I morse så åt jag frukost igen med min härliga tjejkompis och deras nu 4 månaders lilla tjej. Så himla söt. Det hade inte blivit så mycket sömn för dem i natt. Sedan de blev föräldrar i slutet på maj så har vi inte hunnit träffas så mycket som vi gjort tidigare. Deras lilla tjej tar helt klart mycket tid i anspråk av dem, dygnet runt. Precis som för alla andra föräldrar med små barn kan jag tänka mig. För oss är det iallefall ovärderligt att få kunna ha dem som förebilder. Det kommer att bli ca. 10 månader mellan våra barn. Jag tycker att de är coola i sitt föräldraskap. Säkert kommer en del bli lite annorlunda för oss tre. En del kommer säkert också att bli lika. Det som kanske är lite lättare för dem i vardagen blir kanske lite krångligare för oss och vice versa. Skall bli skönt att kunna få ha dem som bollplank när det väl är dags för oss.
Jag känner iallefall att jag saknar henne ibland. Hon är en fantastisk vän och nu även en underbar mamma. Kanske att hon sätter lite väl höga krav på sig ibland. Jag vet att livet går i vågor och att vi ibland hamnar i lite olika rythm. Det var iallefall super nice att få ses och umgås lite. Vi avslutade frukosten med en kort promenad ut på stan förbi mitt jobb när de lämnade mig. Hon skulle iväg och operera ut en tand lite senare och hennes mamma skulle vara barnvakt. Jag hoppas att allt gick bra.
Jag undrade om hon hade hört något från vår vän i Norge och hur det har gått med hans barnplaner? Men det hade hon inte. Jag undrar hur han har det. Hoppas han har det bra!? Skall slänga iväg ett mail till honom och kolla läget. Det var ett tag sedan vi hördes nu.
I morgon är det dags för vårt lilla Kub-test. Maken och vår tjejkompis skall iväg. Vi kommer att få besked på en gång. Känns lite nervöst. Men allt kommer att vara bra, det är jag säker på.
onsdag 30 september 2009
tisdag 29 september 2009
Kanske blir jag en tigerpappa
I dag så har jag funderat lite grann äver det här om jag verkligen är "typiskt" gay? Å kommer jag då att bli en "typisk" gaypappa? Vad är det i så fall? Jag måste erkänna att jag ju till vardags inte känner mig som en typisk homosexuell man. För vad är det? Hur blir man det? Jag är ju "bara" jag. Att jag vill ha sex med min make istället för med en fru är ju en sak. Vi umgås med vanliga fantastiska människor, oavsett deras sexuella läggning, i vår huvudstad. De är vår vänner. De som känner mig och min make vet att vi är ett par som nog är som män i vår ålder och som par brukar vara. Att jag sedan är en man som gillar resor, restaurangbesök, kläder, party, film, musik och mycket mer, hur unikt är det? Plus att jag vill ha barn. Jag och min make vill bli pappor. Det kanske är mera unikt?
Jag är självsäker och har ett bra självförtroende. Jag är mitt eget varumärke om man så vill. Det är ju alla. Jag försöker att se så presentabel ut som möjligt ibland. Ibland vill jag verkligen sticka ut. Även jag oroar mig ibland om jag skall hinna betala mina räkningar i tid än mer att köpa en ny Abercrombie tröja. Även om det inte händer så ofta. Jag arbetar hårt och i slutet på dagen, vill jag ha ut det mesta av livet som vilken homosexuell och straight man skulle vilja ha. Jag vill även bli en bra pappa. Om min egen barndom kan sägas mycket. Jag växte tyvärr inte upp i den mest fostrande och kärleksfulla miljö som man kan önska sig. Jag har delvis fått fostra och lära mig att älska mig själv, delvis med lite hjälp från mina vänner, förebilder, mentorer och min underbara make.
Jag har så här långt levt större delen av mitt 37-åriga vuxna liv med att försöka göra och säga vad jag känner är rätt och leva mitt liv på ett öppet och ärligt sätt. Att vara en bra vän, kollega och make. Med mina fel och brister. Jag tycker att riktiga vänner är viktigare än släkten. Släkten kan nog vara bra ibland. Men mina erfarenheter är tyvärr av de motsatta. Ibland brukar jag själv små le åt tanken att det nog skulle bli en riktig storsäljare om jag skrev ner mina erfarenheter i en bok. Jag kanske skall göra det en dag. Jag är en överlevare. Vem är inte det. Även om familj, släkt och vissa vänner inte har kunnat acceptera min läggning eller vårt sätt att leva så vet jag själv vad som är bra för mig och oss. Jag kan inte ändra hur de tänker eller agerar. Men jag kan lova att jag kommer at skydda vårt barn mot allt som inte är eller känns bra.
Jag vill bli en ansvarsfull vuxen och förälder som ger vårt barn kärlek, stöd och vägledning. Som jag tror att alla blivande pappor vill. Att vara en pappa som kommer att finnas tillhands, oavsett vad. Kanske blir jag som en tiger, som vill lära vårt barn hur man överlever och skyddar sig i livet. För våra barn är små människor som skall växa upp och bli som oss. Bättre än oss. Som man, vän, make, kollega och blivande gayppappa vill jag endast bedömas mot bakgrund av min karaktär. Så borde få alla ha det. Typiskt gay eller inte, kanske blir jag en tigerpappa?
Jag är självsäker och har ett bra självförtroende. Jag är mitt eget varumärke om man så vill. Det är ju alla. Jag försöker att se så presentabel ut som möjligt ibland. Ibland vill jag verkligen sticka ut. Även jag oroar mig ibland om jag skall hinna betala mina räkningar i tid än mer att köpa en ny Abercrombie tröja. Även om det inte händer så ofta. Jag arbetar hårt och i slutet på dagen, vill jag ha ut det mesta av livet som vilken homosexuell och straight man skulle vilja ha. Jag vill även bli en bra pappa. Om min egen barndom kan sägas mycket. Jag växte tyvärr inte upp i den mest fostrande och kärleksfulla miljö som man kan önska sig. Jag har delvis fått fostra och lära mig att älska mig själv, delvis med lite hjälp från mina vänner, förebilder, mentorer och min underbara make.
Jag har så här långt levt större delen av mitt 37-åriga vuxna liv med att försöka göra och säga vad jag känner är rätt och leva mitt liv på ett öppet och ärligt sätt. Att vara en bra vän, kollega och make. Med mina fel och brister. Jag tycker att riktiga vänner är viktigare än släkten. Släkten kan nog vara bra ibland. Men mina erfarenheter är tyvärr av de motsatta. Ibland brukar jag själv små le åt tanken att det nog skulle bli en riktig storsäljare om jag skrev ner mina erfarenheter i en bok. Jag kanske skall göra det en dag. Jag är en överlevare. Vem är inte det. Även om familj, släkt och vissa vänner inte har kunnat acceptera min läggning eller vårt sätt att leva så vet jag själv vad som är bra för mig och oss. Jag kan inte ändra hur de tänker eller agerar. Men jag kan lova att jag kommer at skydda vårt barn mot allt som inte är eller känns bra.
Jag vill bli en ansvarsfull vuxen och förälder som ger vårt barn kärlek, stöd och vägledning. Som jag tror att alla blivande pappor vill. Att vara en pappa som kommer att finnas tillhands, oavsett vad. Kanske blir jag som en tiger, som vill lära vårt barn hur man överlever och skyddar sig i livet. För våra barn är små människor som skall växa upp och bli som oss. Bättre än oss. Som man, vän, make, kollega och blivande gayppappa vill jag endast bedömas mot bakgrund av min karaktär. Så borde få alla ha det. Typiskt gay eller inte, kanske blir jag en tigerpappa?
Farmor Anka
Jag måste bara dela med mig av en kommentar som jag fick på jobbet i förra veckan. Ingen kan väl ha undgått fenomenet "Anna Anka"på TV3 den senaste tiden.Det faktum att hon har en son så kan det bli fullt möjligt att hon blir "Farmor Anka" någon gång i framtiden.
:-) :-) :-)
Vad kul, var precis inne på QX.se och såg att det blev totalt 544 personer som var med och röstade. Frågan löd: Kan du tänka dig att skaffa barn tillsammans med din partner och en kompis?
Å så här blev svaret:
Ja, jag är kille och kan tänka mig det. 56%
Ja, jag är tjej och kan tänka mig det. 13%
Ja, jag är trans och kan tänka mig det. 0%
Nej, jag är kille och vill inte det. 23%
Nej, jag är tjej och vill inte det. 8%
Nej, jag är trans och vill inte det. 0%
Å så här blev svaret:
Ja, jag är kille och kan tänka mig det. 56%
Ja, jag är tjej och kan tänka mig det. 13%
Ja, jag är trans och kan tänka mig det. 0%
Nej, jag är kille och vill inte det. 23%
Nej, jag är tjej och vill inte det. 8%
Nej, jag är trans och vill inte det. 0%
Illamåendet har ökat
När jag pratade med vår tjejkompis så berättade hon att illamåendet hade tilltagit en del igår och idag. På mötet med barnmorskan förra veckan så gav hon vår tjejkompis rådet att dricka ca. en halvliter mjölk per dag. Vilket vår tjejkompis nu försöker göra varje kväll innan hon går och lägger sig. Nu så har dock illamåendet alltså ökat. Jag försökte säga att hon kanske skall dricka mjölken lite mera spritt över dygnet och tidigare på dan. Var det ett bra tips? Eller skall hon försöka med något annat? Kalcium som är viktigt att få i sig finns ju flera olika mejeriprodukter. Jag har läst att mamman behöver få i sig dubbelt så mycket kalcium under graviditeten.
Tacksam för tips!
Tacksam för tips!
Det finns flera som oss!
Sent i eftermiddags fick jag ett samtal från vår tjejkompis där hon beskrev hur orolig hon blivit då hon tidigare på dan fått ett samtal från barnmorskan som vi träffade på MamaMia Södermalm förra vecka. Hon sa när vi var där att om alla prover var bra så skulle hon inte ringa, men om det var något som inte stämde så skulle hon göra det. Och i eftermiddag gjorde hon det. Hon sökte vår tjejkompis på mobilen men fick inte tag i henne utan lämnade ett meddelande istället. Vår tjejkompis, som satt i ett möte just då blev super orolig och ringde tillbaka efter någon timme med andan i halsen. Men det var endast en glad nyhet som barnmorskan ville förmedla.
Vad var det då för nyhet? Jo, det finns tre personer som är i en liknande situation som oss, alltså två blivande gaypappor och en straight mamma, som hon undrade om vi vill ha kontakt med? De ligger ett par veckor före oss, men de vill gärna träffa oss och utbyta tankar och erfarenheter. Superkul. Vår tjejkompis har fått den andra tjejens mailadress och skall mejla henne efter vårt test senare i veckan. Å vad jag tycker att det skall bli kul att få träffa andra blivande regnbågsföräldrar med samma upplägg som oss!
