Wow!!!

I morse var det dags för vårt KUB test. Lite nervösa var vi allt alla tre. Maken och vår tjejkompis åkte iväg till SöS. Själv var jag på jobbet och försökte tänka på annat. Men det gick dessvärre inte att genomföra testet då lilla pyret låg uppochner. Vår tjejkompis fick prova på att att skaka på magen, promenera runt lite och dricka vatten för att kunna kissa, allt för att lilla pyret skulle vända sig. Men inget hjälpte utan istället fick vi en ny tid till eftermiddan. Då visade det sig att vi alla tre kunde vara med. Väl på plats så gick det nu mycket bättre. Nästan som att lilla pyret vill vänta och vara med på testet tills vi alla tre var samlade.

Själva testet innebar att barnmorskan med hjälp av ultraljud mätte bredden på en vätskespalt i barnets nacke. Tillsammans med det blodprov som vår tjejkompis lämnt förra veckan på MamaMia hade en biokemisk screening gjorts, där man mätt förekomsten av två hormon i hennes blod; PAPP-A och fritt ß-hCG. Nu en vecka senare utfördes en sk. nackuppklarning. Resultatet från de båda testen ställdes sedan samman direkt av barnmorskan och tillsammans med vår gravida tjejkompis ålder fick vi en samlad bedömning av hur stor risken skulle vara att vårt barn skulle ha en allvarlig sjukdom eller skada, något som med det samlade testet visar sig med en 90 %-ig säkerhet.

Hur gick det då? Jo, vi är sååååååååå super lyckliga. Vår resultat visade endast att det är 1:4700 chans/risk att vårt barn skulle ha en allvarlig sjukdom eller skada. Med andra ord ett superbra resultat. Barnmorskan meddelade oss att inga andra tester nu behöver göras och att vi inte har något att oroa oss för. Allt ser superbra ut.

Vi fick med oss sex stycken ultraljudsbilder på vårt barn, något som jag inte visste innan. Det var en helt otrolig upplevelse. Vi kan nu se huvudet, kroppen, två ben, två fötter, två armar och två händer. Ett helt litet, litet barn. Vårt barn. Det var först när vi alla tre kom hem till oss och pratade om hur allt gått och hur det kändes som jag verkligen fattade. O boy! Det är en omtumlande härlig känsla. Nu sitter några av bilderna på vårt kylskåp, de andra har vår tjejkompis.

Wow!