En aktiv helg går mot sitt slut

I går kväll var vi bjudna på fest hemma hos en mycket god vän till oss för att fira att hans pojkvän nu äntligen flyttat hit från mellanöstern. Pojkvännen som ursprungligen är från Portugal har arbetat utomlands i flera år som lärare. Men nu är det kärleken som har fört honom till sin man här i Sthlm. Allt som allt blev vi runt ett 20-tal gaykillar på drinkar och tilltugg. Vid halv tolv åkte vi sedan vidare ut på stan, först till en fest på Kollingsborg (som jag tycker var sisådär) och sedan åkte några av oss vidare till Zipper. Det märktes tydligt att det återigen var lönehelg, på Zipper var det såååå mycket folk. Det blev iallefall en mycket trevlig kväll med många trevliga samtal med både gamla vänner och bekanta såväl som med nya bekanta. Jag pratade länge med en kille, endast ett par år äldre oss, som berättade att han har en 19-årig dotter. En riktigt stolt gaypappa, som berättade om hur det har varit för dem. Mycket intressant. Under kvällen pratade jag också en hel del med en man i vår ålder som just nu är på väg ur ett förhållande från sin flickvän, som alltså är på väg att komma ut som gay. När ham beskrev sin situation så slogs jag av att det är nog lite svårare att komma ut senare i livet än när man är riktigt ung. Han beskrev det så iallefall. Jag hoppas det går bra för honom och sa att om han någon gång behöver stöd så finns vi här.

Vi träffade även en kille, som jag känner sedan många år, som berättade att han blivit HIV smittad för ett tag sen men att han mår ok nu. Det har varit och är en tuff vardag för honom. Jag blev helt ställd. Vad säger man? Blev riktigt ledsen iallefall. Vi har aldrig riktigt umgåtts men pratat mycket genom året då vi stött på varadra via olika jobba och tillställningar. Har idag varit inne på Noaks Arks hemsida och kollat när årets konsert är på tisdag. Vill verkligen gå. Pratade med en tjejkompis om detta som också vill följa med.

Jag vet att det är långt i från alla männsikor som vill skaffa barn, straighta som homosexuella. Men tänk på de killar eller tjejer som oavsett läggning vill träffa någon, skaffa familj och ha barn, som blir smittade av HIV och känner att allt det andra nu ligger utom räckhåll. Det måste inte bli så, men tänk hur de skall känna. Å alla barn som föds HIV smittade vid födseln för att deras föräldrar är smittade. Vi måste alla göra mer här. Ge mera stöd, resurser och kärlek helt enkelt.

Idag, efter en slö start (då vi var hemma vid 3-tiden först i natt) så har vi fixat hemma och städat. Jag har i stort sett slagit in alla julklappar som vi skall ge till nära och kära, endast ett fåtal paket saknas nu. Maken har lagat mycket mat, för vid 17-tiden fick vi nämligen besök av sju av våra vänner och deras fyra barn, som vi bjudigt in till en riktig härlig höstmiddag. Klockan 17 var oväntat tidigt för att vara oss må jag säga, å andra sidan så gick alla runt 20.30-tiden. Bara för oss att börja vänja sig vid det "nya" livet snart. Ha ha ha. Det var tre av min makes vänner från universitetsåren med respektive partner och barn samt vår tjejkompis som var med. Det är lustigt men i kväll visade det sig nu att förutom oss tre så väntar nu totalt fyra av våra vänner med respektive barn, där vi alla skall få barn under april-maj 2010. Det är ju helt otroligt när vi tänker på det. Dessutom så berättade ett av paren ikväll att de nu väntar sitt andra barn beräknat att komma i augusti 2010. Vår tjejkompis stannade kvar en stund och vi fick pusta ut tillsammans en aningen och fick höra till makens högläsning ur vår lilla bok om graviditetsvecka 21 och 22. I morgon går vi in i vecka 22, lilla pyret utvecklas mer och mer, magen på vår tjejkompis blir allt större och större. Tänk, ja tänk.