På jobbet så har jag en nära kollega som häromdagen i smyg meddelade att hon och hennes kille väntar sit andra barn. Det är en jättehärlig tjej. Jag meddelade då i smyg tillbaka att vi också väntar barn. Hon blev så glad att hon började gråta. En annan kollega som gick förbi fattade ingenting och undrade vad som stod på!!??Undrade säkert om jag sagt något olämpligt. För oss båda blev situationen då lite komiskt, varvid vi började skratta som tusan.
Faktum är att just nu så väntar två straighta kompispar + en kollega och hennes kille på jobbet barn samtidigt som oss. Ovanligt? Vet ej! Men det är iallefall en ganska skön känsla. Dock skulle jag vilja att flera av våra gayvänner skulle vilja skaffa barn. Jag tror att flera av dem skulle bli helt utmärkta gaypappor, bra över snittet. Kanske blir det så i framtiden.
Vad var det då för nyhet? Jo, det finns tre personer som är i en liknande situation som oss, alltså två blivande gaypappor och en straight mamma, som hon undrade om vi vill ha kontakt med? De ligger ett par veckor före oss, men de vill gärna träffa oss och utbyta tankar och erfarenheter. Superkul. Vår tjejkompis har fått den andra tjejens mailadress och skall mejla henne efter vårt test senare i veckan. Å vad jag tycker att det skall bli kul att få träffa andra blivande regnbågsföräldrar med samma upplägg som oss!
På jobbet så har jag en nära kollega som häromdagen i smyg meddelade att hon och hennes kille väntar sit andra barn. Det är en jättehärlig tjej. Jag meddelade då i smyg tillbaka att vi också väntar barn. Hon blev så glad att hon började gråta. En annan kollega som gick förbi fattade ingenting och undrade vad som stod på!!??Undrade säkert om jag sagt något olämpligt. För oss båda blev situationen då lite komiskt, varvid vi började skratta som tusan.
Faktum är att just nu så väntar två straighta kompispar + en kollega och hennes kille på jobbet barn samtidigt som oss. Ovanligt? Vet ej! Men det är iallefall en ganska skön känsla. Dock skulle jag vilja att flera av våra gayvänner skulle vilja skaffa barn. Jag tror att flera av dem skulle bli helt utmärkta gaypappor, bra över snittet. Kanske blir det så i framtiden.
måndag 28 september 2009
En schysst vecka
Just nu känns det som att tiden går riktigt fort. Den senaste veckan har gått av bara farten. Jag har pendlat mellan jobb, resor och glada nyheter.
Vi har nu kommit in i vecka 13, lilla "pyret" växer och har hunnit bli lite mer än 7 centimeter långt. Det är ju helt fantastiskt. I veckan som har gått har våra nära vänner dessutom fått tillökning. I torsdags morse, strax efter 4-tiden fick de sitt andra barn, denna gång en liten son. Både mamma, pappa, lillebror samt storasyster mår toppen. Vi har ännu inte träffat dem men hoppas snart kunna göra det.
I lördags så var vi på besök hos min gudson och hans storebror och föräldrar. Jag letade mig tidigare på dan ner till en leksaksbutik i våra kvarter och köpte två små presenter till grabbarna. Till min gudson som nu har hunnit bli 18 månader gav vi en trä helikopter från Brio och till hans storebror som är nästan 4 gav vi en Kendocka. Hans första och hittills enda. Det skall väl nämnas att succén var sisådär med Kendockan. Men jag tänkte som så att klart grabben skall ha en Kendocka. Jag är ändå ganska säker på att den senare, om inte nu, kommer att få spela rollen som pirat, polis eller kanske rent av som prins i någon lek. Ibland måste man vara modig som vuxen och ge en present som kan tyckas ligga utanför "the box", i det här fallet hans leklåda som redan är full av tåg, bilar, flygplan sedan tidigare.
I leksaksbutiken så letade jag efter leksaker som inte var så uppenbart könsbundna. Dockor till flickor, bilar till pojkar. Det var inte lätt kan jag säga. Men nog är det väl vårt ansvar som vuxna att inte begränsa barnen eller att inte för tidigt stöpa dem i samhällets könsroller. För oss som växte upp på 70-talet så gavs vi pojkar dockor och klänningar att leka med medans flickorna fick vara pirater och cowboys. Jag är säker på att detta enbart var nyttigt. Jag blev själv senare duktig på både trä- och syslöjd i skolan. Frågan är hur vi som föräldrar själva kommer att göra om ett par år?
I går träffade vi vår tjejkompis och åt middag ihop. Vi pratade mycket om eventuella namn, vilka favoriter som vi alla tre har, hur man skall tänka (att namnet funkar nationellt i världen), om det finns några släktnamn som vi kan tänkas vilja ha med osv. Vi började även prata lite om vilka praktiska detaljer som vi har framför oss; inköp av diverse prylar, kläder osv. Vi enades om att vi tillsammans kommer att ta oss an detta lite mera i detalj fram emot vecka 30-32. det är alltså ett tag kvar med andra ord. Dagsformen för vår tjejkompis är ganska bra, illamåendet kommer och går jämt nu om än med ett ojämt resultat ibland. Då vi nu har kommit till vecka 13 så skall missfallsrisken enligt all info som vi har läst oss till minska kraftigt. I veckan som kommer så skall maken och vår tjejkompis åka till SöS och göra ett KUB (NUPP-ultraljud kombinerat med ett blodprov som hon redan lämnat i förra veckan vid vår inskrivning). På grund av SöS riktlinjer i dessa svininfluensatider så får man bara komma två personer och inte tre som i vårt fall, varav vi har bestämt att vi får dela upp oss. Å andra sidan så räknar vi med att det kommer att bli så även framöver ibland. Det finns ju som sagt en hel del fördelar med att vara tre blivande föräldrar.
Vi har nu kommit in i vecka 13, lilla "pyret" växer och har hunnit bli lite mer än 7 centimeter långt. Det är ju helt fantastiskt. I veckan som har gått har våra nära vänner dessutom fått tillökning. I torsdags morse, strax efter 4-tiden fick de sitt andra barn, denna gång en liten son. Både mamma, pappa, lillebror samt storasyster mår toppen. Vi har ännu inte träffat dem men hoppas snart kunna göra det.
I lördags så var vi på besök hos min gudson och hans storebror och föräldrar. Jag letade mig tidigare på dan ner till en leksaksbutik i våra kvarter och köpte två små presenter till grabbarna. Till min gudson som nu har hunnit bli 18 månader gav vi en trä helikopter från Brio och till hans storebror som är nästan 4 gav vi en Kendocka. Hans första och hittills enda. Det skall väl nämnas att succén var sisådär med Kendockan. Men jag tänkte som så att klart grabben skall ha en Kendocka. Jag är ändå ganska säker på att den senare, om inte nu, kommer att få spela rollen som pirat, polis eller kanske rent av som prins i någon lek. Ibland måste man vara modig som vuxen och ge en present som kan tyckas ligga utanför "the box", i det här fallet hans leklåda som redan är full av tåg, bilar, flygplan sedan tidigare.
I leksaksbutiken så letade jag efter leksaker som inte var så uppenbart könsbundna. Dockor till flickor, bilar till pojkar. Det var inte lätt kan jag säga. Men nog är det väl vårt ansvar som vuxna att inte begränsa barnen eller att inte för tidigt stöpa dem i samhällets könsroller. För oss som växte upp på 70-talet så gavs vi pojkar dockor och klänningar att leka med medans flickorna fick vara pirater och cowboys. Jag är säker på att detta enbart var nyttigt. Jag blev själv senare duktig på både trä- och syslöjd i skolan. Frågan är hur vi som föräldrar själva kommer att göra om ett par år?
I går träffade vi vår tjejkompis och åt middag ihop. Vi pratade mycket om eventuella namn, vilka favoriter som vi alla tre har, hur man skall tänka (att namnet funkar nationellt i världen), om det finns några släktnamn som vi kan tänkas vilja ha med osv. Vi började även prata lite om vilka praktiska detaljer som vi har framför oss; inköp av diverse prylar, kläder osv. Vi enades om att vi tillsammans kommer att ta oss an detta lite mera i detalj fram emot vecka 30-32. det är alltså ett tag kvar med andra ord. Dagsformen för vår tjejkompis är ganska bra, illamåendet kommer och går jämt nu om än med ett ojämt resultat ibland. Då vi nu har kommit till vecka 13 så skall missfallsrisken enligt all info som vi har läst oss till minska kraftigt. I veckan som kommer så skall maken och vår tjejkompis åka till SöS och göra ett KUB (NUPP-ultraljud kombinerat med ett blodprov som hon redan lämnat i förra veckan vid vår inskrivning). På grund av SöS riktlinjer i dessa svininfluensatider så får man bara komma två personer och inte tre som i vårt fall, varav vi har bestämt att vi får dela upp oss. Å andra sidan så räknar vi med att det kommer att bli så även framöver ibland. Det finns ju som sagt en hel del fördelar med att vara tre blivande föräldrar.
tisdag 22 september 2009
Inskrivning vecka 12
Nu är vi i vecka 12 och har blivit inskrivna på MamaMia Södermalm och ingår nu i deras "regnbågsverksamhet", som sker i samverkan med Danderyds förlosning. Detta är den enda verksamheten av sitt slag i Sverige, berättade barnmorskan som vi träffade. Jag kunde inte låta bli att fundera på att behovet måste vara så mycket större. Varför finns det inte fler mottagningar som denna? MamaMia finns på flera ställen, men det är endast denna mottagning som har riktigt bra hbt-kompetens.Vi erbjuds ny iallefall en möjlighet att få träffa andra samkönade par som också väntar barn, i syfte att utbyta erfarenheter, tankar och funderingar och eventuellt bilda ett nätverk. Vi kommer också att få träffa barnmorskor på förlossningsavdelningen på Danderyd under ett möte och diskuterar amning och tiden efter det att "lilla pyret" kommit ut. Totalt blir det nog fyra gruppmöten allt som allt för oss innan det blir dags för förlossning. Vi har nu även en garanterad förlossningsplats på Danderyds förlossning.
Tillsammans med den mycket trevliga barnmorskan har kunnat gå igenom lite olika saker och tagit upp lite frågor som vi har fått svar på. Vår tjejkompis har lämnat blodprov och kollat upp sitt blodtryck (som var superbra). Vi fick även med oss lite material att läsa igenom, en bok och lite papper. Vi skall bland annat läsa på lite mera om "fosterdiagnostik", då vi skall göra ett "nupp" test på SÖS som vi har bokat en tid till. Vi fick även några förslag på lite olika "träffar" som de anordnar, som vi skall fundera på. Mycket att ta in just nu, känns det som. Vi har även bokat in en ultraljudsundersökning i november då vi kommer att vara i vecka 20.
Den bok som vi fick med oss av barnmorskan heter "Homofamiljer". Boken som enligt omslaget skall vara en guide i praktiska, juridiska och ibland absurda frågor för oss homosexuella som vill ha barn. Maken har redan börjat läsa flitigt :-) Författarna heter Sara Stenholm och Cecilia Strömberg.
Att få bli inskriven känns lite speciellt, vi är nu inne i "systemet", på riktigt. "Lilla pyret" har blivit registrerad. Wow, vilken känsla.
söndag 20 september 2009
Gravidserier
Såg att jag fått ett mejl från en kvinna som skickat mig en trevlig hälsning. Hon skrev att en väninna till henne har fått barn på liknande sätt som oss. På sin blogg så har hon gjort flera fina tekningar.
