En konstig dag

Idag har vi börjat med att äta en god frukost vid 9-tiden. Ovanligt tidigt för att vara oss på en lördagsmorgon. Men vädret var superhärligt så att vi kastade oss ut i den friska och soliga luften. Vår tjejkompis dök upp en stund senare för sin andra frukost denna morgon. Härligt att få vara tillsammans.

Sedan gick vi på en långpromenad. Vi följde med som smakråd till en butik där hon köpte en ny snygg klänning som hon kommer att kunna växa i!!! Jag skulle inte på rak arm kalla klänningen för en regelrätt "mammaklänning", det är den nog inte, men den kan om man vill fylla den effekten om man så skulle vilja. Vilket hon vill. :-) Sedan var vi inne i ett par baby- och barnbutiker mest för att reka och fundera lite på framtiden. Var så härligt. Därefter lunch och besök på tre konstgallerier och titta på bland annat lite queerkonst.

Väl hemma strax efter 15-tiden började telefonen att ringa. Först visade det sig att en granne längre ner i vår hus har fått en vattenläcka med allt vad det innebär. Strax där efter ringde mormor som vill meddela att mina föräldrar, min storasyster, hennes man och deras fyra barn kommer på besök nu på fredag mitt på dan, med allt vad det innebär! Varför skall de komma hit nu? Jo när min mamma ringde mormor i går kväll råkade mormor nämna att vi nu var gravida, vilket hon nu vill meddela!!! Jag blev så jävla arg. Fan! Detta var inte vad jag ville!!! När vi berättade för mormor förra helgen så meddelade jag henne att jag inte ville berätta för övriga i famíljen på min sida förrän jag tyckte att det kändes rätt för mig eller oss. Och att jag bestämt mig för att detta skulle vara efter det att vårt barn kommit till världen. Nu, efter ett samtal så vet ALLA de på den "andra sidan". Jorå, min biologiska mamma kan inte hålla något för sig själv, det vet jag. Oj, oj. Efter en jäkla resa som har tagit minst 11 år av att få dem att acceptera mig som den jag kände jag att jag ville få hantera detta på det sätt som jag fann bäst. Nu blev det inte riktigt så. Helt överraskande, kanske 5 minuter efter att jag lagt på efter samtalet med mormor, där jag meddelat hur besviken jag nu var, ringer min biologiska pappa upp mig för att meddela att de nu kommer hit och undrar hur vi alla "tre" (kors i taket) mår och när barnet skall komma? Jag meddelade att jag inte har någon chans att träffa dem då jag är fullbokad på jobbet. Otroligt bra framförhållning, måste jag konstatera. Å de är bara här ett par timmar mitt på dan.

Efter att dagen börjat på ett superhärligt sätt för oss tre, undrar jag hur den nu skall sluta? Så här långt har jag ju en del funderingar som jag skall hantera och bearbeta.