig en kram och sa att det här var det roligaste han hört på hela året. Det var så himla kul att få berätta. Jag berättade även att vi hade genomfört vårt lilla KUB-test och att allt ser bra ut samt om ultraljudsbilderna som nu sitter hemma på kylskåpet. Nu skall jag även tillägga att mina kollegor ställde till med en fantastisk lunch när vi skulle gifta oss för två år sedan. Så jag var väl inte direkt osäker på deras reaktion. Sedan så är jag ju en rätt så öppen person vilket gör att mina kollegor vet hur jag lever mitt liv osv. Men det är i allefall underbart att känna att man har ett så stort stöd från sina kollegor.

Wow!!!

I morse var det dags för vårt KUB test. Lite nervösa var vi allt alla tre. Maken och vår tjejkompis åkte iväg till SöS. Själv var jag på jobbet och försökte tänka på annat. Men det gick dessvärre inte att genomföra testet då lilla pyret låg uppochner. Vår tjejkompis fick prova på att att skaka på magen, promenera runt lite och dricka vatten för att kunna kissa, allt för att lilla pyret skulle vända sig. Men inget hjälpte utan istället fick vi en ny tid till eftermiddan. Då visade det sig att vi alla tre kunde vara med. Väl på plats så gick det nu mycket bättre. Nästan som att lilla pyret vill vänta och vara med på testet tills vi alla tre var samlade.

Själva testet innebar att barnmorskan med hjälp av ultraljud mätte bredden på en vätskespalt i barnets nacke. Tillsammans med det blodprov som vår tjejkompis lämnt förra veckan på MamaMia hade en biokemisk screening gjorts, där man mätt förekomsten av två hormon i hennes blod; PAPP-A och fritt ß-hCG. Nu en vecka senare utfördes en sk. nackuppklarning. Resultatet från de båda testen ställdes sedan samman direkt av barnmorskan och tillsammans med vår gravida tjejkompis ålder fick vi en samlad bedömning av hur stor risken skulle vara att vårt barn skulle ha en allvarlig sjukdom eller skada, något som med det samlade testet visar sig med en 90 %-ig säkerhet.

Hur gick det då? Jo, vi är sååååååååå super lyckliga. Vår resultat visade endast att det är 1:4700 chans/risk att vårt barn skulle ha en allvarlig sjukdom eller skada. Med andra ord ett superbra resultat. Barnmorskan meddelade oss att inga andra tester nu behöver göras och att vi inte har något att oroa oss för. Allt ser superbra ut.

Vi fick med oss sex stycken ultraljudsbilder på vårt barn, något som jag inte visste innan. Det var en helt otrolig upplevelse. Vi kan nu se huvudet, kroppen, två ben, två fötter, två armar och två händer. Ett helt litet, litet barn. Vårt barn. Det var först när vi alla tre kom hem till oss och pratade om hur allt gått och hur det kändes som jag verkligen fattade. O boy! Det är en omtumlande härlig känsla. Nu sitter några av bilderna på vårt kylskåp, de andra har vår tjejkompis.

Wow!

Upphittad vän

Efter lunch med min favoritkusin idag så damp det ned ett mail från vår vän i Norge. Allt verkar vara bra med honom. Han verkar ha mycket på jobbet plus lite planer på att skaffa sig ett hus. Skönt att få höra ifrån honom. Jag skrev att jag kommer att bjuda honom på lunch nästa gång han är i stan. Ville inte fråga nu om hur det går med deras barnplaner, tänkte att han berättar säkert själv när han vill och har något att berätta. Håller tummarna att allt går bra!

Frukost med kort promenad

I morse så åt jag frukost igen med min härliga tjejkompis och deras nu 4 månaders lilla tjej. Så himla söt. Det hade inte blivit så mycket sömn för dem i natt. Sedan de blev föräldrar i slutet på maj så har vi inte hunnit träffas så mycket som vi gjort tidigare. Deras lilla tjej tar helt klart mycket tid i anspråk av dem, dygnet runt. Precis som för alla andra föräldrar med små barn kan jag tänka mig. För oss är det iallefall ovärderligt att få kunna ha dem som förebilder. Det kommer att bli ca. 10 månader mellan våra barn. Jag tycker att de är coola i sitt föräldraskap. Säkert kommer en del bli lite annorlunda för oss tre. En del kommer säkert också att bli lika. Det som kanske är lite lättare för dem i vardagen blir kanske lite krångligare för oss och vice versa. Skall bli skönt att kunna få ha dem som bollplank när det väl är dags för oss.

Jag känner iallefall att jag saknar henne ibland. Hon är en fantastisk vän och nu även en underbar mamma. Kanske att hon sätter lite väl höga krav på sig ibland. Jag vet att livet går i vågor och att vi ibland hamnar i lite olika rythm. Det var iallefall super nice att få ses och umgås lite. Vi avslutade frukosten med en kort promenad ut på stan förbi mitt jobb när de lämnade mig. Hon skulle iväg och operera ut en tand lite senare och hennes mamma skulle vara barnvakt. Jag hoppas att allt gick bra.

Jag undrade om hon hade hört något från vår vän i Norge och hur det har gått med hans barnplaner? Men det hade hon inte. Jag undrar hur han har det. Hoppas han har det bra!? Skall slänga iväg ett mail till honom och kolla läget. Det var ett tag sedan vi hördes nu.

I morgon är det dags för vårt lilla Kub-test. Maken och vår tjejkompis skall iväg. Vi kommer att få besked på en gång. Känns lite nervöst. Men allt kommer att vara bra, det är jag säker på.