Här är länken: http://gravidserier.blogg.se/
Många funderingar
Jag har försökt att förbereda mig inför en fullbokad arbetsvecka ikväll men jag kan inte sluta tänka på att jag skall bli pappa, att VI två skall bli pappor. Det börjar nu kännas helt verkligt, på ett overkligt sätt. Låter det konstigt? Kanske. Då vi nu har vi alla tre har börjat berätta för några fler vänner, destu verkligare känns det. Det är ju endast 6 månader kvar nu!!! Ibland känns det som en evighet, men så skall det nog kännas. Låta det ta lite tid så att vi hinner förbereda oss i den mån det går. Ibland känns det fortfarande lite nervöst. Vi vill ju alla att allt skall gå bra. Å det kommer det att göra.
De mesta av min tankar kretsar sig mest runt hur det kommer att kännas att bli pappa. Jag vill ju bli en bra pappa, åtminstonde över genomsnittet i allefall. Innan jag somnar brukar jag ligga och tänka på hur det kommer att bli för oss om ett år? Efter förlosningen, och efter de första månaderna av "äta, sova och byta blöja"? Om det blir en flicka eller en pojke? Vilka rutiner som vi kommer att ha. Det skall bli schysst att få vara pappaledig och ta hand om vårt barn.
Två av våra närmaste vänner fick i slutet av maj en underbar liten flicka och nu efter de första månaderna är det fantastisk att kunna börja se en liten person växa fram. För oss är det en otrolig lycka och bonus att på nära håll kunna följa några av våra vänner som precis har fått eller strax skall få barn. Vi kommer nog att ställa många frågor framöver.
De mesta av min tankar kretsar sig mest runt hur det kommer att kännas att bli pappa. Jag vill ju bli en bra pappa, åtminstonde över genomsnittet i allefall. Innan jag somnar brukar jag ligga och tänka på hur det kommer att bli för oss om ett år? Efter förlosningen, och efter de första månaderna av "äta, sova och byta blöja"? Om det blir en flicka eller en pojke? Vilka rutiner som vi kommer att ha. Det skall bli schysst att få vara pappaledig och ta hand om vårt barn.
Två av våra närmaste vänner fick i slutet av maj en underbar liten flicka och nu efter de första månaderna är det fantastisk att kunna börja se en liten person växa fram. För oss är det en otrolig lycka och bonus att på nära håll kunna följa några av våra vänner som precis har fått eller strax skall få barn. Vi kommer nog att ställa många frågor framöver.
Happy news 2
Idag träffade vi och åt brunch med två kompisar som vi berättade att vi väntar barn för. Till vår stora förvåning och glädje så berättade de att även de skall bli föräldrar. De är dock tidiga i sin graviditet, men vi hoppas och tror att allt skall gå bra.
Men vad är oddset för detta? Först i fredags och nu i dag har vi fått reda på att fyra av våra vänner också är gravida. Verkar bli en riktig babyboom för oss alla i vår. Superkul.
I går när vi var på inflyttningsfest hos min älsta tjejkompis som änltligen flyttat tillbaka till stan så passade vi på att berätta för henne i enrum. Hon blev så glad för vår skull att hon fick glädjetårar. Jag blev själv tårögd av hennes reaktion. Det är underbart att vår vänner blir så glada för vår skull. Betyder enormt mycket.
Men vad är oddset för detta? Först i fredags och nu i dag har vi fått reda på att fyra av våra vänner också är gravida. Verkar bli en riktig babyboom för oss alla i vår. Superkul.
I går när vi var på inflyttningsfest hos min älsta tjejkompis som änltligen flyttat tillbaka till stan så passade vi på att berätta för henne i enrum. Hon blev så glad för vår skull att hon fick glädjetårar. Jag blev själv tårögd av hennes reaktion. Det är underbart att vår vänner blir så glada för vår skull. Betyder enormt mycket.
Snart dags för inskrivning
I veckan är det äntligen dags för oss att skrivas in på MamaMia Södermalm. Känns nästan lite som skolstart. Ikväll har vi pratat och försökt att förbereda oss så gott vi kan inför mötet. Inskrivningssamtalet kommer att ta runt 60 min. Vi laddade ner ett inskrivningsformulär från MamaMias hemsida som vi tillsammans har fyllt i och skall ta med oss på tisdag. Vår tjejkompis har svarat på olika ja/nej frågor om sin sjukdomshistorik, om ärfliga sjukdommar i familjen, mediciner, tidpunkt för den senaste menstruationen och när vi gjorde vårt positiva graviditetstest. Nu när detta är klart och vi tillsammans har gått igenom de frågor som vi har så känns det som vi nu är redo för vårt besök.
lördag 19 september 2009
Happy news
Äntligen lördag! Vilken arbetsvecka. Kom hem i från jobbet vid sjutiden i går kväll, åt och somnade på soffan med huvudet i makens knä strax efter nio. Helt slut. Maken har varit på jobbresa i veckan, själv har jag med fullkraft försökt att balansera flera pågående projekt samtidigt. Nu är det är lördag. Har fått sova ut. Maken och jag skall precis ut på en cykeltur i det härliga vädret.
I går eftermiddag fick vi veta en härlig nyhet. En nära tjejkompis till min make ringde upp honom och meddelade att hon och hennes man är gravida med deras andra barn. Han berättade samtidigt att vi väntar barn. De blev gravida en vecka efter oss!!! Extra härligt. Hon ringde senare i går kväll upp vår tjejkompis och berättade samma glada nyhet. Gravida "samtidigt"!
En annan trevlig sak som vi gjorde i veckan var att köpa lite blandade presenter och paketerat allt i en härlig "giftbag" med ett kort signerat från oss: "Du är fantastisk", och gav detta till vår tjejkompis. Hon blev sååååå glad. Det var det minsta vi kunde göra med tanke på hennes illamående.
I går eftermiddag fick vi veta en härlig nyhet. En nära tjejkompis till min make ringde upp honom och meddelade att hon och hennes man är gravida med deras andra barn. Han berättade samtidigt att vi väntar barn. De blev gravida en vecka efter oss!!! Extra härligt. Hon ringde senare i går kväll upp vår tjejkompis och berättade samma glada nyhet. Gravida "samtidigt"!
En annan trevlig sak som vi gjorde i veckan var att köpa lite blandade presenter och paketerat allt i en härlig "giftbag" med ett kort signerat från oss: "Du är fantastisk", och gav detta till vår tjejkompis. Hon blev sååååå glad. Det var det minsta vi kunde göra med tanke på hennes illamående.
tisdag 15 september 2009
Rodney, Jeff & Ethan
Jag hittade en underbar kortfilm om Rodney, Jeff och deras son Ethan på youtube. De är ett gaypar från Australien som har blivit pappor med hjälp av en surugatmamma i USA.Se deras story: http://www.youtube.com/watch?v=NSayHl535HE&hl=sv
Föräldraledighetslagen
Föräldraledighetslagen ger föräldrar rätt att vara ledig från arbetet. Att denna omfattar de biologiska föräldrarna tror jag att alla vet idag som är mitt uppe i processen att skaffa barn. Men hur kommer det att bli för oss tre? Två gaypappor och en singel mamma!Vi har pratat mycket om detta, vad som är praktiskt möjligt med tanke på vad vi alla känner och vill göra. Vi vill alla tre vara hemma med barnet. Vilket också är fullt möjligt enligt föräldraledighetslagen. Att vår tjejkompis kommer att vara föräldraledig råder det inga frågetecken runt. Men då endast en av oss två blir juridisk förälder och vårdanshavare på papret, vad gäller då? Efter att vi ha läst vad som gäller i lagen så visar det sig att då jag ock min make är gifta så omfassat även den andre av oss med rätt att också vara föräldralediga. Som jag tolkar det så hade det alltså inte räckt om vi endast hade varit sammanboende utan att man måste var gifta. Vilket vi nu är.
Vi har pratat och planera att vara föräldralediga alla tre i sex månader vardera. Först skall vår tjejkompis - mamman vara föräldraledig, sedan den ena av oss gaypappor och därefter den andre. På så sätt kommer vi alla att få egen tid ihop med vårt gemensamma barn och kunna knuta egna band, att få en vardag tillsammans. Helt klart är ju att de två andra föräldrarna som inte är föräldralediga kommer att finnas med hela tiden för både avlastning och gemensam tid tillsammans. Det här känner vi alla kommer att bli så bra.
måndag 14 september 2009
Nu är vi i vecka 11
Nu kallas vårt "lilla pyre" för foster enligt de medicinska termerna. Ett av de viktigaste utvecklingsstadierna är nu över. Lilla pyret har ett lika stor huvud som sin kropp. Ansiktet börjar nu framträda tydligt och naglarna har börjat att växa fram. Lilla pyret är snart lika stor som en tennisboll. Å, det är en vecka kvar till nästa ultraljud. Jobbigt att vänta, är så nyfiken. Illamåendet är nu konstant för vår tjejkompis. Vi får se om det eventuellet börjar att minska efter den här eller efter nästa vecka. Enligt hennes mamma så har de flesta i deras släkt haft ett konstant illamående i stort sett fram till förlosningen. Vi får väl se hur detta går denna gång.
På en del sajter kan jag läsa att vissa gravida par nu skulle ha ett mindre behov av att vara sociala och träffa folk. Att man fokuserar mera på själva graviditeten och man bli lite asociala. Det är dock inget som jag känner igen mig i. Kanske är det lite mera så för vår tjejkompis som blivit mera trött sista tiden och som allt oftare går hem direkt efter jobbet och bara tar det lugnt. Vi försöker också vara lite mera lyhörda för hennes behov och frågor. Att bara finnas tillhand helt enkelt. Så här långt så har vi fått ihop det ganska bra. Med jag befarar att de av er som redan har fått barn just nu tänker: vänta du bara!.
På en del sajter kan jag läsa att vissa gravida par nu skulle ha ett mindre behov av att vara sociala och träffa folk. Att man fokuserar mera på själva graviditeten och man bli lite asociala. Det är dock inget som jag känner igen mig i. Kanske är det lite mera så för vår tjejkompis som blivit mera trött sista tiden och som allt oftare går hem direkt efter jobbet och bara tar det lugnt. Vi försöker också vara lite mera lyhörda för hennes behov och frågor. Att bara finnas tillhand helt enkelt. Så här långt så har vi fått ihop det ganska bra. Med jag befarar att de av er som redan har fått barn just nu tänker: vänta du bara!.
söndag 13 september 2009
Middag ihop, forts...
Vi pratat varje vecka om olika saker, både praktiska och emotionella. Vår tjejkompis berättar om hur hon mår (vilket vi i och för sig pratar om flera gånger i veckan), vi pratar om vad som kommer att hända när barnet kommer, hur vi bästa skall förbereda oss, vad som skall köpas in osv. Det är så härligt. Vi går även igenom "lilla pyrets" utveckling vecka för vecka. Det är så spännande. Vi brukar ses ca. två timmar. Detta är ett superviktigt möte för oss. Även om vi ses och pratar under veckan så är det skönt att ha en stående "punkt" där vi kan gå igenom allt.
