Nu är vi i vecka 11

Nu kallas vårt "lilla pyre" för foster enligt de medicinska termerna. Ett av de viktigaste utvecklingsstadierna är nu över. Lilla pyret har ett lika stor huvud som sin kropp. Ansiktet börjar nu framträda tydligt och naglarna har börjat att växa fram. Lilla pyret är snart lika stor som en tennisboll. Å, det är en vecka kvar till nästa ultraljud. Jobbigt att vänta, är så nyfiken. Illamåendet är nu konstant för vår tjejkompis. Vi får se om det eventuellet börjar att minska efter den här eller efter nästa vecka. Enligt hennes mamma så har de flesta i deras släkt haft ett konstant illamående i stort sett fram till förlosningen. Vi får väl se hur detta går denna gång.

På en del sajter kan jag läsa att vissa gravida par nu skulle ha ett mindre behov av att vara sociala och träffa folk. Att man fokuserar mera på själva graviditeten och man bli lite asociala. Det är dock inget som jag känner igen mig i. Kanske är det lite mera så för vår tjejkompis som blivit mera trött sista tiden och som allt oftare går hem direkt efter jobbet och bara tar det lugnt. Vi försöker också vara lite mera lyhörda för hennes behov och frågor. Att bara finnas tillhand helt enkelt. Så här långt så har vi fått ihop det ganska bra. Med jag befarar att de av er som redan har fått barn just nu tänker: vänta du bara!.