Kanske blir jag en tigerpappa

I dag så har jag funderat lite grann äver det här om jag verkligen är "typiskt" gay? Å kommer jag då att bli en "typisk" gaypappa? Vad är det i så fall? Jag måste erkänna att jag ju till vardags inte känner mig som en typisk homosexuell man. För vad är det? Hur blir man det? Jag är ju "bara" jag. Att jag vill ha sex med min make istället för med en fru är ju en sak. Vi umgås med vanliga fantastiska människor, oavsett deras sexuella läggning, i vår huvudstad. De är vår vänner. De som känner mig och min make vet att vi är ett par som nog är som män i vår ålder och som par brukar vara. Att jag sedan är en man som gillar resor, restaurangbesök, kläder, party, film, musik och mycket mer, hur unikt är det? Plus att jag vill ha barn. Jag och min make vill bli pappor. Det kanske är mera unikt?

Jag är självsäker och har ett bra självförtroende. Jag är mitt eget varumärke om man så vill. Det är ju alla. Jag försöker att se så presentabel ut som möjligt ibland. Ibland vill jag verkligen sticka ut. Även jag oroar mig ibland om jag skall hinna betala mina räkningar i tid än mer att köpa en ny Abercrombie tröja. Även om det inte händer så ofta. Jag arbetar hårt och i slutet på dagen, vill jag ha ut det mesta av livet som vilken homosexuell och straight man skulle vilja ha. Jag vill även bli en bra pappa. Om min egen barndom kan sägas mycket. Jag växte tyvärr inte upp i den mest fostrande och kärleksfulla miljö som man kan önska sig. Jag har delvis fått fostra och lära mig att älska mig själv, delvis med lite hjälp från mina vänner, förebilder, mentorer och min underbara make.

Jag har så här långt levt större delen av mitt 37-åriga vuxna liv med att försöka göra och säga vad jag känner är rätt och leva mitt liv på ett öppet och ärligt sätt. Att vara en bra vän, kollega och make. Med mina fel och brister. Jag tycker att riktiga vänner är viktigare än släkten. Släkten kan nog vara bra ibland. Men mina erfarenheter är tyvärr av de motsatta. Ibland brukar jag själv små le åt tanken att det nog skulle bli en riktig storsäljare om jag skrev ner mina erfarenheter i en bok. Jag kanske skall göra det en dag. Jag är en överlevare. Vem är inte det. Även om familj, släkt och vissa vänner inte har kunnat acceptera min läggning eller vårt sätt att leva så vet jag själv vad som är bra för mig och oss. Jag kan inte ändra hur de tänker eller agerar. Men jag kan lova att jag kommer at skydda vårt barn mot allt som inte är eller känns bra.

Jag vill bli en ansvarsfull vuxen och förälder som ger vårt barn kärlek, stöd och vägledning. Som jag tror att alla blivande pappor vill. Att vara en pappa som kommer att finnas tillhands, oavsett vad. Kanske blir jag som en tiger, som vill lära vårt barn hur man överlever och skyddar sig i livet. För våra barn är små människor som skall växa upp och bli som oss. Bättre än oss. Som man, vän, make, kollega och blivande gayppappa vill jag endast bedömas mot bakgrund av min karaktär. Så borde få alla ha det. Typiskt gay eller inte, kanske blir jag en tigerpappa?

Farmor Anka

Jag måste bara dela med mig av en kommentar som jag fick på jobbet i förra veckan. Ingen kan väl ha undgått fenomenet "Anna Anka"på TV3 den senaste tiden.

Det faktum att hon har en son så kan det bli fullt möjligt att hon blir "Farmor Anka" någon gång i framtiden.

:-) :-) :-)

Vad kul, var precis inne på QX.se och såg att det blev totalt 544 personer som var med och röstade. Frågan löd: Kan du tänka dig att skaffa barn tillsammans med din partner och en kompis?

Å så här blev svaret:
Ja, jag är kille och kan tänka mig det. 56%
Ja, jag är tjej och kan tänka mig det. 13%
Ja, jag är trans och kan tänka mig det. 0%

Nej, jag är kille och vill inte det. 23%
Nej, jag är tjej och vill inte det. 8%
Nej, jag är trans och vill inte det. 0%

Illamåendet har ökat

När jag pratade med vår tjejkompis så berättade hon att illamåendet hade tilltagit en del igår och idag. På mötet med barnmorskan förra veckan så gav hon vår tjejkompis rådet att dricka ca. en halvliter mjölk per dag. Vilket vår tjejkompis nu försöker göra varje kväll innan hon går och lägger sig. Nu så har dock illamåendet alltså ökat. Jag försökte säga att hon kanske skall dricka mjölken lite mera spritt över dygnet och tidigare på dan. Var det ett bra tips? Eller skall hon försöka med något annat? Kalcium som är viktigt att få i sig finns ju flera olika mejeriprodukter. Jag har läst att mamman behöver få i sig dubbelt så mycket kalcium under graviditeten.

Tacksam för tips!

Det finns flera som oss!

Sent i eftermiddags fick jag ett samtal från vår tjejkompis där hon beskrev hur orolig hon blivit då hon tidigare på dan fått ett samtal från barnmorskan som vi träffade på MamaMia Södermalm förra vecka. Hon sa när vi var där att om alla prover var bra så skulle hon inte ringa, men om det var något som inte stämde så skulle hon göra det. Och i eftermiddag gjorde hon det. Hon sökte vår tjejkompis på mobilen men fick inte tag i henne utan lämnade ett meddelande istället. Vår tjejkompis, som satt i ett möte just då blev super orolig och ringde tillbaka efter någon timme med andan i halsen. Men det var endast en glad nyhet som barnmorskan ville förmedla.