Middag ihop
För ett par veckor sedan så beslöt vi tre att vi skall ses regelbundet en kväll i veckan. Vi äter och pratar tillsammans. Vi har lagt fokus på att göra olika fiskrätter.
Fisk och skaldjur är näringsrik mat som är rik på vitamin D, jod och selen. Fet fisk som lax och makrill innehåller även nyttigt omega3-fett. Därför bör gravida äta fisk flera gånger i veckan och välj både bland magra och feta.
Fisk och skaldjur är näringsrik mat som är rik på vitamin D, jod och selen. Fet fisk som lax och makrill innehåller även nyttigt omega3-fett. Därför bör gravida äta fisk flera gånger i veckan och välj både bland magra och feta.
Vår vän utomlands
Vi har en vän som bor i Norge. Han är på väg att skaffa barn tillsammans med ett lesbiskt par. Han är en härlig kille som är öppet gay och som har längtat efter att få bli pappa i flera år nu. Nu var det ett par veckor sedan vi sågs men vi hoppas att det kommer att funka för dem. De har försökt att bli gravida i ett par månader. Tjejerna har sedan tidigare ett barn, de har nu planerat för att det är dags för den andra att även försöka bli mamma. Vi håller verkilgen tummarna för dem.
Vi har ännu inte berättat för honom det att vi har blivit gravida och väntar barn. Det känns inte rätt att göra det via mail, vi sms eller på telefon. Vi vill göra det när vi två träffar honom face to face. Sedan så har jag en liten undran kring detta?
Ibland hör man ju om hetrosexuella par som inget annat vill än att få bli föräldrar och som intensivt försöker bli gravida och då kan tycka att det är lite jobbigt att höra om andra som har lyckats, Speciellt när man är mitt uppe i själva processen. Hur kommer han att ta det? Jag vet inte. Vi kanske skall vänta lite med att berätta?
Fast ändå, jag hoppas att han kommer att bli jätteglad för vår skull. Som vi för hans.
Vi har ännu inte berättat för honom det att vi har blivit gravida och väntar barn. Det känns inte rätt att göra det via mail, vi sms eller på telefon. Vi vill göra det när vi två träffar honom face to face. Sedan så har jag en liten undran kring detta?
Ibland hör man ju om hetrosexuella par som inget annat vill än att få bli föräldrar och som intensivt försöker bli gravida och då kan tycka att det är lite jobbigt att höra om andra som har lyckats, Speciellt när man är mitt uppe i själva processen. Hur kommer han att ta det? Jag vet inte. Vi kanske skall vänta lite med att berätta?
Fast ändå, jag hoppas att han kommer att bli jätteglad för vår skull. Som vi för hans.
QX undersökning
På QX pågår just nu en undersökning sedan i torsdags men frågeställningen "Kan du tänka dig att skaffa barn tillsammans med din partner och en kompis?".
Fram till nu har totalt 514 personer röstat så här långt.
293 personer (57%) har svarat: "Ja, jag är kille och kan tänka mig det.".
113 personer (22%) har svarat: "Nej, jag är kille och vill inte det.".
Fortsätt rösta! :-)
Fram till nu har totalt 514 personer röstat så här långt.
293 personer (57%) har svarat: "Ja, jag är kille och kan tänka mig det.".
113 personer (22%) har svarat: "Nej, jag är kille och vill inte det.".
Fortsätt rösta! :-)
lördag 12 september 2009
Det moderna nätverket
Det slog mig att vi är på väg att skapa en unik "nätverksfamilj". Vår familj kommer att bestå av tre föräldrar, en morbror, en mormor, en morfar, en farmor, en faster, tre farbröder, en moster, en gammelmormor, en bonus farmor, en bonus farmor och framförallt mer än ett dussintal stödpersoner och förebilder, som våra fantastiska vänner utgör. Ett eget nätverk, lustigt lite likt en klassisk storfamilj som var vanligt på mitten på 1850-talet i Sverige, skulle jag kunna säga.
Nätverk som bildas utanför den rådande normen har alltid fascinerat mig. Möjligheten att få skapa egna kontaktytor, egna stödgrupper med kärlek och support. Och detta, för oss, i ett samhälle där den heterosexuella synen fortfarande är störst. Viket säkert kommer att innebär ett speciellt ansvar för oss alla som skall ingå i nätverksfamiljen. Att vi alla kan stå upp för vårt val av familjebildning, vilket idag skall ses vara lika naturligt som den klassiska heterosexuella. I den klassiska hetrosexuella familjen är ju fortfarnade tvåsamheten norm, medans för oss kommer ju tresamheten att bli det. För oss tre föräldrar kommer nog utmaningen att vara störst. Vi är redo :-) !
De senste dagarna har jag fått många mejl från både homosexuella tjejer och killar, som på olika sätt lyckönskar oss. En del har kommit med olika tips, medans andra har ställt frågor då de funderar på att bilda familj. Jag inser att jag och min make inte är så vanliga med att vi väljer att skaffa barn med vår fantstiska tjejkompis. Också det att faderskapet i sig inte är ett speciellt utfortskat område, speciellt då om homosexuella pappor. De flesta homosexuella studier som genomförst sedan 90-talet har nästan uteslutande fokuserat på mammans roll, det lesbiska föräldraskapet vilket är viktigt i sig. Men vi då?
Jag slås också att de få studier som finns om homosexuella män som pappor är gjorda ur barnets synvinkel om "att ha en homosexuell pappa" och hur barnets relation är ställt till pappan. Intressant. Det är fortfarande vanligare att en "gay" pappa har skaffat barn i en tidigare "straight" relation, som han sedan brutit upp från och kommit ut som gay, för att sedan ha inlett en relation med en man. Det verkar endast vara ett fåtal av oss som valt att skaffa barn via privat insemination med en nära kvinnlig vän. När jag och maken tillsammans började prata om att skaffa barn för två år sedan insåg vi att vi båda hade haft tankar på att skaffa barn i ganska många år. För mig personligen började tankarna på att ha barn komma när jag var runt 30. Då levde jag dock i en relation där den andra partnern helt enkelt inte kunde tänka sig detta. Efter det så var jag singel ett tag och datade ett par killar där jag minns att några nämde att de nog skulle vilja ha barn i framtiden. Jag är övertygad om att tanken om att vilja ha barn alt. ej vilja ha barn är lika vanlig hos både hetrosexuella och homosexuella. Det som skiljer tanken från att bli ett beslut, eller rättare sagt för att kunna ta detta beslut är att det för oss homosexuella män en process som tar så mycket längre tid än för hetrosexuella. Med bakgrund av att det helt enklet är mer komplicerat för oss gaykillar att skaffa barn.
Jag tycker att det skall bli helt fantastisk att få bli pappa - att få vara med att mordenisera den traditionella papparollen på ett nytt sätt. På vårt sätt!
En konstig dag
Idag har vi börjat med att äta en god frukost vid 9-tiden. Ovanligt tidigt för att vara oss på en lördagsmorgon. Men vädret var superhärligt så att vi kastade oss ut i den friska och soliga luften. Vår tjejkompis dök upp en stund senare för sin andra frukost denna morgon. Härligt att få vara tillsammans.
Sedan gick vi på en långpromenad. Vi följde med som smakråd till en butik där hon köpte en ny snygg klänning som hon kommer att kunna växa i!!! Jag skulle inte på rak arm kalla klänningen för en regelrätt "mammaklänning", det är den nog inte, men den kan om man vill fylla den effekten om man så skulle vilja. Vilket hon vill. :-) Sedan var vi inne i ett par baby- och barnbutiker mest för att reka och fundera lite på framtiden. Var så härligt. Därefter lunch och besök på tre konstgallerier och titta på bland annat lite queerkonst.
Väl hemma strax efter 15-tiden började telefonen att ringa. Först visade det sig att en granne längre ner i vår hus har fått en vattenläcka med allt vad det innebär. Strax där efter ringde mormor som vill meddela att mina föräldrar, min storasyster, hennes man och deras fyra barn kommer på besök nu på fredag mitt på dan, med allt vad det innebär! Varför skall de komma hit nu? Jo när min mamma ringde mormor i går kväll råkade mormor nämna att vi nu var gravida, vilket hon nu vill meddela!!! Jag blev så jävla arg. Fan! Detta var inte vad jag ville!!! När vi berättade för mormor förra helgen så meddelade jag henne att jag inte ville berätta för övriga i famíljen på min sida förrän jag tyckte att det kändes rätt för mig eller oss. Och att jag bestämt mig för att detta skulle vara efter det att vårt barn kommit till världen. Nu, efter ett samtal så vet ALLA de på den "andra sidan". Jorå, min biologiska mamma kan inte hålla något för sig själv, det vet jag. Oj, oj. Efter en jäkla resa som har tagit minst 11 år av att få dem att acceptera mig som den jag kände jag att jag ville få hantera detta på det sätt som jag fann bäst. Nu blev det inte riktigt så. Helt överraskande, kanske 5 minuter efter att jag lagt på efter samtalet med mormor, där jag meddelat hur besviken jag nu var, ringer min biologiska pappa upp mig för att meddela att de nu kommer hit och undrar hur vi alla "tre" (kors i taket) mår och när barnet skall komma? Jag meddelade att jag inte har någon chans att träffa dem då jag är fullbokad på jobbet. Otroligt bra framförhållning, måste jag konstatera. Å de är bara här ett par timmar mitt på dan.
Efter att dagen börjat på ett superhärligt sätt för oss tre, undrar jag hur den nu skall sluta? Så här långt har jag ju en del funderingar som jag skall hantera och bearbeta.
Sedan gick vi på en långpromenad. Vi följde med som smakråd till en butik där hon köpte en ny snygg klänning som hon kommer att kunna växa i!!! Jag skulle inte på rak arm kalla klänningen för en regelrätt "mammaklänning", det är den nog inte, men den kan om man vill fylla den effekten om man så skulle vilja. Vilket hon vill. :-) Sedan var vi inne i ett par baby- och barnbutiker mest för att reka och fundera lite på framtiden. Var så härligt. Därefter lunch och besök på tre konstgallerier och titta på bland annat lite queerkonst.
Väl hemma strax efter 15-tiden började telefonen att ringa. Först visade det sig att en granne längre ner i vår hus har fått en vattenläcka med allt vad det innebär. Strax där efter ringde mormor som vill meddela att mina föräldrar, min storasyster, hennes man och deras fyra barn kommer på besök nu på fredag mitt på dan, med allt vad det innebär! Varför skall de komma hit nu? Jo när min mamma ringde mormor i går kväll råkade mormor nämna att vi nu var gravida, vilket hon nu vill meddela!!! Jag blev så jävla arg. Fan! Detta var inte vad jag ville!!! När vi berättade för mormor förra helgen så meddelade jag henne att jag inte ville berätta för övriga i famíljen på min sida förrän jag tyckte att det kändes rätt för mig eller oss. Och att jag bestämt mig för att detta skulle vara efter det att vårt barn kommit till världen. Nu, efter ett samtal så vet ALLA de på den "andra sidan". Jorå, min biologiska mamma kan inte hålla något för sig själv, det vet jag. Oj, oj. Efter en jäkla resa som har tagit minst 11 år av att få dem att acceptera mig som den jag kände jag att jag ville få hantera detta på det sätt som jag fann bäst. Nu blev det inte riktigt så. Helt överraskande, kanske 5 minuter efter att jag lagt på efter samtalet med mormor, där jag meddelat hur besviken jag nu var, ringer min biologiska pappa upp mig för att meddela att de nu kommer hit och undrar hur vi alla "tre" (kors i taket) mår och när barnet skall komma? Jag meddelade att jag inte har någon chans att träffa dem då jag är fullbokad på jobbet. Otroligt bra framförhållning, måste jag konstatera. Å de är bara här ett par timmar mitt på dan.
Efter att dagen börjat på ett superhärligt sätt för oss tre, undrar jag hur den nu skall sluta? Så här långt har jag ju en del funderingar som jag skall hantera och bearbeta.
fredag 11 september 2009
Barnets bästa
Att det är viktigt med en gaypappa som delar med sig av sina erfarenheter, då vi inte är lika många som flatmammorna än har chefredaktören för SFQ - Sveriges förenade HBTQ-studenters tidning skrivit i ett mail till mig. Tack för det.
I deras nästa nummer av tidningen "Wannabe" kommer de att ha temat "Barnets bästa". Hon skriver att fokus kommer att ligga på hur synen på vad som är bäst för barn har förändrats och hur den ser ut idag, att det inte längre anses av de flesta att det inte är något dåligt för barn att ha homosexuella föräldrar. De har bland annat intervjuat Sören Juvas från RFSL och justitieminister Beatrice Ask. Att frågan är högaktuell, inte bara för oss utan även för många andra regnbågsföräldrar som ha skaffat barn eller står i startgropen på att göra detta är destu viktigare. Jag fick frågan om jag kunde tänka mig att vara med i en kort intervju och svara på några frågor om detta. Klart jag svarat ja på frågan. Jag kommer att återkomma till detta inom kort.
Här är länken till deras hemsida: http://www.gaystudenterna.se/SFG/start.php
I deras nästa nummer av tidningen "Wannabe" kommer de att ha temat "Barnets bästa". Hon skriver att fokus kommer att ligga på hur synen på vad som är bäst för barn har förändrats och hur den ser ut idag, att det inte längre anses av de flesta att det inte är något dåligt för barn att ha homosexuella föräldrar. De har bland annat intervjuat Sören Juvas från RFSL och justitieminister Beatrice Ask. Att frågan är högaktuell, inte bara för oss utan även för många andra regnbågsföräldrar som ha skaffat barn eller står i startgropen på att göra detta är destu viktigare. Jag fick frågan om jag kunde tänka mig att vara med i en kort intervju och svara på några frågor om detta. Klart jag svarat ja på frågan. Jag kommer att återkomma till detta inom kort.
Här är länken till deras hemsida: http://www.gaystudenterna.se/SFG/start.php
Gayfarfar sökes!
I går fick jag ett trevligt mail från en man som undrar om det finns någon som vill ha en gayfarfar och om vi har stött på frågan förut? Han skrev att han tycker att det är helt fantastiskt att vi skall bli två gaypappor, tänk om de hade fått göra samma sak på 70-talet oxå.
Det slog mig att det här är en viktig tanke. Att samhället har förändrats en hel del, att det som är möjligt idag inte var möjligt förr. Tänk om vi hade levt på 70-talet, hade i så fall vår tjejkompis valt att skaffa barn med oss? Hur mycket annorlunda hade människor runt omkring oss tänkt och tyckt om vårt val? Hade våra homosexuella och straighta vänner, arbetskamrater och familj haft ett helt annat synsätt än det de har idag? Kanske och rent av mycket troligt tror jag. Jag är iallefall glad att vi lever nu, även om det fortfarnade finns mycket att förändra runt omkring oss.
Då vi redan har en gayfarfar så undrar jag om det är någon annan som söker efter en annan gayfarfar? Hör av er i så fall så skall jag förmedla kontakten.
Det slog mig att det här är en viktig tanke. Att samhället har förändrats en hel del, att det som är möjligt idag inte var möjligt förr. Tänk om vi hade levt på 70-talet, hade i så fall vår tjejkompis valt att skaffa barn med oss? Hur mycket annorlunda hade människor runt omkring oss tänkt och tyckt om vårt val? Hade våra homosexuella och straighta vänner, arbetskamrater och familj haft ett helt annat synsätt än det de har idag? Kanske och rent av mycket troligt tror jag. Jag är iallefall glad att vi lever nu, även om det fortfarnade finns mycket att förändra runt omkring oss.
Då vi redan har en gayfarfar så undrar jag om det är någon annan som söker efter en annan gayfarfar? Hör av er i så fall så skall jag förmedla kontakten.
torsdag 10 september 2009
Gaypappan på QX
Blev i veckan intervjuad av Magda på QX om vår väntan och längtan på att bli föräldrar och hur våra tankegångarna gick när vi väl bestämde oss för att skaffa barn.
Idag på förstasidan ligger intervjun ute med en kort inledning: http://www.qx.se/
Här kan du läsa hela intervjun: http://www.qx.se/11562/folj-gaypappans-resa-pa-gaypappabloggen
Idag på förstasidan ligger intervjun ute med en kort inledning: http://www.qx.se/
Här kan du läsa hela intervjun: http://www.qx.se/11562/folj-gaypappans-resa-pa-gaypappabloggen
10 Toys that made you Gay
Hittade ett ganska kul klipp på youtube idag om "10 leksaker som gjorde dig gay". Alla klippen verkar vara leksaksreklam från 80-talet. Om dessa leksaker sedan var så mycket "gay" kan verkligen diskuteras. Som barn själv på 70-talet kommer jag inte ihåg om jag lekte med några leksaker som gjorde mig speciellt gay. Minns dock att jag fick leka med både bilar och dockor.
Här är länken: http://www.youtube.com/watch?v=8Xqc7uC0hR4
Men frågan är intressant - vilken typ av leksaker kommer vi att köpa? Kan man vara politiskt korrekt när det kommer till att köpa de rätta leksakerna till sitt barn som gaypappa? Å vad innebär det i så fall? Har man som gaypappa ett större ansvar för att lyfta fram "månfald", att balnasera så att det inte blir för mycket "blått" eller "rosa"?
Hur har andra gjort i vår situation. Min inre övertygelse är att barn leker med de leksaker som de tycker är kul, men att man som förälder naturligtvis skall se till att de är så säkra som möjligt. Oavsett om det är bilar eller dockor.
Det vore kul att veta vilka 10-i-topp leksaker som är mest populära i åldern 0-2 år. Var kan man hitta info om detta?
Här är länken: http://www.youtube.com/watch?v=8Xqc7uC0hR4
Men frågan är intressant - vilken typ av leksaker kommer vi att köpa? Kan man vara politiskt korrekt när det kommer till att köpa de rätta leksakerna till sitt barn som gaypappa? Å vad innebär det i så fall? Har man som gaypappa ett större ansvar för att lyfta fram "månfald", att balnasera så att det inte blir för mycket "blått" eller "rosa"?
Hur har andra gjort i vår situation. Min inre övertygelse är att barn leker med de leksaker som de tycker är kul, men att man som förälder naturligtvis skall se till att de är så säkra som möjligt. Oavsett om det är bilar eller dockor.
Det vore kul att veta vilka 10-i-topp leksaker som är mest populära i åldern 0-2 år. Var kan man hitta info om detta?
Har vi bögar det bättre?
I våras så läste jag en artikel i Metro med rubriken "Om man ändå vore gay", där journalisten Marcus Dunberg skrev om hur enkelt livet skulle vara för oss bögar. Att han i hemlighet har avundats sin homosexuelle killkompis. Marcus skrev att han tror att vi bögar skulle ha det bättre. Anledningen skulle vara den att många av oss inte har några barn – och inte heller tycks vilja ha det. Han tar upp det att hans killkompis och dennes partner skulle ha en mycket komfortabel inkomst, med mycket tid och pengar att investera i det egna välbefinnandet. Tillsammans reser de världen över och sover mellan nymanglade lakan av egyptisk bomull på femstjärniga hotell och mumsar sig igenom menyer på nya spännande krogar. De köper designkläder och möbler, lägger pengar på kultur, konst, böcker och upplevelser. Att det är bildade människor. Marcus skrev att när han kommer hem till dem på besök så vill han bara låsa dörren bakom sig och aldrig lämna deras hem. Det var en kul och intressant artikel.
Jag kände jag att mycket av det som han skrev även kunde passa in på oss. Men också att det var mycket inte stämde. En tanke som jag slogs av var den att: "Tycker verkligen många som är straighta att vi bögar är så annorlunda?". För mig och min make är det så här vi har levt ihop i 5,5. Vi har verligen unnat oss! Vi har rest över hela världen, vi har köpt, renoverat och sålt lägenheter. Vi har utan större svårigheter kunnat skaffa oss en livsstil med valfria kläder, inredning, resor, konst och kultur. Allt detta har varit och är fantastisk. Men detta vet jag även att många av våra straighta väner har gjort både innan och efter att de har skaffat sig barn. Så är verkligen skillnaden så stor? Eller tror många strighta bara det? Så till skillnad från artikeln så känner jag inte alls att vi kommer att missa mycket när vi väl blir föräldrar. Helt klart är ju att en del kommer att bli annorlunda i våra liv. Men jag är säker på att kommer att resa, nu med fokus på Bamseklubben, vi kommer att köpa in barntapeter, leksaker och mycket annat som vi inte har köpt förut. Men att bara för att vi bögar väljer att skaffa barn, så betyder det ju inte att allt i våra liv kommer att förändras helt å hållet. Jag tror i själva verket att det kommer att bli precis som för våra straighta vänner när vi väl blir pappor - livet förändras på ett fantastiskt sätt för oss.
Jag kände jag att mycket av det som han skrev även kunde passa in på oss. Men också att det var mycket inte stämde. En tanke som jag slogs av var den att: "Tycker verkligen många som är straighta att vi bögar är så annorlunda?". För mig och min make är det så här vi har levt ihop i 5,5. Vi har verligen unnat oss! Vi har rest över hela världen, vi har köpt, renoverat och sålt lägenheter. Vi har utan större svårigheter kunnat skaffa oss en livsstil med valfria kläder, inredning, resor, konst och kultur. Allt detta har varit och är fantastisk. Men detta vet jag även att många av våra straighta väner har gjort både innan och efter att de har skaffat sig barn. Så är verkligen skillnaden så stor? Eller tror många strighta bara det? Så till skillnad från artikeln så känner jag inte alls att vi kommer att missa mycket när vi väl blir föräldrar. Helt klart är ju att en del kommer att bli annorlunda i våra liv. Men jag är säker på att kommer att resa, nu med fokus på Bamseklubben, vi kommer att köpa in barntapeter, leksaker och mycket annat som vi inte har köpt förut. Men att bara för att vi bögar väljer att skaffa barn, så betyder det ju inte att allt i våra liv kommer att förändras helt å hållet. Jag tror i själva verket att det kommer att bli precis som för våra straighta vänner när vi väl blir pappor - livet förändras på ett fantastiskt sätt för oss.
onsdag 9 september 2009
Kändispappa
Precis varit inne på Ricky Martins hemsida och kollat på bilderna av honom och hans tvillingpojkar. Fina bilder. Synd bara att han ännu inte har tagit steget fullt ut ur garderoben ännu. Har alltid tyckt att han är en cool artist. Han ser dessutom ut att vara en bra pappa. Cool kille som vi gillar!
