Nu är vi i vecka 10

Nu har vi kommit in i vecka tio. Härligt men på samma gång är väntan verkligen lååångsam. Jag har anmält mig så att jag varje vecka får ett veckobrev från Vårdguiden. Nu skall i stort sett samtliga av "lilla pyrets" organ vara klara. Det är ju helt otroligt. Knappt så att jag kan förstå det! Från huvud till stjärt är längden nu 37 mm. Även om dagarna går så vill jag flytta fram tiden minst 3 månader nu! Ännu syns inget på vår tjejkompis mage, det är för tidigt, om 3-4 veckor så kommer det att börja synas. Om två veckor så skall vi tre gå på vårt andra ultraljud. Det första vi gjorde för två veckor sedan var ett sk. vaginalt ultraljud och då såg allt jättebra ut. Det är ju klart att manär nervös, eller för att vara exakt så är jag SUPER nervös just nu. Har kommit på att jag börjat bli nerövs för SÅ mycket. Lite löjligt när jag väl tänker på det. Det gäller som sagt att inte leta runt och läsa för mycket på nätet. Samtidigt när jag letar runt lite och läser slår det mig hur lite det i själva verket finns skrivet om killar och män i vår situation, som väljer att som gifta skaffa barn tillsammans med en tjejkompis med delat föräldraskap. Jag inser också hur lyckligt lottade vi är och hur fantastisk vår tjejkompis är. Allt känns bara så underbart just nu.

En kväll började vi prata om att vi vill ha ett stort, stort dop tillsammans nästa sommar, eller rättare sagt en stor namngivningsfest åt lilla pyret. Med minst 200 gäster. Då maken och jag har gått ur kyrkan så känner jag att en namngivningsfest skulle bli allra bäst. Å, det är verkligen härligt att få fantisera om framtiden och tiden efter själva graviditeten. Oj vad jag längtar.