Vad var det då för nyhet? Jo, det finns tre personer som är i en liknande situation som oss, alltså två blivande gaypappor och en straight mamma, som hon undrade om vi vill ha kontakt med? De ligger ett par veckor före oss, men de vill gärna träffa oss och utbyta tankar och erfarenheter. Superkul. Vår tjejkompis har fått den andra tjejens mailadress och skall mejla henne efter vårt test senare i veckan. Å vad jag tycker att det skall bli kul att få träffa andra blivande regnbågsföräldrar med samma upplägg som oss!

På jobbet så har jag en nära kollega som häromdagen i smyg meddelade att hon och hennes kille väntar sit andra barn. Det är en jättehärlig tjej. Jag meddelade då i smyg tillbaka att vi också väntar barn. Hon blev så glad att hon började gråta. En annan kollega som gick förbi fattade ingenting och undrade vad som stod på!!??Undrade säkert om jag sagt något olämpligt. För oss båda blev situationen då lite komiskt, varvid vi började skratta som tusan.

Faktum är att just nu så väntar två straighta kompispar + en kollega och hennes kille på jobbet barn samtidigt som oss. Ovanligt? Vet ej! Men det är iallefall en ganska skön känsla. Dock skulle jag vilja att flera av våra gayvänner skulle vilja skaffa barn. Jag tror att flera av dem skulle bli helt utmärkta gaypappor, bra över snittet. Kanske blir det så i framtiden.

En schysst vecka

Just nu känns det som att tiden går riktigt fort. Den senaste veckan har gått av bara farten. Jag har pendlat mellan jobb, resor och glada nyheter.

Vi har nu kommit in i vecka 13, lilla "pyret" växer och har hunnit bli lite mer än 7 centimeter långt. Det är ju helt fantastiskt. I veckan som har gått har våra nära vänner dessutom fått tillökning. I torsdags morse, strax efter 4-tiden fick de sitt andra barn, denna gång en liten son. Både mamma, pappa, lillebror samt storasyster mår toppen. Vi har ännu inte träffat dem men hoppas snart kunna göra det.

I lördags så var vi på besök hos min gudson och hans storebror och föräldrar. Jag letade mig tidigare på dan ner till en leksaksbutik i våra kvarter och köpte två små presenter till grabbarna. Till min gudson som nu har hunnit bli 18 månader gav vi en trä helikopter från Brio och till hans storebror som är nästan 4 gav vi en Kendocka. Hans första och hittills enda. Det skall väl nämnas att succén var sisådär med Kendockan. Men jag tänkte som så att klart grabben skall ha en Kendocka. Jag är ändå ganska säker på att den senare, om inte nu, kommer att få spela rollen som pirat, polis eller kanske rent av som prins i någon lek. Ibland måste man vara modig som vuxen och ge en present som kan tyckas ligga utanför "the box", i det här fallet hans leklåda som redan är full av tåg, bilar, flygplan sedan tidigare.

I leksaksbutiken så letade jag efter leksaker som inte var så uppenbart könsbundna. Dockor till flickor, bilar till pojkar. Det var inte lätt kan jag säga. Men nog är det väl vårt ansvar som vuxna att inte begränsa barnen eller att inte för tidigt stöpa dem i samhällets könsroller. För oss som växte upp på 70-talet så gavs vi pojkar dockor och klänningar att leka med medans flickorna fick vara pirater och cowboys. Jag är säker på att detta enbart var nyttigt. Jag blev själv senare duktig på både trä- och syslöjd i skolan. Frågan är hur vi som föräldrar själva kommer att göra om ett par år?

I går träffade vi vår tjejkompis och åt middag ihop. Vi pratade mycket om eventuella namn, vilka favoriter som vi alla tre har, hur man skall tänka (att namnet funkar nationellt i världen), om det finns några släktnamn som vi kan tänkas vilja ha med osv. Vi började även prata lite om vilka praktiska detaljer som vi har framför oss; inköp av diverse prylar, kläder osv. Vi enades om att vi tillsammans kommer att ta oss an detta lite mera i detalj fram emot vecka 30-32. det är alltså ett tag kvar med andra ord. Dagsformen för vår tjejkompis är ganska bra, illamåendet kommer och går jämt nu om än med ett ojämt resultat ibland. Då vi nu har kommit till vecka 13 så skall missfallsrisken enligt all info som vi har läst oss till minska kraftigt. I veckan som kommer så skall maken och vår tjejkompis åka till SöS och göra ett KUB (NUPP-ultraljud kombinerat med ett blodprov som hon redan lämnat i förra veckan vid vår inskrivning). På grund av SöS riktlinjer i dessa svininfluensatider så får man bara komma två personer och inte tre som i vårt fall, varav vi har bestämt att vi får dela upp oss. Å andra sidan så räknar vi med att det kommer att bli så även framöver ibland. Det finns ju som sagt en hel del fördelar med att vara tre blivande föräldrar.

Inskrivning vecka 12

Nu är vi i vecka 12 och har blivit inskrivna på MamaMia Södermalm och ingår nu i deras "regnbågsverksamhet", som sker i samverkan med Danderyds förlosning. Detta är den enda verksamheten av sitt slag i Sverige, berättade barnmorskan som vi träffade. Jag kunde inte låta bli att fundera på att behovet måste vara så mycket större. Varför finns det inte fler mottagningar som denna? MamaMia finns på flera ställen, men det är endast denna mottagning som har riktigt bra hbt-kompetens.