Här är länken: http://rickymartinmusic.com/page.asp?id=20492
Här är länken: http://rickymartinmusic.com/page.asp?id=20492
Hur långt har samhället kommit?
Idag när jag surfade runt på nätet bland olika forum kunde jag läsa om en gravid tjejs egna tankar om det blivande föräldraskapet som homosexuell. Hon var väldigt insiktfull och jag kunde känna igen mig i en del av det som hon skrev som blivande gaypappa. Jag kan tänka mig att många homosexuella tjejer och killar har tankar och åsikter om föräldraskapet oavsett om man själv är förälder eller inte. Eller kanske även om man inte vill ha barn. Min uppfattning är vi alla har tankar om oro och känner osäkerhet för hur det ska gå för ett barn till homosexuella föräldrar på dagis, i skolan eller ute i samhället. Hur långt har vi kommit egentligen? Är Sverige ett fullt ut tolerant och accepterande samhälle för oss homosexuella som väljer att skaffa barn?
Utan att veta så tror jag att det finns många homosexuella som oss som längtar efter barn och några har säkert som vi på ett eller annat sätt aktivt börjat med att försöka bli föräldrar, men att man har funderat en extra gång på om detta verkligen är en så bra idé. Även bland de som aldrig har varit intresserad av att försöka skaffa barn tror jag att dessa funderingar finns. Kanske påverkas vi själva av hur öppna vi är med vår läggning eller val av partner?
När jag väl kom på att det är bara killar som gäller för mig ville jag komma ut för hela världen på en å samma gång. Det spelade ingen roll hur nervös eller skraj som jag var, mina känslor och tankar om hur riktigt och viktigt detta var för mig styrde mig fullt ut. Det var också en så härlig känsla att få "komma ut" minns jag även om effekten blev minst sagt blandad bland familj och vänner. Mina vänner ÄR idag min familj. Att mina biologiska färäldrar och släktingar, dock inte mormor, tyvärr inte kunnat acceptera eller förstå mig har blivit en tydlig konsekvens, tyvärr för deras skull. Men det har inte fått styra mig så här långt i livet. Jag är en stark kille som tror på min egen förmåga, vår egen familj. Min lycka skapas inte av andra, det är vad jag känner och står för själv som påverkar mig. En sådan förälder tänker jag aldrig bli, som inte kan älska sitt barn kravlöst. Jag kommer även att göra allt för att försöka öka toleransen för oss som föräldrar bland alla som vi träffar.
Jag skall väl tillägga att jag inte kommer att berätta något för mina biologiska föräldrar om att vi nu är gravida. Men jag kommer nog att ringa dem efter förlossningen och meddela att "lilla pyret" äntligen har kommit till världen. Även om de kanske inte förtjänar det.
Utan att veta så tror jag att det finns många homosexuella som oss som längtar efter barn och några har säkert som vi på ett eller annat sätt aktivt börjat med att försöka bli föräldrar, men att man har funderat en extra gång på om detta verkligen är en så bra idé. Även bland de som aldrig har varit intresserad av att försöka skaffa barn tror jag att dessa funderingar finns. Kanske påverkas vi själva av hur öppna vi är med vår läggning eller val av partner?
När jag väl kom på att det är bara killar som gäller för mig ville jag komma ut för hela världen på en å samma gång. Det spelade ingen roll hur nervös eller skraj som jag var, mina känslor och tankar om hur riktigt och viktigt detta var för mig styrde mig fullt ut. Det var också en så härlig känsla att få "komma ut" minns jag även om effekten blev minst sagt blandad bland familj och vänner. Mina vänner ÄR idag min familj. Att mina biologiska färäldrar och släktingar, dock inte mormor, tyvärr inte kunnat acceptera eller förstå mig har blivit en tydlig konsekvens, tyvärr för deras skull. Men det har inte fått styra mig så här långt i livet. Jag är en stark kille som tror på min egen förmåga, vår egen familj. Min lycka skapas inte av andra, det är vad jag känner och står för själv som påverkar mig. En sådan förälder tänker jag aldrig bli, som inte kan älska sitt barn kravlöst. Jag kommer även att göra allt för att försöka öka toleransen för oss som föräldrar bland alla som vi träffar.
Jag skall väl tillägga att jag inte kommer att berätta något för mina biologiska föräldrar om att vi nu är gravida. Men jag kommer nog att ringa dem efter förlossningen och meddela att "lilla pyret" äntligen har kommit till världen. Även om de kanske inte förtjänar det.
Illamåendet
Vår tjejkompis och barnets mamma är illamående mest hela tiden. Värst säger hon att det är på morgonen. Hon har fått flera tips från vänner och familj över hur hon bäst skall hantera detta. Jag har själv kommit med följande råd:
Tips vid trötthet:
Tips vid illamående:
- Ät lite men ofta - ät direkt när du vaknar innan du går upp ur sängen på morgonen
- Drick vatten varje timme
- Stressa inte
- Ingefära och papaya kan minska ditt illamående
- Undvik stekt mat, fet mat, kryddig mat, kaffe
Tips vid trötthet:
- Trött på jobbet – gå undan en stund och vila lite.
- När du kommer hem efter jobbet – lägg dig och vila 20-30 minuter på sängen.
Det som är lite annorlunda från om vi hade varit ett straight par som levde ihop är att vi tre måste vara lite tydligare i hur vi kommunicerar nu med varandra. Ta tid att berätta om hur vi mår, hur vi känner och vad vi tänker på. Jag och min make kan ju lätt känna oss lite utanför under själva graviditeten, den blivande mamman kan ju å sin sida känna sig lite ensam. Det gemensamma för oss tre som vilka andra blivande föräldrar som helst är ju det att det är mycket som är okänt. Speciellt då ingen av oss har barn sedan tidigare. Vi försöker att ses regelbundet, även om våra respektive arbeten tar tid då vi alla arbetar mycket försöker vi att stötta varandra så mycket som det går. Behöver den blivande mamman hjälp med något så försöker vi att ta oss över till henne så snart det går för att hjälpa till.
Att ändå försöka uttrycka sina känslor inför det faktum att jag skall bli pappa tycker jag kan vara svårt. Det är ju inte så att man har direkt kontroll på något och det är lätt att vår roll i förhållande till den blivande mammans kan bli något åsidosatt och kännas lite utanför. Men då gäller det för oss att inse att det är vi alla tre som väntar barn och våra roller under graviditeten är viktig.
I morse innan jobbet så träffade jag en av mina allra bästa kompisar och åt en härlig hotelfrukost nära där vi bor. Med deras underbara lilla tjej, som i lördags blev 3 månader. Min tjejkompis började med att berätta att natten inte hade varit så lätt då lilltjejen knappt velat sova något alls men hon såg oväntat pigg ut ändå tyckte jag. Under den 1,5 timme som vi åt frukost ihop och partade om föräldraskapet var lilletjejen vaken hela tiden och var en riktig glad liten prinsessa. Vem vet vad för härligt som väntar oss framöver, mycket är som sagt okänt.
tisdag 8 september 2009
Så här blev vi gravida
En fråga som vi fått från några av våra nära och kära är: hur har vi gjort för att bli gravida? Det är enkelt, vi beslöt oss för att använda oss av metoden ”heminsemination”. En del säger att denna metod är svår at bli gravid på, vissa säger att det är näst intill omöjligt. För oss funkade metoden redan på det tredje försöket!
Själva metoden tycker jag är både enklare och mindre dramatisk än jag trott. Vi tre pratade dessutom ut noga innan om hur vi kände inför själva metoden, hur vi bäst skulle förbereda oss och hur vi rent praktisk skulle göra det.
I korthet innebar metoden för oss att vår tjejkompis höll reda på när hennes ägglossningen skulle infalla med hjälp av ägglossningstest (finns på Apoteket) och att i vårt fall en eller två dagar innan denna skulle ske gjorde i regel två försök vid lite olika tidpunkter. För det använde vi en plastspruta utan nål (finns också på Apoteket). Det viktigaste för att inseminationen skulle lyckas var som sagt att vår tjejkompis prickade in när ägglossningen skulle ske. Detta underlättades mycket av att hon ett par månader innan följde sin menscykeln noga, gjorde små noteringar och lärde sig helt enkelt att känna sin kropp lite mera. Under denna tid så var hon även på besök hos en gynekolog, för att undersöka och testa så att allt såg och verkade bra. Jag och maken var även och iväg och testade oss för hiv och könssjukdomar i god tid innan, så att det inte skulle finnas några oklarheter. När vi hade koll på allt detta och tidpunkten kändes rätt så inledde vi vårt försök.
Efter att vi tillsammans hade bestämt vid vilken dag och tidpunkt som vi skulle göra det på, gjorde vi rent praktiskt så här:
1. Den ena av oss onanerade hemma och fångade upp satsen i ett vanligt rengjort glas. Därefter sögs sperman upp i plastsprutan av den andre, denna lades sedan i en återförslutningsbar platspåse.
2. Den andra rullade ihop påsen, placerade påsen försiktigt kroppsvarmt i armhålan och tog en taxi över till vår tjejkompis.
3. Ringde på hennes dörr och lämnade över påsen med sprutan i.
4. Vår tjejkompis lade sig ner och sprutade själv in sperman i sig. Ett tips vi fick från en vän var att tjejen skall ligga ner med en kudde under rumpan, för att komma upp lite för att underlätta processen lite. Hur mycket detta påverkade i slutändan vet jag inte riktigt.
5. Sedan var det bara för oss tre att vänta i ca. 14 dagar.
Vad det beror på att vi lyckades på det tredje försöket vet jag inte. Vi försökte vara nog med både hygien, det rent praktiska och att sperman inte skulle vara utanför kropparna för länge (max 20-25 min). När vi väntat i 14 dagar och ingen mens kom väntade vi ytterliggare ett par dagar innan vi alla tre tillsammans gjorde ett graviditettest. Vilken lycka! Idag är vi så otroligt glada att det nu har funkat.
Själva metoden tycker jag är både enklare och mindre dramatisk än jag trott. Vi tre pratade dessutom ut noga innan om hur vi kände inför själva metoden, hur vi bäst skulle förbereda oss och hur vi rent praktisk skulle göra det.
