En schysst vecka

Just nu känns det som att tiden går riktigt fort. Den senaste veckan har gått av bara farten. Jag har pendlat mellan jobb, resor och glada nyheter.

Vi har nu kommit in i vecka 13, lilla "pyret" växer och har hunnit bli lite mer än 7 centimeter långt. Det är ju helt fantastiskt. I veckan som har gått har våra nära vänner dessutom fått tillökning. I torsdags morse, strax efter 4-tiden fick de sitt andra barn, denna gång en liten son. Både mamma, pappa, lillebror samt storasyster mår toppen. Vi har ännu inte träffat dem men hoppas snart kunna göra det.

I lördags så var vi på besök hos min gudson och hans storebror och föräldrar. Jag letade mig tidigare på dan ner till en leksaksbutik i våra kvarter och köpte två små presenter till grabbarna. Till min gudson som nu har hunnit bli 18 månader gav vi en trä helikopter från Brio och till hans storebror som är nästan 4 gav vi en Kendocka. Hans första och hittills enda. Det skall väl nämnas att succén var sisådär med Kendockan. Men jag tänkte som så att klart grabben skall ha en Kendocka. Jag är ändå ganska säker på att den senare, om inte nu, kommer att få spela rollen som pirat, polis eller kanske rent av som prins i någon lek. Ibland måste man vara modig som vuxen och ge en present som kan tyckas ligga utanför "the box", i det här fallet hans leklåda som redan är full av tåg, bilar, flygplan sedan tidigare.

I leksaksbutiken så letade jag efter leksaker som inte var så uppenbart könsbundna. Dockor till flickor, bilar till pojkar. Det var inte lätt kan jag säga. Men nog är det väl vårt ansvar som vuxna att inte begränsa barnen eller att inte för tidigt stöpa dem i samhällets könsroller. För oss som växte upp på 70-talet så gavs vi pojkar dockor och klänningar att leka med medans flickorna fick vara pirater och cowboys. Jag är säker på att detta enbart var nyttigt. Jag blev själv senare duktig på både trä- och syslöjd i skolan. Frågan är hur vi som föräldrar själva kommer att göra om ett par år?

I går träffade vi vår tjejkompis och åt middag ihop. Vi pratade mycket om eventuella namn, vilka favoriter som vi alla tre har, hur man skall tänka (att namnet funkar nationellt i världen), om det finns några släktnamn som vi kan tänkas vilja ha med osv. Vi började även prata lite om vilka praktiska detaljer som vi har framför oss; inköp av diverse prylar, kläder osv. Vi enades om att vi tillsammans kommer att ta oss an detta lite mera i detalj fram emot vecka 30-32. det är alltså ett tag kvar med andra ord. Dagsformen för vår tjejkompis är ganska bra, illamåendet kommer och går jämt nu om än med ett ojämt resultat ibland. Då vi nu har kommit till vecka 13 så skall missfallsrisken enligt all info som vi har läst oss till minska kraftigt. I veckan som kommer så skall maken och vår tjejkompis åka till SöS och göra ett KUB (NUPP-ultraljud kombinerat med ett blodprov som hon redan lämnat i förra veckan vid vår inskrivning). På grund av SöS riktlinjer i dessa svininfluensatider så får man bara komma två personer och inte tre som i vårt fall, varav vi har bestämt att vi får dela upp oss. Å andra sidan så räknar vi med att det kommer att bli så även framöver ibland. Det finns ju som sagt en hel del fördelar med att vara tre blivande föräldrar.