Vi erbjuds ny iallefall en möjlighet att få träffa andra samkönade par som också väntar barn, i syfte att utbyta erfarenheter, tankar och funderingar och eventuellt bilda ett nätverk. Vi kommer också att få träffa barnmorskor på förlossningsavdelningen på Danderyd under ett möte och diskuterar amning och tiden efter det att "lilla pyret" kommit ut. Totalt blir det nog fyra gruppmöten allt som allt för oss innan det blir dags för förlossning. Vi har nu även en garanterad förlossningsplats på Danderyds förlossning.

Tillsammans med den mycket trevliga barnmorskan har kunnat gå igenom lite olika saker och tagit upp lite frågor som vi har fått svar på. Vår tjejkompis har lämnat blodprov och kollat upp sitt blodtryck (som var superbra). Vi fick även med oss lite material att läsa igenom, en bok och lite papper. Vi skall bland annat läsa på lite mera om "fosterdiagnostik", då vi skall göra ett "nupp" test på SÖS som vi har bokat en tid till. Vi fick även några förslag på lite olika "träffar" som de anordnar, som vi skall fundera på. Mycket att ta in just nu, känns det som. Vi har även bokat in en ultraljudsundersökning i november då vi kommer att vara i vecka 20.

Den bok som vi fick med oss av barnmorskan heter "Homofamiljer". Boken som enligt omslaget skall vara en guide i praktiska, juridiska och ibland absurda frågor för oss homosexuella som vill ha barn. Maken har redan börjat läsa flitigt :-) Författarna heter Sara Stenholm och Cecilia Strömberg.

Att få bli inskriven känns lite speciellt, vi är nu inne i "systemet", på riktigt. "Lilla pyret" har blivit registrerad. Wow, vilken känsla.

Gravidserier

Såg att jag fått ett mejl från en kvinna som skickat mig en trevlig hälsning. Hon skrev att en väninna till henne har fått barn på liknande sätt som oss. På sin blogg så har hon gjort flera fina tekningar.

Här är länken: http://gravidserier.blogg.se/

Många funderingar

Jag har försökt att förbereda mig inför en fullbokad arbetsvecka ikväll men jag kan inte sluta tänka på att jag skall bli pappa, att VI två skall bli pappor. Det börjar nu kännas helt verkligt, på ett overkligt sätt. Låter det konstigt? Kanske. Då vi nu har vi alla tre har börjat berätta för några fler vänner, destu verkligare känns det. Det är ju endast 6 månader kvar nu!!! Ibland känns det som en evighet, men så skall det nog kännas. Låta det ta lite tid så att vi hinner förbereda oss i den mån det går. Ibland känns det fortfarande lite nervöst. Vi vill ju alla att allt skall gå bra. Å det kommer det att göra.

De mesta av min tankar kretsar sig mest runt hur det kommer att kännas att bli pappa. Jag vill ju bli en bra pappa, åtminstonde över genomsnittet i allefall. Innan jag somnar brukar jag ligga och tänka på hur det kommer att bli för oss om ett år? Efter förlosningen, och efter de första månaderna av "äta, sova och byta blöja"? Om det blir en flicka eller en pojke? Vilka rutiner som vi kommer att ha. Det skall bli schysst att få vara pappaledig och ta hand om vårt barn.

Två av våra närmaste vänner fick i slutet av maj en underbar liten flicka och nu efter de första månaderna är det fantastisk att kunna börja se en liten person växa fram. För oss är det en otrolig lycka och bonus att på nära håll kunna följa några av våra vänner som precis har fått eller strax skall få barn. Vi kommer nog att ställa många frågor framöver.

Happy news 2

Idag träffade vi och åt brunch med två kompisar som vi berättade att vi väntar barn för. Till vår stora förvåning och glädje så berättade de att även de skall bli föräldrar. De är dock tidiga i sin graviditet, men vi hoppas och tror att allt skall gå bra.

Men vad är oddset för detta? Först i fredags och nu i dag har vi fått reda på att fyra av våra vänner också är gravida. Verkar bli en riktig babyboom för oss alla i vår. Superkul.

I går när vi var på inflyttningsfest hos min älsta tjejkompis som änltligen flyttat tillbaka till stan så passade vi på att berätta för henne i enrum. Hon blev så glad för vår skull att hon fick glädjetårar. Jag blev själv tårögd av hennes reaktion. Det är underbart att vår vänner blir så glada för vår skull. Betyder enormt mycket.

Snart dags för inskrivning

I veckan är det äntligen dags för oss att skrivas in på MamaMia Södermalm. Känns nästan lite som skolstart. Ikväll har vi pratat och försökt att förbereda oss så gott vi kan inför mötet. Inskrivningssamtalet kommer att ta runt 60 min. Vi laddade ner ett inskrivningsformulär från MamaMias hemsida som vi tillsammans har fyllt i och skall ta med oss på tisdag. Vår tjejkompis har svarat på olika ja/nej frågor om sin sjukdomshistorik, om ärfliga sjukdommar i familjen, mediciner, tidpunkt för den senaste menstruationen och när vi gjorde vårt positiva graviditetstest. Nu när detta är klart och vi tillsammans har gått igenom de frågor som vi har så känns det som vi nu är redo för vårt besök.

Happy news

Äntligen lördag! Vilken arbetsvecka. Kom hem i från jobbet vid sjutiden i går kväll, åt och somnade på soffan med huvudet i makens knä strax efter nio. Helt slut. Maken har varit på jobbresa i veckan, själv har jag med fullkraft försökt att balansera flera pågående projekt samtidigt. Nu är det är lördag. Har fått sova ut. Maken och jag skall precis ut på en cykeltur i det härliga vädret.

