Innan vi beslöt att gå från tanke till handling så träffade vi via vår tjejkompis en gaypappa i början på året. Han är i dag pappa till en 2 årig liten kille som han har tillsammans med en lesbisk kvinna. Han berättade i stort sett om ALLT för oss om deras process med att skaffa barn tillsammans och hur det gått sedan deras som föddes. Det var ett fantastisk möte där vi fick möjlighet att höra och samtala runt hans erfarenheter, synpunkter och åsikter.
Nu skall jag väl tillägga att vi sedan sommaren 2008, då vi tre beslöt att påbörja våran process med att bli föräldrar tillsammans, först startade med flera månaders samtal om allt som rör vår önskan om att bli föräldrar tillsammans, vem av oss killar som skulle bli pappa den första gången, hur vi skall dela på föräldraskapet, vart vi skulle bo, typ av barnuppfostran, det rent praktiska kring hur vi skulle försöka bli gravida osv. Detta var både skönt och viktigt. Från sommaren 2008 till i våras så var det inte heller speciellt många av våra familjer eller vänner som visste om våra gemensamma planer. Vi ville hålla det för oss själva medans vi fick en chans att tillsammans utforska våra planer. En viktig tid. Att vi lät det hela få ta lite tid var både väldigt bra. Vi var också, minns jag så här i efterhand, lite otåliga. För egen del tror jag att det berodde mest på att jag inte ville att vi skulle vänta för länge innan vi satte igång med våra försök, då vi alla tre närmar oss 40. Inte för att jag tror att vår ålder kommer att vara något problem, utan mera av att jag "vad väntar vi på" tanken. Men samtidigt var det skönt att vi tog lite tid på oss.
fredag 4 september 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar