Att vilja bli pappa

Att vilja bli pappa kan för många av oss som är homusexuella män vara både en fantastisk känsla och längtan men praktist vara nästan omöjligt. För många är det så. Bara jag tänker på det så blir jag både ledsen och arg.

Många gaykillar undrar nog hur de som homosexuella, som singel eller i en relation men en annan kille, skall göra med sin längtan efter att bli pappa? Det har även vi gjort och gör. Den vanligaste tanken är väl att försöka hitta en lesbisk tjej eller ett lesbiskt par att skaffa barn med som man vill dela föräldraskapet med. Lättar sagt än gjort.

Sedan har vi det här med adoption. Visst, men tyvärr. Kanske låter tanken god som något när man veta det finns så många fantastiska barn där ute i världen som verkligen behöver en ny familj med trygghet, omsorg och kärlek. Dettta vet jag mer än många andra som själv är adopterad från ett av våra nordiska grannländer. Nog för att jag och maken länge och väl diskuterade detta som ett alternativ, men det föll tidigt på att det idag är rent av omöjligt att något av givarländerna skulle accepterar ett adoptionspar bestående av två gifta män. Även om vi skulle ha blivit prövade och godkända som adoptionsföräldrar här i Sverige så skulle vi fortfarnade inte ha någon chans. Men jag hoppas iallefall att detta kommer att förändras i framtiden, att länder utanför Sverige kan börja inse att föräldraskap inte handalar om vilket kön man har, utan att det är vad man gör med sitt föräldraskap.

En sista utväg, eller skall jag säga en första utväg för en del killar som vet att de gillar killar mer än tjejer, ja, jag kommer strax in på det sistnämda, skulle kunna vara att gå ut på någon club upp försöka ragga upp en tjej på krogen, gå hem och ha sex och hoppas på att hon blir gravid. Men även detta var för oss inget alternativ, inte heller för många andra gaykillar. Sedan har vi det faktum att en del killar vet eller tror att det är killar som gäller, men väljer att träffa en tjej, flytta ihop och skaffa sig barn innan man fem eller tio år senare väljer att "komma ut", separera och träffa en kille eller flera. Detta händer, och på vissa håll i Sverige är detta säker vanligare än man tror. Även detta alternativ har inte varit något för oss.

För oss blev det till slut vår val att försöka skaffa barn med en kvinna som vi känner, och känner mycket väl som blev det avgörande. Här skall jag väl tillägga att detta är och har varit en lång process som snart har tagit två år. Men mer om detta kommer jag att ta upp lite senare.

Nu skall jag istället titta på Brokeback Mountain på tv tillsammans med maken som precis har börjat. Det är en fantastisk film. Otroligt vacker och sorglig på på samma gång.