I går eftermiddag fick vi veta en härlig nyhet. En nära tjejkompis till min make ringde upp honom och meddelade att hon och hennes man är gravida med deras andra barn. Han berättade samtidigt att vi väntar barn. De blev gravida en vecka efter oss!!! Extra härligt. Hon ringde senare i går kväll upp vår tjejkompis och berättade samma glada nyhet. Gravida "samtidigt"!

En annan trevlig sak som vi gjorde i veckan var att köpa lite blandade presenter och paketerat allt i en härlig "giftbag" med ett kort signerat från oss: "Du är fantastisk", och gav detta till vår tjejkompis. Hon blev sååååå glad. Det var det minsta vi kunde göra med tanke på hennes illamående.

Rodney, Jeff & Ethan

Jag hittade en underbar kortfilm om Rodney, Jeff och deras son Ethan på youtube. De är ett gaypar från Australien som har blivit pappor med hjälp av en surugatmamma i USA.

Se deras story: http://www.youtube.com/watch?v=NSayHl535HE&hl=sv

Föräldraledighetslagen

Föräldraledighetslagen ger föräldrar rätt att vara ledig från arbetet. Att denna omfattar de biologiska föräldrarna tror jag att alla vet idag som är mitt uppe i processen att skaffa barn. Men hur kommer det att bli för oss tre? Två gaypappor och en singel mamma!

Vi har pratat mycket om detta, vad som är praktiskt möjligt med tanke på vad vi alla känner och vill göra. Vi vill alla tre vara hemma med barnet. Vilket också är fullt möjligt enligt föräldraledighetslagen. Att vår tjejkompis kommer att vara föräldraledig råder det inga frågetecken runt. Men då endast en av oss två blir juridisk förälder och vårdanshavare på papret, vad gäller då? Efter att vi ha läst vad som gäller i lagen så visar det sig att då jag ock min make är gifta så omfassat även den andre av oss med rätt att också vara föräldralediga. Som jag tolkar det så hade det alltså inte räckt om vi endast hade varit sammanboende utan att man måste var gifta. Vilket vi nu är.

Vi har pratat och planera att vara föräldralediga alla tre i sex månader vardera. Först skall vår tjejkompis - mamman vara föräldraledig, sedan den ena av oss gaypappor och därefter den andre. På så sätt kommer vi alla att få egen tid ihop med vårt gemensamma barn och kunna knuta egna band, att få en vardag tillsammans. Helt klart är ju att de två andra föräldrarna som inte är föräldralediga kommer att finnas med hela tiden för både avlastning och gemensam tid tillsammans. Det här känner vi alla kommer att bli så bra.

Lilla pyret vecka 11

Nu är vi i vecka 11

Nu kallas vårt "lilla pyre" för foster enligt de medicinska termerna. Ett av de viktigaste utvecklingsstadierna är nu över. Lilla pyret har ett lika stor huvud som sin kropp. Ansiktet börjar nu framträda tydligt och naglarna har börjat att växa fram. Lilla pyret är snart lika stor som en tennisboll. Å, det är en vecka kvar till nästa ultraljud. Jobbigt att vänta, är så nyfiken. Illamåendet är nu konstant för vår tjejkompis. Vi får se om det eventuellet börjar att minska efter den här eller efter nästa vecka. Enligt hennes mamma så har de flesta i deras släkt haft ett konstant illamående i stort sett fram till förlosningen. Vi får väl se hur detta går denna gång.

På en del sajter kan jag läsa att vissa gravida par nu skulle ha ett mindre behov av att vara sociala och träffa folk. Att man fokuserar mera på själva graviditeten och man bli lite asociala. Det är dock inget som jag känner igen mig i. Kanske är det lite mera så för vår tjejkompis som blivit mera trött sista tiden och som allt oftare går hem direkt efter jobbet och bara tar det lugnt. Vi försöker också vara lite mera lyhörda för hennes behov och frågor. Att bara finnas tillhand helt enkelt. Så här långt så har vi fått ihop det ganska bra. Med jag befarar att de av er som redan har fått barn just nu tänker: vänta du bara!.

Middag ihop, forts...

Vi pratat varje vecka om olika saker, både praktiska och emotionella. Vår tjejkompis berättar om hur hon mår (vilket vi i och för sig pratar om flera gånger i veckan), vi pratar om vad som kommer att hända när barnet kommer, hur vi bästa skall förbereda oss, vad som skall köpas in osv. Det är så härligt. Vi går även igenom "lilla pyrets" utveckling vecka för vecka. Det är så spännande. Vi brukar ses ca. två timmar. Detta är ett superviktigt möte för oss. Även om vi ses och pratar under veckan så är det skönt att ha en stående "punkt" där vi kan gå igenom allt.

Middag ihop

För ett par veckor sedan så beslöt vi tre att vi skall ses regelbundet en kväll i veckan. Vi äter och pratar tillsammans. Vi har lagt fokus på att göra olika fiskrätter.

Fisk och skaldjur är näringsrik mat som är rik på vitamin D, jod och selen. Fet fisk som lax och makrill innehåller även nyttigt omega3-fett. Därför bör gravida äta fisk flera gånger i veckan och välj både bland magra och feta.

Vår vän utomlands

Vi har en vän som bor i Norge. Han är på väg att skaffa barn tillsammans med ett lesbiskt par. Han är en härlig kille som är öppet gay och som har längtat efter att få bli pappa i flera år nu. Nu var det ett par veckor sedan vi sågs men vi hoppas att det kommer att funka för dem. De har försökt att bli gravida i ett par månader. Tjejerna har sedan tidigare ett barn, de har nu planerat för att det är dags för den andra att även försöka bli mamma. Vi håller verkilgen tummarna för dem.

