Vi är inte annorlunda - vi skall bli föräldrar

Idag har jag varit inne på RFSL's hemsida och läst om "HBT-historia", vilket var både intressant och lärorik. Det som intresserade mig lite extra var det här över hur lång tid själva samhällsprocessen har tagit för det svenska samhället att acceptera och respekter den fria människans känslor och behov, utan att detta skulle vara faligt för samhället. Vår historia ger oss en tydligt och klar bild över detta. Redan 1953 krävde RFSL äktenskap för homosexuella. Detta var ju för 56 år sedan. Först den 1 maj införde vi i Svergie könsneutralt äktenskap.

Jag har ofta sagt att jag är otroligt glad och lycklig över att få leva i en tid och i ett land som Sverige, där mitt liv och kärlek till min make skattas lika högt som det liv som mina killkompisars med deras flickvänner, fruar och barn görs. Att vi har lagar som värnar om även våra liv. Dock finns det ändå fördomar kvar att belysa och försöka arbeta bort. Att leva som homusexuell i Stockholm är betydligt lättare än att och leva ute i landet på en mindre ort. Men även här finns fortfarnade mycket okunskap fortfarnade om det här med att vi homosexuella skaffar barn.

En vanlig fördom än idag är att homosexualitet inte direkt förknippas med familjeliv och barn. Att man räknar med att jag som homosexuell helt enkelt skulle avstå från att bilda familjeliv. Därför är det viktigt att framhålla att det i dagens Sverige finns många homosexuella, som oss, som väljer att faktiskt skaffat barn. Detta är precis samma val som mina killkopisar har gjort. Det är också viktigt att lyfta fram att många homosexuella redan har barn idag och att många av vill skaffa barn. Jag vet att det även finns en rad undersökningar om barn i homosexuella familjer. Det är min övertygelse att det inte finns inte några undersökningar som blivit riktigt utförda som tyder på att barn till homosexuella mår sämre än barn till heterosexuella. Det är inte föräldrarnas sexuella identitet eller familjens sammansättning, som har störst betydelse för barnets utveckling. Det viktigaste är att vårt barn kommer att känna sig älskat och få det stöd som det behöver.