Kanske blir jag en tigerpappa

I dag så har jag funderat lite grann äver det här om jag verkligen är "typiskt" gay? Å kommer jag då att bli en "typisk" gaypappa? Vad är det i så fall? Jag måste erkänna att jag ju till vardags inte känner mig som en typisk homosexuell man. För vad är det? Hur blir man det? Jag är ju "bara" jag. Att jag vill ha sex med min make istället för med en fru är ju en sak. Vi umgås med vanliga fantastiska människor, oavsett deras sexuella läggning, i vår huvudstad. De är vår vänner. De som känner mig och min make vet att vi är ett par som nog är som män i vår ålder och som par brukar vara. Att jag sedan är en man som gillar resor, restaurangbesök, kläder, party, film, musik och mycket mer, hur unikt är det? Plus att jag vill ha barn. Jag och min make vill bli pappor. Det kanske är mera unikt?

Jag är självsäker och har ett bra självförtroende. Jag är mitt eget varumärke om man så vill. Det är ju alla. Jag försöker att se så presentabel ut som möjligt ibland. Ibland vill jag verkligen sticka ut. Även jag oroar mig ibland om jag skall hinna betala mina räkningar i tid än mer att köpa en ny Abercrombie tröja. Även om det inte händer så ofta. Jag arbetar hårt och i slutet på dagen, vill jag ha ut det mesta av livet som vilken homosexuell och straight man skulle vilja ha. Jag vill även bli en bra pappa. Om min egen barndom kan sägas mycket. Jag växte tyvärr inte upp i den mest fostrande och kärleksfulla miljö som man kan önska sig. Jag har delvis fått fostra och lära mig att älska mig själv, delvis med lite hjälp från mina vänner, förebilder, mentorer och min underbara make.

Jag har så här långt levt större delen av mitt 37-åriga vuxna liv med att försöka göra och säga vad jag känner är rätt och leva mitt liv på ett öppet och ärligt sätt. Att vara en bra vän, kollega och make. Med mina fel och brister. Jag tycker att riktiga vänner är viktigare än släkten. Släkten kan nog vara bra ibland. Men mina erfarenheter är tyvärr av de motsatta. Ibland brukar jag själv små le åt tanken att det nog skulle bli en riktig storsäljare om jag skrev ner mina erfarenheter i en bok. Jag kanske skall göra det en dag. Jag är en överlevare. Vem är inte det. Även om familj, släkt och vissa vänner inte har kunnat acceptera min läggning eller vårt sätt att leva så vet jag själv vad som är bra för mig och oss. Jag kan inte ändra hur de tänker eller agerar. Men jag kan lova att jag kommer at skydda vårt barn mot allt som inte är eller känns bra.

Jag vill bli en ansvarsfull vuxen och förälder som ger vårt barn kärlek, stöd och vägledning. Som jag tror att alla blivande pappor vill. Att vara en pappa som kommer att finnas tillhands, oavsett vad. Kanske blir jag som en tiger, som vill lära vårt barn hur man överlever och skyddar sig i livet. För våra barn är små människor som skall växa upp och bli som oss. Bättre än oss. Som man, vän, make, kollega och blivande gayppappa vill jag endast bedömas mot bakgrund av min karaktär. Så borde få alla ha det. Typiskt gay eller inte, kanske blir jag en tigerpappa?