Vi har ännu inte berättat för honom det att vi har blivit gravida och väntar barn. Det känns inte rätt att göra det via mail, vi sms eller på telefon. Vi vill göra det när vi två träffar honom face to face. Sedan så har jag en liten undran kring detta?

Ibland hör man ju om hetrosexuella par som inget annat vill än att få bli föräldrar och som intensivt försöker bli gravida och då kan tycka att det är lite jobbigt att höra om andra som har lyckats, Speciellt när man är mitt uppe i själva processen. Hur kommer han att ta det? Jag vet inte. Vi kanske skall vänta lite med att berätta?

Fast ändå, jag hoppas att han kommer att bli jätteglad för vår skull. Som vi för hans.

QX undersökning

På QX pågår just nu en undersökning sedan i torsdags men frågeställningen "Kan du tänka dig att skaffa barn tillsammans med din partner och en kompis?".

Fram till nu har totalt 514 personer röstat så här långt.

293 personer (57%) har svarat: "Ja, jag är kille och kan tänka mig det.".

113 personer (22%) har svarat: "Nej, jag är kille och vill inte det.".

Fortsätt rösta! :-)

Det moderna nätverket

Det slog mig att vi är på väg att skapa en unik "nätverksfamilj". Vår familj kommer att bestå av tre föräldrar, en morbror, en mormor, en morfar, en farmor, en faster, tre farbröder, en moster, en gammelmormor, en bonus farmor, en bonus farmor och framförallt mer än ett dussintal stödpersoner och förebilder, som våra fantastiska vänner utgör. Ett eget nätverk, lustigt lite likt en klassisk storfamilj som var vanligt på mitten på 1850-talet i Sverige, skulle jag kunna säga.

Nätverk som bildas utanför den rådande normen har alltid fascinerat mig. Möjligheten att få skapa egna kontaktytor, egna stödgrupper med kärlek och support. Och detta, för oss, i ett samhälle där den heterosexuella synen fortfarande är störst. Viket säkert kommer att innebär ett speciellt ansvar för oss alla som skall ingå i nätverksfamiljen. Att vi alla kan stå upp för vårt val av familjebildning, vilket idag skall ses vara lika naturligt som den klassiska heterosexuella. I den klassiska hetrosexuella familjen är ju fortfarnade tvåsamheten norm, medans för oss kommer ju tresamheten att bli det. För oss tre föräldrar kommer nog utmaningen att vara störst. Vi är redo :-) !

De senste dagarna har jag fått många mejl från både homosexuella tjejer och killar, som på olika sätt lyckönskar oss. En del har kommit med olika tips, medans andra har ställt frågor då de funderar på att bilda familj. Jag inser att jag och min make inte är så vanliga med att vi väljer att skaffa barn med vår fantstiska tjejkompis. Också det att faderskapet i sig inte är ett speciellt utfortskat område, speciellt då om homosexuella pappor. De flesta homosexuella studier som genomförst sedan 90-talet har nästan uteslutande fokuserat på mammans roll, det lesbiska föräldraskapet vilket är viktigt i sig. Men vi då?

Jag slås också att de få studier som finns om homosexuella män som pappor är gjorda ur barnets synvinkel om "att ha en homosexuell pappa" och hur barnets relation är ställt till pappan. Intressant. Det är fortfarande vanligare att en "gay" pappa har skaffat barn i en tidigare "straight" relation, som han sedan brutit upp från och kommit ut som gay, för att sedan ha inlett en relation med en man. Det verkar endast vara ett fåtal av oss som valt att skaffa barn via privat insemination med en nära kvinnlig vän. När jag och maken tillsammans började prata om att skaffa barn för två år sedan insåg vi att vi båda hade haft tankar på att skaffa barn i ganska många år. För mig personligen började tankarna på att ha barn komma när jag var runt 30. Då levde jag dock i en relation där den andra partnern helt enkelt inte kunde tänka sig detta. Efter det så var jag singel ett tag och datade ett par killar där jag minns att några nämde att de nog skulle vilja ha barn i framtiden. Jag är övertygad om att tanken om att vilja ha barn alt. ej vilja ha barn är lika vanlig hos både hetrosexuella och homosexuella. Det som skiljer tanken från att bli ett beslut, eller rättare sagt för att kunna ta detta beslut är att det för oss homosexuella män en process som tar så mycket längre tid än för hetrosexuella. Med bakgrund av att det helt enklet är mer komplicerat för oss gaykillar att skaffa barn.

Jag tycker att det skall bli helt fantastisk att få bli pappa - att få vara med att mordenisera den traditionella papparollen på ett nytt sätt. På vårt sätt!

En konstig dag

Idag har vi börjat med att äta en god frukost vid 9-tiden. Ovanligt tidigt för att vara oss på en lördagsmorgon. Men vädret var superhärligt så att vi kastade oss ut i den friska och soliga luften. Vår tjejkompis dök upp en stund senare för sin andra frukost denna morgon. Härligt att få vara tillsammans.

Sedan gick vi på en långpromenad. Vi följde med som smakråd till en butik där hon köpte en ny snygg klänning som hon kommer att kunna växa i!!! Jag skulle inte på rak arm kalla klänningen för en regelrätt "mammaklänning", det är den nog inte, men den kan om man vill fylla den effekten om man så skulle vilja. Vilket hon vill. :-) Sedan var vi inne i ett par baby- och barnbutiker mest för att reka och fundera lite på framtiden. Var så härligt. Därefter lunch och besök på tre konstgallerier och titta på bland annat lite queerkonst.

