Vi är nu i vecka 14 och lilla pyret skall enligt expertisen kunna både hicka och röra sig. Kroppsdelarna är nu så färdiga och tydliga att man i praktiken skall kunna se vad det är för kön. Även om vi inte kunde se något på vårt ultraljud i torsdags. Fast vill vi verkigen veta i förväg vad det blir för kön? Denna fråga återstår för oss tre att titta närmare på när vi närmar oss ultraljud som skall ske i vecka 18.
När vi träffade vår tjejkompis i går kväll så sa hon att illamåendet nu börjar avta lite grann och att hon börjar nu känna sig lite bättre och piggare. Jag känner att det är viktigt att vi är tydliga med att fråga henne hur hon känner det och att vi finns tillhands helt enkelt vad det än är. Att vi kommer varandra närmare helt enkelt. Men som så mycket annat här i livet handlar det om vad hon, min make och jag känner och att vi kan prata om det. Vilket vi oxå gör :-)
Ett litet beslut som jag har tagit är att jag under de resterande veckorna skall förbättra min egen fysik. Efter att ha tränat mycket och ofta under många år så har jag inte varit så aktiv hittills i år. Men nu skall det bli ändring på detta. S.A.T.S here I come again!
måndag 5 oktober 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Mycket bra idé! Det krävs en bra rygg för att orka gå och bära ett barn flera timmar i sträck, om det blir en sådan typ av barn som vill bli buret.
SvaraRadera