I korthet innebar metoden för oss att vår tjejkompis höll reda på när hennes ägglossningen skulle infalla med hjälp av ägglossningstest (finns på Apoteket) och att i vårt fall en eller två dagar innan denna skulle ske gjorde i regel två försök vid lite olika tidpunkter. För det använde vi en plastspruta utan nål (finns också på Apoteket). Det viktigaste för att inseminationen skulle lyckas var som sagt att vår tjejkompis prickade in när ägglossningen skulle ske. Detta underlättades mycket av att hon ett par månader innan följde sin menscykeln noga, gjorde små noteringar och lärde sig helt enkelt att känna sin kropp lite mera. Under denna tid så var hon även på besök hos en gynekolog, för att undersöka och testa så att allt såg och verkade bra. Jag och maken var även och iväg och testade oss för hiv och könssjukdomar i god tid innan, så att det inte skulle finnas några oklarheter. När vi hade koll på allt detta och tidpunkten kändes rätt så inledde vi vårt försök.
Efter att vi tillsammans hade bestämt vid vilken dag och tidpunkt som vi skulle göra det på, gjorde vi rent praktiskt så här:
1. Den ena av oss onanerade hemma och fångade upp satsen i ett vanligt rengjort glas. Därefter sögs sperman upp i plastsprutan av den andre, denna lades sedan i en återförslutningsbar platspåse.
2. Den andra rullade ihop påsen, placerade påsen försiktigt kroppsvarmt i armhålan och tog en taxi över till vår tjejkompis.
3. Ringde på hennes dörr och lämnade över påsen med sprutan i.
4. Vår tjejkompis lade sig ner och sprutade själv in sperman i sig. Ett tips vi fick från en vän var att tjejen skall ligga ner med en kudde under rumpan, för att komma upp lite för att underlätta processen lite. Hur mycket detta påverkade i slutändan vet jag inte riktigt.
5. Sedan var det bara för oss tre att vänta i ca. 14 dagar.
Vad det beror på att vi lyckades på det tredje försöket vet jag inte. Vi försökte vara nog med både hygien, det rent praktiska och att sperman inte skulle vara utanför kropparna för länge (max 20-25 min). När vi väntat i 14 dagar och ingen mens kom väntade vi ytterliggare ett par dagar innan vi alla tre tillsammans gjorde ett graviditettest. Vilken lycka! Idag är vi så otroligt glada att det nu har funkat.
Familjer i regnbågens färger
Idag hittade jag en trevlig sajt som heter "Regnbågsfamiljer" på nätet. Här är länken: http://regnbagsfamiljer.ning.com/. Dock så hittade jag inga andra killar i vår situation. Så min fråga är: så ovanliga är vi väl inte? Varför skriver inte andra gaypappor och berättar hu de har det, hur det känns för dem? Det vore ju så kul att få läsa. Jag kommer att leta vidare...
Nu är vi i vecka 10
Nu har vi kommit in i vecka tio. Härligt men på samma gång är väntan verkligen lååångsam. Jag har anmält mig så att jag varje vecka får ett veckobrev från Vårdguiden. Nu skall i stort sett samtliga av "lilla pyrets" organ vara klara. Det är ju helt otroligt. Knappt så att jag kan förstå det! Från huvud till stjärt är längden nu 37 mm. Även om dagarna går så vill jag flytta fram tiden minst 3 månader nu! Ännu syns inget på vår tjejkompis mage, det är för tidigt, om 3-4 veckor så kommer det att börja synas. Om två veckor så skall vi tre gå på vårt andra ultraljud. Det första vi gjorde för två veckor sedan var ett sk. vaginalt ultraljud och då såg allt jättebra ut. Det är ju klart att manär nervös, eller för att vara exakt så är jag SUPER nervös just nu. Har kommit på att jag börjat bli nerövs för SÅ mycket. Lite löjligt när jag väl tänker på det. Det gäller som sagt att inte leta runt och läsa för mycket på nätet. Samtidigt när jag letar runt lite och läser slår det mig hur lite det i själva verket finns skrivet om killar och män i vår situation, som väljer att som gifta skaffa barn tillsammans med en tjejkompis med delat föräldraskap. Jag inser också hur lyckligt lottade vi är och hur fantastisk vår tjejkompis är. Allt känns bara så underbart just nu.
En kväll började vi prata om att vi vill ha ett stort, stort dop tillsammans nästa sommar, eller rättare sagt en stor namngivningsfest åt lilla pyret. Med minst 200 gäster. Då maken och jag har gått ur kyrkan så känner jag att en namngivningsfest skulle bli allra bäst. Å, det är verkligen härligt att få fantisera om framtiden och tiden efter själva graviditeten. Oj vad jag längtar.
En kväll började vi prata om att vi vill ha ett stort, stort dop tillsammans nästa sommar, eller rättare sagt en stor namngivningsfest åt lilla pyret. Med minst 200 gäster. Då maken och jag har gått ur kyrkan så känner jag att en namngivningsfest skulle bli allra bäst. Å, det är verkligen härligt att få fantisera om framtiden och tiden efter själva graviditeten. Oj vad jag längtar.
söndag 6 september 2009
Brunch
Idag har vi varit på supergod brunch hemma hos ett av våra underbara vänner, ett gay-killpar i sina bästa år, som jag känt sedan många år tillbaka. Sedan förra året bor de äntligen i stan igen efter ett par års boende i villa utanför stan. Å det bästa av allt, vi bor nu riktigt nära varandra :-). Vi firade att en av killarna fyllt år. Förutom att det är ett av de trevligaste gayparen som vi känner så är de både smarta, trevliga och supporters.
Väl hemma igen har jag legat på soffan och surfat runt på nätet. Hittade en nättidning för ofrivilligt barnlösa med ett forum med samtal som pågår för homosexuella, för de som längtar efter barn eller för de som redan lyckats bli föräldrar. Länken är: http://www.villhabarn.com/forum_homosexuella.php. Ett riktigt bra forum med intressanta inlägg från både straighta och homusexuella killar och tjejer om önskan om att bli förälder och om att hjälpa andra med skaffa barn.
Väl hemma igen har jag legat på soffan och surfat runt på nätet. Hittade en nättidning för ofrivilligt barnlösa med ett forum med samtal som pågår för homosexuella, för de som längtar efter barn eller för de som redan lyckats bli föräldrar. Länken är: http://www.villhabarn.com/forum_homosexuella.php. Ett riktigt bra forum med intressanta inlägg från både straighta och homusexuella killar och tjejer om önskan om att bli förälder och om att hjälpa andra med skaffa barn.
Vi är inte annorlunda - vi skall bli föräldrar
Idag har jag varit inne på RFSL's hemsida och läst om "HBT-historia", vilket var både intressant och lärorik. Det som intresserade mig lite extra var det här över hur lång tid själva samhällsprocessen har tagit för det svenska samhället att acceptera och respekter den fria människans känslor och behov, utan att detta skulle vara faligt för samhället. Vår historia ger oss en tydligt och klar bild över detta. Redan 1953 krävde RFSL äktenskap för homosexuella. Detta var ju för 56 år sedan. Först den 1 maj införde vi i Svergie könsneutralt äktenskap.
Jag har ofta sagt att jag är otroligt glad och lycklig över att få leva i en tid och i ett land som Sverige, där mitt liv och kärlek till min make skattas lika högt som det liv som mina killkompisars med deras flickvänner, fruar och barn görs. Att vi har lagar som värnar om även våra liv. Dock finns det ändå fördomar kvar att belysa och försöka arbeta bort. Att leva som homusexuell i Stockholm är betydligt lättare än att och leva ute i landet på en mindre ort. Men även här finns fortfarnade mycket okunskap fortfarnade om det här med att vi homosexuella skaffar barn.
En vanlig fördom än idag är att homosexualitet inte direkt förknippas med familjeliv och barn. Att man räknar med att jag som homosexuell helt enkelt skulle avstå från att bilda familjeliv. Därför är det viktigt att framhålla att det i dagens Sverige finns många homosexuella, som oss, som väljer att faktiskt skaffat barn. Detta är precis samma val som mina killkopisar har gjort. Det är också viktigt att lyfta fram att många homosexuella redan har barn idag och att många av vill skaffa barn. Jag vet att det även finns en rad undersökningar om barn i homosexuella familjer. Det är min övertygelse att det inte finns inte några undersökningar som blivit riktigt utförda som tyder på att barn till homosexuella mår sämre än barn till heterosexuella. Det är inte föräldrarnas sexuella identitet eller familjens sammansättning, som har störst betydelse för barnets utveckling. Det viktigaste är att vårt barn kommer att känna sig älskat och få det stöd som det behöver.
Jag har ofta sagt att jag är otroligt glad och lycklig över att få leva i en tid och i ett land som Sverige, där mitt liv och kärlek till min make skattas lika högt som det liv som mina killkompisars med deras flickvänner, fruar och barn görs. Att vi har lagar som värnar om även våra liv. Dock finns det ändå fördomar kvar att belysa och försöka arbeta bort. Att leva som homusexuell i Stockholm är betydligt lättare än att och leva ute i landet på en mindre ort. Men även här finns fortfarnade mycket okunskap fortfarnade om det här med att vi homosexuella skaffar barn.
En vanlig fördom än idag är att homosexualitet inte direkt förknippas med familjeliv och barn. Att man räknar med att jag som homosexuell helt enkelt skulle avstå från att bilda familjeliv. Därför är det viktigt att framhålla att det i dagens Sverige finns många homosexuella, som oss, som väljer att faktiskt skaffat barn. Detta är precis samma val som mina killkopisar har gjort. Det är också viktigt att lyfta fram att många homosexuella redan har barn idag och att många av vill skaffa barn. Jag vet att det även finns en rad undersökningar om barn i homosexuella familjer. Det är min övertygelse att det inte finns inte några undersökningar som blivit riktigt utförda som tyder på att barn till homosexuella mår sämre än barn till heterosexuella. Det är inte föräldrarnas sexuella identitet eller familjens sammansättning, som har störst betydelse för barnets utveckling. Det viktigaste är att vårt barn kommer att känna sig älskat och få det stöd som det behöver.
Nu vet mormor!
Igår promenerade jag och maken förbi min mormor och tog en fika med henne. Vi berättade nyheten för henne att vi skall bli föräldar i vår. Hon blev så otroligt glad. Hon är en av våra största supporters, till stor skillnad från mina biologiska föräldrar, syskon och andra släktingar som ännu inte kan acceptera och respektera mig som person, mitt liv eller min make. Det var så härligt att få berätta för henne. Hon kommer i vår att ha hunnit fylla 87 år när vårt barn föds. Hon bor själv, handlar och lagar sin mat själv och tar hand om sitt hem. En riktig "ironlady" om du frågar mig. Även om hon själv klagar lite på sin trötthet, som jag tolkar, som är ett uttryck för att hon har lite svårt att accepterar att hon har nått den aktningsvärda ålder hon är i med sin otroligt bibehållna vital hälsa. Det finns få personer som jag träffat som är både så fri och ung i sinnet.
Mormor ställde frågor om hur den blivande mamman mår, och skickade med sina allra bästa lyckönskningar. Hon berättade att för henne betyder barn ett av det bästa med livet. Hon vet som så många andra mer än väl att det handlar inte om vem som är förälder, utan vad denna förälder eller dessa föräldrar gör med sitt föräldrakskap, vilken kärlek och omsorg som visas, vilket stöd som finns. Av detta har vi båda, jag och mormor, pratat mycket om i över 15 år. Mycket med bakgrund av mina biologiska föräldrar synsätt och agerande, eller snarare brist på dessa båda.