Väl hemma strax efter 15-tiden började telefonen att ringa. Först visade det sig att en granne längre ner i vår hus har fått en vattenläcka med allt vad det innebär. Strax där efter ringde mormor som vill meddela att mina föräldrar, min storasyster, hennes man och deras fyra barn kommer på besök nu på fredag mitt på dan, med allt vad det innebär! Varför skall de komma hit nu? Jo när min mamma ringde mormor i går kväll råkade mormor nämna att vi nu var gravida, vilket hon nu vill meddela!!! Jag blev så jävla arg. Fan! Detta var inte vad jag ville!!! När vi berättade för mormor förra helgen så meddelade jag henne att jag inte ville berätta för övriga i famíljen på min sida förrän jag tyckte att det kändes rätt för mig eller oss. Och att jag bestämt mig för att detta skulle vara efter det att vårt barn kommit till världen. Nu, efter ett samtal så vet ALLA de på den "andra sidan". Jorå, min biologiska mamma kan inte hålla något för sig själv, det vet jag. Oj, oj. Efter en jäkla resa som har tagit minst 11 år av att få dem att acceptera mig som den jag kände jag att jag ville få hantera detta på det sätt som jag fann bäst. Nu blev det inte riktigt så. Helt överraskande, kanske 5 minuter efter att jag lagt på efter samtalet med mormor, där jag meddelat hur besviken jag nu var, ringer min biologiska pappa upp mig för att meddela att de nu kommer hit och undrar hur vi alla "tre" (kors i taket) mår och när barnet skall komma? Jag meddelade att jag inte har någon chans att träffa dem då jag är fullbokad på jobbet. Otroligt bra framförhållning, måste jag konstatera. Å de är bara här ett par timmar mitt på dan.

Efter att dagen börjat på ett superhärligt sätt för oss tre, undrar jag hur den nu skall sluta? Så här långt har jag ju en del funderingar som jag skall hantera och bearbeta.

Barnets bästa

Att det är viktigt med en gaypappa som delar med sig av sina erfarenheter, då vi inte är lika många som flatmammorna än har chefredaktören för SFQ - Sveriges förenade HBTQ-studenters tidning skrivit i ett mail till mig. Tack för det.

I deras nästa nummer av tidningen "Wannabe" kommer de att ha temat "Barnets bästa". Hon skriver att fokus kommer att ligga på hur synen på vad som är bäst för barn har förändrats och hur den ser ut idag, att det inte längre anses av de flesta att det inte är något dåligt för barn att ha homosexuella föräldrar. De har bland annat intervjuat Sören Juvas från RFSL och justitieminister Beatrice Ask. Att frågan är högaktuell, inte bara för oss utan även för många andra regnbågsföräldrar som ha skaffat barn eller står i startgropen på att göra detta är destu viktigare. Jag fick frågan om jag kunde tänka mig att vara med i en kort intervju och svara på några frågor om detta. Klart jag svarat ja på frågan. Jag kommer att återkomma till detta inom kort.

Här är länken till deras hemsida: http://www.gaystudenterna.se/SFG/start.php

Gayfarfar sökes!

I går fick jag ett trevligt mail från en man som undrar om det finns någon som vill ha en gayfarfar och om vi har stött på frågan förut? Han skrev att han tycker att det är helt fantastiskt att vi skall bli två gaypappor, tänk om de hade fått göra samma sak på 70-talet oxå.

Det slog mig att det här är en viktig tanke. Att samhället har förändrats en hel del, att det som är möjligt idag inte var möjligt förr. Tänk om vi hade levt på 70-talet, hade i så fall vår tjejkompis valt att skaffa barn med oss? Hur mycket annorlunda hade människor runt omkring oss tänkt och tyckt om vårt val? Hade våra homosexuella och straighta vänner, arbetskamrater och familj haft ett helt annat synsätt än det de har idag? Kanske och rent av mycket troligt tror jag. Jag är iallefall glad att vi lever nu, även om det fortfarnade finns mycket att förändra runt omkring oss.

Då vi redan har en gayfarfar så undrar jag om det är någon annan som söker efter en annan gayfarfar? Hör av er i så fall så skall jag förmedla kontakten.

Gaypappan på QX

Blev i veckan intervjuad av Magda på QX om vår väntan och längtan på att bli föräldrar och hur våra tankegångarna gick när vi väl bestämde oss för att skaffa barn.

Idag på förstasidan ligger intervjun ute med en kort inledning: http://www.qx.se/

Här kan du läsa hela intervjun: http://www.qx.se/11562/folj-gaypappans-resa-pa-gaypappabloggen

10 Toys that made you Gay

Hittade ett ganska kul klipp på youtube idag om "10 leksaker som gjorde dig gay". Alla klippen verkar vara leksaksreklam från 80-talet. Om dessa leksaker sedan var så mycket "gay" kan verkligen diskuteras. Som barn själv på 70-talet kommer jag inte ihåg om jag lekte med några leksaker som gjorde mig speciellt gay. Minns dock att jag fick leka med både bilar och dockor.

Här är länken: http://www.youtube.com/watch?v=8Xqc7uC0hR4

Men frågan är intressant - vilken typ av leksaker kommer vi att köpa? Kan man vara politiskt korrekt när det kommer till att köpa de rätta leksakerna till sitt barn som gaypappa? Å vad innebär det i så fall? Har man som gaypappa ett större ansvar för att lyfta fram "månfald", att balnasera så att det inte blir för mycket "blått" eller "rosa"?

Hur har andra gjort i vår situation. Min inre övertygelse är att barn leker med de leksaker som de tycker är kul, men att man som förälder naturligtvis skall se till att de är så säkra som möjligt. Oavsett om det är bilar eller dockor.

