Jag har försökt att förbereda mig inför en fullbokad arbetsvecka ikväll men jag kan inte sluta tänka på att jag skall bli pappa, att VI två skall bli pappor. Det börjar nu kännas helt verkligt, på ett overkligt sätt. Låter det konstigt? Kanske. Då vi nu har vi alla tre har börjat berätta för några fler vänner, destu verkligare känns det. Det är ju endast 6 månader kvar nu!!! Ibland känns det som en evighet, men så skall det nog kännas. Låta det ta lite tid så att vi hinner förbereda oss i den mån det går. Ibland känns det fortfarande lite nervöst. Vi vill ju alla att allt skall gå bra. Å det kommer det att göra.
De mesta av min tankar kretsar sig mest runt hur det kommer att kännas att bli pappa. Jag vill ju bli en bra pappa, åtminstonde över genomsnittet i allefall. Innan jag somnar brukar jag ligga och tänka på hur det kommer att bli för oss om ett år? Efter förlosningen, och efter de första månaderna av "äta, sova och byta blöja"? Om det blir en flicka eller en pojke? Vilka rutiner som vi kommer att ha. Det skall bli schysst att få vara pappaledig och ta hand om vårt barn.
Två av våra närmaste vänner fick i slutet av maj en underbar liten flicka och nu efter de första månaderna är det fantastisk att kunna börja se en liten person växa fram. För oss är det en otrolig lycka och bonus att på nära håll kunna följa några av våra vänner som precis har fått eller strax skall få barn. Vi kommer nog att ställa många frågor framöver.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hej!
SvaraRaderaGud vad glada vi är att du har startat upp denna blogg. Jag och min man planerar hur vi ska gå tillväga för att skaffa tillökning i familjen, ja vi är väl där ni var då ni började planera. Vi har kollat upp adoption och nu håller vi på att läsa om surrogatmödraskap i Indien och USA, vet dock inte om det är vårt allternativ, men vi vill vara pålästa på allt :o) Vi har inte kommit dit än, men känner jag mig och min man rätt så är er variant det bästa alternativet för oss, förutsatt att man har en så fantastisk vän som ni har. Hur som helst kommer vi att följa er blogg med spänning hela vägen och vi bara myser varje gång vi går in och läser. Vi är så glada för er skull och önskar er all lycka.
Dennis & Josef