Tack mormor för att du finns!
Mormor ställde frågor om hur den blivande mamman mår, och skickade med sina allra bästa lyckönskningar. Hon berättade att för henne betyder barn ett av det bästa med livet. Hon vet som så många andra mer än väl att det handlar inte om vem som är förälder, utan vad denna förälder eller dessa föräldrar gör med sitt föräldrakskap, vilken kärlek och omsorg som visas, vilket stöd som finns. Av detta har vi båda, jag och mormor, pratat mycket om i över 15 år. Mycket med bakgrund av mina biologiska föräldrar synsätt och agerande, eller snarare brist på dessa båda.
Tack mormor för att du finns!
fredag 4 september 2009
Att vilja bli pappa
Att vilja bli pappa kan för många av oss som är homusexuella män vara både en fantastisk känsla och längtan men praktist vara nästan omöjligt. För många är det så. Bara jag tänker på det så blir jag både ledsen och arg.
Många gaykillar undrar nog hur de som homosexuella, som singel eller i en relation men en annan kille, skall göra med sin längtan efter att bli pappa? Det har även vi gjort och gör. Den vanligaste tanken är väl att försöka hitta en lesbisk tjej eller ett lesbiskt par att skaffa barn med som man vill dela föräldraskapet med. Lättar sagt än gjort.
Sedan har vi det här med adoption. Visst, men tyvärr. Kanske låter tanken god som något när man veta det finns så många fantastiska barn där ute i världen som verkligen behöver en ny familj med trygghet, omsorg och kärlek. Dettta vet jag mer än många andra som själv är adopterad från ett av våra nordiska grannländer. Nog för att jag och maken länge och väl diskuterade detta som ett alternativ, men det föll tidigt på att det idag är rent av omöjligt att något av givarländerna skulle accepterar ett adoptionspar bestående av två gifta män. Även om vi skulle ha blivit prövade och godkända som adoptionsföräldrar här i Sverige så skulle vi fortfarnade inte ha någon chans. Men jag hoppas iallefall att detta kommer att förändras i framtiden, att länder utanför Sverige kan börja inse att föräldraskap inte handalar om vilket kön man har, utan att det är vad man gör med sitt föräldraskap.
En sista utväg, eller skall jag säga en första utväg för en del killar som vet att de gillar killar mer än tjejer, ja, jag kommer strax in på det sistnämda, skulle kunna vara att gå ut på någon club upp försöka ragga upp en tjej på krogen, gå hem och ha sex och hoppas på att hon blir gravid. Men även detta var för oss inget alternativ, inte heller för många andra gaykillar. Sedan har vi det faktum att en del killar vet eller tror att det är killar som gäller, men väljer att träffa en tjej, flytta ihop och skaffa sig barn innan man fem eller tio år senare väljer att "komma ut", separera och träffa en kille eller flera. Detta händer, och på vissa håll i Sverige är detta säker vanligare än man tror. Även detta alternativ har inte varit något för oss.
För oss blev det till slut vår val att försöka skaffa barn med en kvinna som vi känner, och känner mycket väl som blev det avgörande. Här skall jag väl tillägga att detta är och har varit en lång process som snart har tagit två år. Men mer om detta kommer jag att ta upp lite senare.
Nu skall jag istället titta på Brokeback Mountain på tv tillsammans med maken som precis har börjat. Det är en fantastisk film. Otroligt vacker och sorglig på på samma gång.
Många gaykillar undrar nog hur de som homosexuella, som singel eller i en relation men en annan kille, skall göra med sin längtan efter att bli pappa? Det har även vi gjort och gör. Den vanligaste tanken är väl att försöka hitta en lesbisk tjej eller ett lesbiskt par att skaffa barn med som man vill dela föräldraskapet med. Lättar sagt än gjort.
Sedan har vi det här med adoption. Visst, men tyvärr. Kanske låter tanken god som något när man veta det finns så många fantastiska barn där ute i världen som verkligen behöver en ny familj med trygghet, omsorg och kärlek. Dettta vet jag mer än många andra som själv är adopterad från ett av våra nordiska grannländer. Nog för att jag och maken länge och väl diskuterade detta som ett alternativ, men det föll tidigt på att det idag är rent av omöjligt att något av givarländerna skulle accepterar ett adoptionspar bestående av två gifta män. Även om vi skulle ha blivit prövade och godkända som adoptionsföräldrar här i Sverige så skulle vi fortfarnade inte ha någon chans. Men jag hoppas iallefall att detta kommer att förändras i framtiden, att länder utanför Sverige kan börja inse att föräldraskap inte handalar om vilket kön man har, utan att det är vad man gör med sitt föräldraskap.
En sista utväg, eller skall jag säga en första utväg för en del killar som vet att de gillar killar mer än tjejer, ja, jag kommer strax in på det sistnämda, skulle kunna vara att gå ut på någon club upp försöka ragga upp en tjej på krogen, gå hem och ha sex och hoppas på att hon blir gravid. Men även detta var för oss inget alternativ, inte heller för många andra gaykillar. Sedan har vi det faktum att en del killar vet eller tror att det är killar som gäller, men väljer att träffa en tjej, flytta ihop och skaffa sig barn innan man fem eller tio år senare väljer att "komma ut", separera och träffa en kille eller flera. Detta händer, och på vissa håll i Sverige är detta säker vanligare än man tror. Även detta alternativ har inte varit något för oss.
För oss blev det till slut vår val att försöka skaffa barn med en kvinna som vi känner, och känner mycket väl som blev det avgörande. Här skall jag väl tillägga att detta är och har varit en lång process som snart har tagit två år. Men mer om detta kommer jag att ta upp lite senare.
Nu skall jag istället titta på Brokeback Mountain på tv tillsammans med maken som precis har börjat. Det är en fantastisk film. Otroligt vacker och sorglig på på samma gång.
Boktips
För tre veckor sedan så sträckläste jag en bra bok som jag vill rekommendera. Den heter "I huvudet på en mamma" och är på 160 sidor. Jag fick låna boken av vår tjejkompis som läst denna veckan innan. Själva boken är skriven av Hanna Kjöller och är något år gammal. Den handlar om att vi skaffar barn lite senare i livet med både karriär, lön och boendet i ryggen som förutsättningar. Och ändå är många inte nöjda. Hon tar upp livspusslet som inte går ihop, olika förväntningar, bilden av moderskapet osv. Hon tar upp och visar på att det finns alternativ. Det går att njuta av småbarnsåren i stället för att bara genomlida dem!
Boken var mycket intressant att läsa, framför allt ur det kvinnliga perspektivet, vilket har fått mig att ytterliggere förstå moderskapet, även ur singelperspektivet som för min och min make är viktigt att både förstå och för att kunna stötta vår tjejkompis. Det finns säker många fler bra böcker men den här är ett bra tips.
Boken var mycket intressant att läsa, framför allt ur det kvinnliga perspektivet, vilket har fått mig att ytterliggere förstå moderskapet, även ur singelperspektivet som för min och min make är viktigt att både förstå och för att kunna stötta vår tjejkompis. Det finns säker många fler bra böcker men den här är ett bra tips.
Andras erfarenheter
Innan vi beslöt att gå från tanke till handling så träffade vi via vår tjejkompis en gaypappa i början på året. Han är i dag pappa till en 2 årig liten kille som han har tillsammans med en lesbisk kvinna. Han berättade i stort sett om ALLT för oss om deras process med att skaffa barn tillsammans och hur det gått sedan deras som föddes. Det var ett fantastisk möte där vi fick möjlighet att höra och samtala runt hans erfarenheter, synpunkter och åsikter.
Nu skall jag väl tillägga att vi sedan sommaren 2008, då vi tre beslöt att påbörja våran process med att bli föräldrar tillsammans, först startade med flera månaders samtal om allt som rör vår önskan om att bli föräldrar tillsammans, vem av oss killar som skulle bli pappa den första gången, hur vi skall dela på föräldraskapet, vart vi skulle bo, typ av barnuppfostran, det rent praktiska kring hur vi skulle försöka bli gravida osv. Detta var både skönt och viktigt. Från sommaren 2008 till i våras så var det inte heller speciellt många av våra familjer eller vänner som visste om våra gemensamma planer. Vi ville hålla det för oss själva medans vi fick en chans att tillsammans utforska våra planer. En viktig tid. Att vi lät det hela få ta lite tid var både väldigt bra. Vi var också, minns jag så här i efterhand, lite otåliga. För egen del tror jag att det berodde mest på att jag inte ville att vi skulle vänta för länge innan vi satte igång med våra försök, då vi alla tre närmar oss 40. Inte för att jag tror att vår ålder kommer att vara något problem, utan mera av att jag "vad väntar vi på" tanken. Men samtidigt var det skönt att vi tog lite tid på oss.
Nu skall jag väl tillägga att vi sedan sommaren 2008, då vi tre beslöt att påbörja våran process med att bli föräldrar tillsammans, först startade med flera månaders samtal om allt som rör vår önskan om att bli föräldrar tillsammans, vem av oss killar som skulle bli pappa den första gången, hur vi skall dela på föräldraskapet, vart vi skulle bo, typ av barnuppfostran, det rent praktiska kring hur vi skulle försöka bli gravida osv. Detta var både skönt och viktigt. Från sommaren 2008 till i våras så var det inte heller speciellt många av våra familjer eller vänner som visste om våra gemensamma planer. Vi ville hålla det för oss själva medans vi fick en chans att tillsammans utforska våra planer. En viktig tid. Att vi lät det hela få ta lite tid var både väldigt bra. Vi var också, minns jag så här i efterhand, lite otåliga. För egen del tror jag att det berodde mest på att jag inte ville att vi skulle vänta för länge innan vi satte igång med våra försök, då vi alla tre närmar oss 40. Inte för att jag tror att vår ålder kommer att vara något problem, utan mera av att jag "vad väntar vi på" tanken. Men samtidigt var det skönt att vi tog lite tid på oss.
torsdag 3 september 2009
Jag skall bli pappa!
För 2 år sedan gifte jag mig med min make. Att fritt och öppet unna få älska och leva ihop den person man vill är helt fantastisk. Vi träffades på nätet för snart 5,5 år sedan och har ett underbart liv tillsammans. Det låter nästan för otroligt för att vara sant, iallefall om man vet hur mitt liv har varit. Och nu så skall vi skaffa barn ihop tillsammans med vår underbara tjejkompis. Vi är nämligen gravida i 9:e veckan.
Att bli pappa och utrycka sina känslor för detta är inte lätt. Det är både helt överväldigande och supernervös på en å samma gång. För att vara helt ärlig är det just nu rätt lite som både jag och min make kan göra mer än att vara ett stort stöd till vår tjejkompis.
Att bli pappa och utrycka sina känslor för detta är inte lätt. Det är både helt överväldigande och supernervös på en å samma gång. För att vara helt ärlig är det just nu rätt lite som både jag och min make kan göra mer än att vara ett stort stöd till vår tjejkompis.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