Det vore kul att veta vilka 10-i-topp leksaker som är mest populära i åldern 0-2 år. Var kan man hitta info om detta?

Har vi bögar det bättre?

I våras så läste jag en artikel i Metro med rubriken "Om man ändå vore gay", där journalisten Marcus Dunberg skrev om hur enkelt livet skulle vara för oss bögar. Att han i hemlighet har avundats sin homosexuelle killkompis. Marcus skrev att han tror att vi bögar skulle ha det bättre. Anledningen skulle vara den att många av oss inte har några barn – och inte heller tycks vilja ha det. Han tar upp det att hans killkompis och dennes partner skulle ha en mycket komfortabel inkomst, med mycket tid och pengar att investera i det egna välbefinnandet. Tillsammans reser de världen över och sover mellan nymanglade lakan av egyptisk bomull på femstjärniga hotell och mumsar sig igenom menyer på nya spännande krogar. De köper designkläder och möbler, lägger pengar på kultur, konst, böcker och upplevelser. Att det är bildade människor. Marcus skrev att när han kommer hem till dem på besök så vill han bara låsa dörren bakom sig och aldrig lämna deras hem. Det var en kul och intressant artikel.

Jag kände jag att mycket av det som han skrev även kunde passa in på oss. Men också att det var mycket inte stämde. En tanke som jag slogs av var den att: "Tycker verkligen många som är straighta att vi bögar är så annorlunda?". För mig och min make är det så här vi har levt ihop i 5,5. Vi har verligen unnat oss! Vi har rest över hela världen, vi har köpt, renoverat och sålt lägenheter. Vi har utan större svårigheter kunnat skaffa oss en livsstil med valfria kläder, inredning, resor, konst och kultur. Allt detta har varit och är fantastisk. Men detta vet jag även att många av våra straighta väner har gjort både innan och efter att de har skaffat sig barn. Så är verkligen skillnaden så stor? Eller tror många strighta bara det? Så till skillnad från artikeln så känner jag inte alls att vi kommer att missa mycket när vi väl blir föräldrar. Helt klart är ju att en del kommer att bli annorlunda i våra liv. Men jag är säker på att kommer att resa, nu med fokus på Bamseklubben, vi kommer att köpa in barntapeter, leksaker och mycket annat som vi inte har köpt förut. Men att bara för att vi bögar väljer att skaffa barn, så betyder det ju inte att allt i våra liv kommer att förändras helt å hållet. Jag tror i själva verket att det kommer att bli precis som för våra straighta vänner när vi väl blir pappor - livet förändras på ett fantastiskt sätt för oss.

Kändispappa

Precis varit inne på Ricky Martins hemsida och kollat på bilderna av honom och hans tvillingpojkar. Fina bilder. Synd bara att han ännu inte har tagit steget fullt ut ur garderoben ännu. Har alltid tyckt att han är en cool artist. Han ser dessutom ut att vara en bra pappa. Cool kille som vi gillar!

Här är länken: http://rickymartinmusic.com/page.asp?id=20492

Hur långt har samhället kommit?

Idag när jag surfade runt på nätet bland olika forum kunde jag läsa om en gravid tjejs egna tankar om det blivande föräldraskapet som homosexuell. Hon var väldigt insiktfull och jag kunde känna igen mig i en del av det som hon skrev som blivande gaypappa. Jag kan tänka mig att många homosexuella tjejer och killar har tankar och åsikter om föräldraskapet oavsett om man själv är förälder eller inte. Eller kanske även om man inte vill ha barn. Min uppfattning är vi alla har tankar om oro och känner osäkerhet för hur det ska gå för ett barn till homosexuella föräldrar på dagis, i skolan eller ute i samhället. Hur långt har vi kommit egentligen? Är Sverige ett fullt ut tolerant och accepterande samhälle för oss homosexuella som väljer att skaffa barn?

Utan att veta så tror jag att det finns många homosexuella som oss som längtar efter barn och några har säkert som vi på ett eller annat sätt aktivt börjat med att försöka bli föräldrar, men att man har funderat en extra gång på om detta verkligen är en så bra idé. Även bland de som aldrig har varit intresserad av att försöka skaffa barn tror jag att dessa funderingar finns. Kanske påverkas vi själva av hur öppna vi är med vår läggning eller val av partner?

När jag väl kom på att det är bara killar som gäller för mig ville jag komma ut för hela världen på en å samma gång. Det spelade ingen roll hur nervös eller skraj som jag var, mina känslor och tankar om hur riktigt och viktigt detta var för mig styrde mig fullt ut. Det var också en så härlig känsla att få "komma ut" minns jag även om effekten blev minst sagt blandad bland familj och vänner. Mina vänner ÄR idag min familj. Att mina biologiska färäldrar och släktingar, dock inte mormor, tyvärr inte kunnat acceptera eller förstå mig har blivit en tydlig konsekvens, tyvärr för deras skull. Men det har inte fått styra mig så här långt i livet. Jag är en stark kille som tror på min egen förmåga, vår egen familj. Min lycka skapas inte av andra, det är vad jag känner och står för själv som påverkar mig. En sådan förälder tänker jag aldrig bli, som inte kan älska sitt barn kravlöst. Jag kommer även att göra allt för att försöka öka toleransen för oss som föräldrar bland alla som vi träffar.

Jag skall väl tillägga att jag inte kommer att berätta något för mina biologiska föräldrar om att vi nu är gravida. Men jag kommer nog att ringa dem efter förlossningen och meddela att "lilla pyret" äntligen har kommit till världen. Även om de kanske inte förtjänar det.