En fråga som vi fått från några av våra nära och kära är: hur har vi gjort för att bli gravida? Det är enkelt, vi beslöt oss för att använda oss av metoden ”heminsemination”. En del säger att denna metod är svår at bli gravid på, vissa säger att det är näst intill omöjligt. För oss funkade metoden redan på det tredje försöket!
Själva metoden tycker jag är både enklare och mindre dramatisk än jag trott. Vi tre pratade dessutom ut noga innan om hur vi kände inför själva metoden, hur vi bäst skulle förbereda oss och hur vi rent praktisk skulle göra det.
I korthet innebar metoden för oss att vår tjejkompis höll reda på när hennes ägglossningen skulle infalla med hjälp av ägglossningstest (finns på Apoteket) och att i vårt fall en eller två dagar innan denna skulle ske gjorde i regel två försök vid lite olika tidpunkter. För det använde vi en plastspruta utan nål (finns också på Apoteket). Det viktigaste för att inseminationen skulle lyckas var som sagt att vår tjejkompis prickade in när ägglossningen skulle ske. Detta underlättades mycket av att hon ett par månader innan följde sin menscykeln noga, gjorde små noteringar och lärde sig helt enkelt att känna sin kropp lite mera. Under denna tid så var hon även på besök hos en gynekolog, för att undersöka och testa så att allt såg och verkade bra. Jag och maken var även och iväg och testade oss för hiv och könssjukdomar i god tid innan, så att det inte skulle finnas några oklarheter. När vi hade koll på allt detta och tidpunkten kändes rätt så inledde vi vårt försök.
Efter att vi tillsammans hade bestämt vid vilken dag och tidpunkt som vi skulle göra det på, gjorde vi rent praktiskt så här:
1. Den ena av oss onanerade hemma och fångade upp satsen i ett vanligt rengjort glas. Därefter sögs sperman upp i plastsprutan av den andre, denna lades sedan i en återförslutningsbar platspåse.
2. Den andra rullade ihop påsen, placerade påsen försiktigt kroppsvarmt i armhålan och tog en taxi över till vår tjejkompis.
3. Ringde på hennes dörr och lämnade över påsen med sprutan i.
4. Vår tjejkompis lade sig ner och sprutade själv in sperman i sig. Ett tips vi fick från en vän var att tjejen skall ligga ner med en kudde under rumpan, för att komma upp lite för att underlätta processen lite. Hur mycket detta påverkade i slutändan vet jag inte riktigt.
5. Sedan var det bara för oss tre att vänta i ca. 14 dagar.
Vad det beror på att vi lyckades på det tredje försöket vet jag inte. Vi försökte vara nog med både hygien, det rent praktiska och att sperman inte skulle vara utanför kropparna för länge (max 20-25 min). När vi väntat i 14 dagar och ingen mens kom väntade vi ytterliggare ett par dagar innan vi alla tre tillsammans gjorde ett graviditettest. Vilken lycka! Idag är vi så otroligt glada att det nu har funkat.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Var det ett enkelt val, vem av er pappor som bidrog med spermierna? Eller spelar det ingen roll för er?
SvaraRaderaJag önskar att jag själv haft mer valfrihet med vem som bidrar med vad i min egen situation.
Jag och min make pratade och resonerade mycket innan vi bestämde oss för vem av oss det skulle bli. Vår tjejkompis meddelade oss i sin tur att hon ville ha barn med oss båda och att det sog sagt var upp till oss två att bestämma vem.
SvaraRaderaEn tanke, sedan får vi se hur det blir, är den att vi gärna skulle vilja skaffa ett syskon i framtiden. Om allt skulle funka så är det vår gemensamma tanke att det då är det den andra av oss som kommer att bistå med sperman. Med andra ord så skulle vi båda ha barn med samma kvinna.
Vad menar du med valfrihet? Hur har det varit för dig/er?
I mitt förra förhållande (samkönat) hade jag den valfriheten. Idag måste jag vara den som bär vårt barn. Eftersom han inte kan. Det är både för och nackdelar med allt så klart men jag kan uppskatta valfriheten. Det är alltid intressant att höra hur andra tänker.
SvaraRadera